strike

Det händer så mycket att jag blir helt förvirrad. Igår drabbades jag nästan till och med av inre stress, det höll i sig en halvtimme. Jobbigt. Det kröp i benen och jag ville skrika och sparka!

Hade jag bara varit litet yngre kunde jag kanske fått lov att omvandla det inre intermezzot till handling. Ni vet, som små barn, som rasar av sig närhelst det behövs. Jag vill också! Strejka! Slänga mig på golvet! Men. Det är väl bara att inse - I've had my time.

Vissa har många och väldigt tydliga minnen från sina barnaår. Jag minns nästan inget. Fast om jag verkligen anstränger mig, så.. Bröderna Dahl på tv, det var lite läskigt. Och Anita och Televinken, inte läskigt men jag gillade det. Men utöver det, så är det faktiskt inte mycket mer än strejkattackerna som sitter kvar. De var nog rätt många, och vilda. Jag har en känsla av att jag var en besvärlig unge.

Semester i Finland, 81-82-nångång; någon bar mig under sin arm, ut ur en affär. Jag illvrålade, rosa isglass, det var det jag ville ha men inte fick. Fruktansvärt! Jag har aldrig satt min fot på finsk mark igen.

Och stå-på-huvudet-strejken i Sälen eller Trysil; overall i bävernylon och röd Jofaskalle, rätt ned i snön. Jag vet inte vad jag ville - eller inte ville - men ARG var jag! Jätte! Och halsprov med lekis, det var inte nådigt heller. Men då var man ju stor, ju, eller i alla fall större.

Men nu är jag ingen unge längre. När det blir såhär förvirrat får jag lov att göra av med energin på annat vis. Eller, som igår kväll; helt enkelt gå till kojs. Sova!

Vilket jag också ska ägna mig åt nu.

NATTI!

minus

En kall kväll, nordan snål. Jag kurar inne, med knäck och kaffe; fina stearinljus och nyvarm tvätt pryder rummet. Ute pryder månen, nästan full, men skymd av ett högt dis. Snö, pratas det, men jag tror det inte förrän jag ser det, inte här.

Innan var jag ute på jogg. Det går så trögt nuförtiden, det är så stelt, så jobbigt. Ibland går det att avleda tråket med lite mörker; att få vila ögonen och spetsa öronen, de känsliga. Rikta koncentrationen mot annat än ansträngningen. Ett par slingrande stigar och någon kilometer avstängd byaväg, sedan tillbaks mot ljusen i villakvarteren. Fast det hjälper inte, inte idag. Varje steg lika tungt, baksidorna lika strama, ja, till och med fötterna ömmar, som de inte gjort på länge.

Sedan joggar jag in på kyrkogården och ända fram till porten, det är ju så fint med kyrkor och jag har aldrig varit framme förr. Så, i den skarpa fasadbelysningen springer egna skuggan förbi, svisch. Och polletten faller ned, till slut: Afrikaarslet är tillbaks - three times the size!

Inte undra på att det går trögt.

Jag hejar på döingarna; de har det fint där under gravljusen. Och joggar sakta, sakta hemåt.

julklappar?

Det kom ett brev i posten, ett litet löfte om något fint och bra. Din tjänstepension - en förmån genom jobbet! Visst låter det trevligt? En liten förskottsjulklapp, något att se fram emot!

Så öppnade jag kuvertet och läste: Saldo 59 kronor. Det ni! Något att se fram emot! Nu undrar jag spänt, är det femtionio kronor extra i månaden, eller femtionio kronor totalt? Fan att det är 34 år kvar till pensionen, I can hardly wait!

Sedan hade jag även fått en katalog från HM, innehållande tuffa heminredningsprylar till rabatterade priser. Genast fick jag ögonen på en eller annan julklapp, och började fylla i beställningslistan. Sedan råkade jag läsa det finstilta, och det var ju tur det. Leverans mars 2009.

Det blir nog inga julklappar i år. Jag vill förresten inte ha några heller, eller, jag vill ha pengar. Eller en Vätternstart, en cykel, eller skidor-pjäxor-stavar. Eller kanske en våtdräkt till Vansbro? Det är ju så mycket GEAR som behövs och så många RESOR! Fanihelvete.

Jag säger som Gustav Fröding, jag tror jag går och hänger mig. Eller så går jag och lägger mig, det verkar trevligare.

cheap Monday

Jag har köpt sådana där fjortisjeans. Små byxor för små pengar, det är bra. Faktiskt rätt snygga med, fast häcken blir lite som en låda. Häcklåda.. lådhäck. Not very flattering. Men färgen är bra, och sömmarna; ljusa, fina.

Sedan så var måndagen igår rätt så cheap över huvud taget. Vi blev bjudna på julbord á la Bamba, med jobbet. Tanken var god, och entrén snygg: röda mattan och tjusigt smyckad lokal. Men maten sisådär, farten på serveringspersonalen lika med noll och hela grejen liksom bara för stor. Nästan tusen pers, imagine! Och underhållarna, unga, drivna, men med ett framförande som krävde alltför mycket av en publik med siktet inställt sill och varmrätt. Ni fattar?

Idag har också varit rätt cheap. Jag skulle ju vinna en cykel! Och hade hårt deklamerat, blir det något annat så gör jag en Ara! I will refuse! Men hur bra gick det då? Jag är ett mähä! Där stod jag och såg glad ut när förstapriset (cykeln!) gick till tjocka tanten, ja, jag till och med log och tackade i hand för den lilla påsen som överräcktes till mig. Cykelhjälm och bygellås, sån skit!

Men, ilskan gick över rätt snabbt. Alla vet ju, att har man inte tur i spel, ja, då har man tur i något annat. Som är en jävla massa bättre!

Nu ska jag ta ett hett bad, med blått granskum. Det ni!

turkos

Har botaniserat lite i duschcremesdjungeln. Veckans utmanare är Fräscha Familjen, med vårregnsdoft. Visst låter det fånigt? Fräscha Familjen, Familjen Fräsch. Men faktiskt så är den väldigt fin, och doftar inte alls blöt asfalt (min personliga vårregnsassociation), utan mera grönt och skönt och knoppigt.

Sedan har jag även köpt badskum, som luktar gran. Gott gran. Man skulle kunna tro att grandoft kommer från något som är grönt, men så är det inte. Skummet är blått! Exotiskt. Hur som så är den helt ok. Och särskilt ok i jämförelse med den där knallblå Niveaduschtvålen, den som luktar Rune - på riktigt!

Annars är det bara att konstatera att gröna, blå och turkos toner faller Fia alldeles särskilt i smaken.

Se bara på min parfymhylla (alltså, inte för att jag har så mycket parfym eller för att jag använder den, ens..):

För att inte tala om schampot. Jajustja. Hmm.

När man ser det såhär så är det ju faktiskt mest bara turkos alltihop. Så märkligt. Min blogg börjar även likna någon form av reklampelare!

Det var ju inte riktigt meningen. Egentligen fattar jag inte alls varför jag skriver om sånthär trams?

.

Jag sitter ju här och är så nöjd och belåten, insnodd i filt och mormorsstickade tossor. En kopp kaffe och en precis nygräddad pepparkaka! Det är annat än parfym det.

.

Så hejdå då, för nu.

disträ?

Idag skulle jag möta C för en liten springtur, och, vad hände, jo, det blev bråttom. Lite som vanligt, skulle man kunna säga. Och när man ska skynda blir allt, som vanligt, fel! Var är träningskläderna, när jag ska lösa flätorna knyter sig håret, var är bästa snodden, linsdosan, nyckeln? När kläder och hår äntligen är på plats avslutar jag med att snöra på mig fel skor. Jestanes. Men till slut tar jag mig iväg och, sådan tur, C hade bara hunnit vänta någon halvminut! Och det blir en fin tur; skumrask ackompanjerat av kraftfull vind och mäktiga vågor. Life's good!

Tidigare på dagen var vinden ännu mera kraftfull. Stora hagel, dessutom, och några rejäla åskknallar. Skrämmande! Mother Nature, hej där.

I helgen var vi i Värmland, det var kul. Särskilt kul för att min käraste var med! Det var hans första besök i länet, någonsin, och han fick minsann se lite av allt + lite till. Avrundningen blev särskilt fin, en pubsväng med tillhörande skrän, stök, spel och spyor.. :-) Den burgundiska grytan hamnade i rännstenen men dollargrinet var konstant - M hade ju just spelat in storkovan på Black Jack!

Jag skulle kunna skriva en himla massa mer men jag skiter i det.

See ya!

playboy mommy

Inte för att jag tänker skriva om mammor, eller ens pappor - trots att det är Fars Dag snart. Men jag lyssnade på min ms Amos-favorit, och så blev det som det blev. Why don't u have a look? Videon suger, men låten.. Låten!
http://www.youtube.com/watch?v=UGkps6FUFII

Idag var jag bärare/personlig shopper-assistent/packåsna på H&M. Kompis M skulle ha nya gå-ut-kläder, och det gick bättre än någonsin. Hennes personliga shoppare plockade ihop tuffa kostymbyxor, klänningar, toppar/blusar, t-shirts och långärmat i parti och minut. Nästan allt passade, och nästan allt fick följa med hem. Jättebra, och jättejobbigt, för mig alltså. Fast jag bara bar lite och sedan mest satt på en bänk utanför provrummet och sa OH och AH! Jag blir så låg på eftermiddagarna att det liknar inget. NÄRING! VILA! Must haves.

Så nu har jag fått i mig näring. Och vilat. Och allt är bra! Så jag far väl iväg på lite tantpump. Aj aj aj.. se upp, ladies - nu är jag stark! Heh.

Tjing!

//S