snailracing

Semester och lata dagar. Man har det lugnt och skönt. Springer lite. Pysslar lite. Underhåller barn. Just nu är de på Grönan så vi har fått håltimme. Trevligt.

Man snofsar till sig inför Frankrike. Nagellack på. Festfina toppar inköpta. Inte för att det kommer bli så mycket snofs och fint; vi kommer ju främst tälta och hänga i berg. Men ändå. Känslan, ni vet! Och nagellack, har jag lärt av Mimmi, är bästa knepet för att dölja blånaglar (eller avsaknad av naglar..hu!).

Risk för blånaglar lär det bli. Äventyr väntar, i Champsaur. Långa mil och många höjdmetrar; 37km för mig, 75km för Lars! Galet. Inte utan att man bävar... Men kul blir det, också! Och tills dess roar man sig alltså med snofs. Och att skriva packlistor och skrämma upp sig själv genom att läsa på tävlingens hemsida.

Spirit of the RACE och säkerhet

Konkurrenter har en skyldighet att hjälpa dem. Konkurrenten är medveten om att en annan ryttare är i trubbel eller skadas ska informera mobilnummer tillhandahålls på haklappen, eller muntligen vid ett Flagman eller räddningspersonal baserat på kursen. Rutten sker på stigar och vandringsleder berg. Tävlande måste anpassa sin gångart till terrängen och deras lämplighet. Passagen av tänderna, före nedsänkningen av Cuchon, är försedd med en ledstång.

Google translate, anyone?

Nu hade jag tänkt skriva lite mer men blir så förbannad över bilder som hoppar omkring och text som inte går att vänsterjustera.. så jag skiter i det!

AU REVOIR!

marängjävel

Ja det är fullt upp. Kalas för tonåringar två. Tacos och marängtårtor, till tretti - det blir mycket att handla, mycket att stöka med. Ugnen har marängat nätterna igenom. Men jodå, nu är det klart. Det blev bra, var trevligt. Tror ungdomarna blev nöjda.

Fast marängen gör sig fortfarande påmind. Jag åt för mycket. Marängcitrongräddejordgubb. Och så, pricken över i; skjutsen till pendeln, strax efter tårtan. Krokig bygdeväg i hög fart, i baksätet på en gammal snutbil (Kilsk benämning på automatväxlad 240). Jag var alldeles kallsvettig. Men intalade mig själv, det går bra det går bra, snart framme.. ned med rutan, luft, frisk luft, stirra fram på vägen, det går bra det går bra.. Det gick bra. Men jag mår fortfarande illa.

Nå.

Sista arbetsdagarna innan sommaren, tre stycken. Börjar med mötesdag imorgon. Möten suger. Det är så svårt att sitta stilla! Men imorn blir det med trevliga avbrott, så det ska nog funka. En kollega ska firas av; några av oss ska göra ett litet framträdande. Men schhh.. säg det inte högt!

Apropå framträdanden så var det en av småtjejerna på jobbet som sa, Sofia, du borde bli gitarrist! med betoning på G. Och så funderade hon lite. Eller clown! Right on! Barn är rara.

Nu läggdags. Och imorn bitti, då är illamåendet borta!

hamstringsskit

I Hammarbyhöjden hoppas rep och tränas baksidor. Jag är ju stel, som vanligt, eller troligen lite mer än vanligt, och har (för vilken gång i ordningen?) lovat mig själv att göra nåt åt det. Hopprepet är bra som uppvärmning, och det går framåt, så smått. Faktiskt hela trehundra i rad häromdagen! Så botaniserar man i skivhyllan och finner gamla favoriter, såsom Prisoners of Society, som visar sig ha just det rätta hopprepsbeatet. Tänk om man visste det, 1997?

favvo just nu

Sedan blir det utfall i olika tappningar, gummibandsövningar, enbensgood mornings, plankor, boll ibland och så avslutningsvis stretch (om jag inte tröttnat eller håller på att laga mat eller annat viktigt). Alltihop är bra grejer som känns rejält. Ont, men skönt.

Nu gäller det bara att fortsätta. Jäkla hamstrings. De ska nog få sig en match!


I övrigt så blir det i år ingen start för mig i Karlstad Stadslopp. Det går för sakta. Visst, man måste inte sätta nya rekord varje gång men jag vill iaf kunna vara i närheten. Jag skulle inte klara 45min ens i nuläget.

Men hoppet lever! I sommar ska vi till franska alper för både vandring och spring, det kommer bli fint. Och skönt för kroppen. Timtal av uppför gör under för stelbenen. Att Lars sedan anmält oss båda till ett LOPP där i bergen är en annan femma. Men i de där sammanhangen drabbas jag inte av någon tävlingsdjävul, utan tar det som en fin utflykt. Sedan kommer man hem, fräsch och stark och inte alls stel. Så det så!

Men nu måste jag fixa lite. Det är ju nationaldag! Lite finfrukost, kanske?

Sandbäckstjärn i Karlstad