fågelinfluensa

Skator, de är lustiga. Kraxar och skrockar mest, men ibland visslar de till; en lång, ren ton, alltid sjunkande. Det låter som ett flipperspel, när man får bonus. Har ni tänkt på det?

Bara för det var jag tvungen att googla flipper och vad hittade jag då, jomen. Haunted House, som vi brukade spela hemma i garaget på åttiotalet! Så lustigt.

_____________________________________________

I helgen var vi i Sälen, den årliga trippen. Trist att det redan är över, men med oss hem bär vi många fina minnen. Så mycket snö, så många skratt, så mycket tokigheter (jag bar även med mig nån typ av snabbinfluensa och frossade hela vägen hem. Men den är snart glömd)!

Det var ju så mycket kul! Ofrivillig spagat på isfläck, P som herre på täppan, zombietacklingar, Ls pulkabacke, korvgrillning, pansardräkter i Trysil (underkylt regn förvandlade kläderna!), stugvattnet som tog slut, det oavbrutna snöandet.. Underbart!

Det finns massa mer att berätta men dataskärmen vill stänga av sig hela tiden. Jag bör förresten ändå vila ögonen lite, de är så trötta. Ni får nöja er med ett par bilder.

..före och efter afterski!

kråksång

På våra badklippor sitter de, och i tången; en tusenhövdad skara. Mörka, spetsiga siluetter mot skymningshimmel och kallt hav. Så många, och så märkligt tysta! Kråka på kråka. Vad gör de där?

Och lillskogen, boktopparna har fått liv, det prasslar och pratar - inte kvitter men inte heller krax - när vi cyklar därunder lyfter plötsligt taket. Ett moln av fåglar böljar över våra huvuden, ett skådespel! Overkligt, lite skrämmande. Men vackert!

Någonting märkligt är det med dessa fåglar! Hur vet de?

.

Men det fina i kråksången, det har inte med fåglar att göra. Det finns ju så mycket annat att ägna tankarna, och Livet åt! Det vet jag nu.

.

Man kan skida i tjugo minus, springa intervall tills man nästan spyr, vara skraj på en klättervägg, tjura i skidbacken, skrämmas på kyrkogårdar, spendera otaliga timmar i bil och på tåg.. Kanske konstigt men ofattbart bra. Och till och med ännu bättre sedan, efteråt; när vi trasslar ihop långskankerna i ett hett bad, äter något gott, umgås, pusslar ihop oss på soffan eller i smalsängen. Ja, till och med tv! Jag som aldrig haft ro.

.

Men ihop. Alltihop ihop. Då blir det något annat.

.

vi

klassiskt

History repeats itself. Gymmet är fyllt av nyårslöften; sorlet inte att ta miste på. Förväntan, upphetsning, fräscht nytt träningskort, fräscha nya kläder; det är fixat hår och ibland till och med make-up. Mest Damer, förstås, i blandade åldrar. I 55 minuter trängs vi tillsammans i lilla salen, mellan stepbrädor, stänger, hantlar, mattor, det är pump som gäller. Body pump. Vi plockar på vikter och tuffar till oss mot spegeln. Attityd, ni vet! Man måste ju kunna möta sin egen blick utan att skämmas - i alla fall om man är tjej.

Killarna skäms inte för sig. De lastar på vikter så de nästan skiter på sig, kastar upp stången för att överhuvud taget kunna rubba den - totalt teknikbefriat (och iq-befriat) - pustar och frustar, svetten stänker. Medan vi Damer tar i i underkant. Ja, det är rent rörande hur attitydstinn man kan vara med 1,5 kg på stången. För, Gud bevare, om man skulle stå där och bli röd i ansiktet!!!

Jag menar ju.

.
Klassisk är även kompis Ms omstart. 2009 = sund mat och massa motion! Hon har dock slopat gymmet och inledde igår med ett joggingpass. Tjugo makliga minuter med mig som hare. Inte illa, tyckte jag, men fick samtidigt vara lite på alerten; hon har nämligen en ovana att jogga med armarna och gå med benen.

Vilket förresten påminner om en häst på ridskolan back in the days. Freddy var en stor fin pålle, men hade lite svårt med motoriken. Gångarterna blandade ihop sig alldeles, särskilt i galopp. Det blev galopp med frambenen och trav med bakbenen, eller kanske tvärtom. Stackarn!

M har ju ändå bara två ben att hålla reda på?

.
För övrigt håller jag på med något som kallas för en Svensk Klassiker. Egentligen rätt töntigt men jag måste ju testa! Kan det verkligen vara så illa som alla säger? Jag tror det inte.
.

Men sluttramsat! Kolla in denna tuffa brutta istället:
http://se.youtube.com/watch?v=nwdXnlvUe3I

förtjusande?

..ett ord som inte används sådär särdeles ofta, inte av mig i alla fall. Men jag läste en otroligt tjejig tjejroman på tåget igår och ordet fastnade. Förtjusande, förtjusande, förtjusande! För fan.

Varenda karaktär var förtjusande! Var det inte ett par bärnstensfärgade ögon så var det vackra små öron, en envis haka, intressant huvudform(?), eller ett par bärnstensgula ögon. Alla sofistikerade och iögonenfallande figurer, how very förtjusing! Karlar i välskräddade, mörka kostymer och kvinnor i mandelgrön byxdress-

Byxdress? Mandelgrön?

Yeah!

.

Vi struntar i boken. Men apropå förtjusning så vill jag säga till alla, såhär i starten av ett 2009 som vi inte vet ett piss om:

NJUT! Livet är faktiskt rätt så jättejävla förtjusande!!

framryckning!

Det har varit ett fasligt farande under lovet. En icke likbent triangel från söder till norr till sydöst tillbaks till söder; hundratrettiotalet mil ungefär, bakom ratt. Utöver det cirka sextio, tågledes. Man kan bli trött för mindre!

För att palla får man se till att röra på sig. Och det har vi minsann gjort! Åkning på längs och på tvärs och på utförs; på spark och på lyran (eller lyset?).

.

Kallt har det varit! Krispig, lätt snö, knirrknarrande i stavtagen, rimfrost i håret och till och med utanpå mössan, frusna fingrar och kinder.

.

Men så härligt!

.

Jag vill ha snö, alltid! Eller i alla fall på vintern. Och jag vill vara med min Käre, alltid!

.

HEJPÅER.