hamstringsskit

I Hammarbyhöjden hoppas rep och tränas baksidor. Jag är ju stel, som vanligt, eller troligen lite mer än vanligt, och har (för vilken gång i ordningen?) lovat mig själv att göra nåt åt det. Hopprepet är bra som uppvärmning, och det går framåt, så smått. Faktiskt hela trehundra i rad häromdagen! Så botaniserar man i skivhyllan och finner gamla favoriter, såsom Prisoners of Society, som visar sig ha just det rätta hopprepsbeatet. Tänk om man visste det, 1997?

favvo just nu

Sedan blir det utfall i olika tappningar, gummibandsövningar, enbensgood mornings, plankor, boll ibland och så avslutningsvis stretch (om jag inte tröttnat eller håller på att laga mat eller annat viktigt). Alltihop är bra grejer som känns rejält. Ont, men skönt.

Nu gäller det bara att fortsätta. Jäkla hamstrings. De ska nog få sig en match!


I övrigt så blir det i år ingen start för mig i Karlstad Stadslopp. Det går för sakta. Visst, man måste inte sätta nya rekord varje gång men jag vill iaf kunna vara i närheten. Jag skulle inte klara 45min ens i nuläget.

Men hoppet lever! I sommar ska vi till franska alper för både vandring och spring, det kommer bli fint. Och skönt för kroppen. Timtal av uppför gör under för stelbenen. Att Lars sedan anmält oss båda till ett LOPP där i bergen är en annan femma. Men i de där sammanhangen drabbas jag inte av någon tävlingsdjävul, utan tar det som en fin utflykt. Sedan kommer man hem, fräsch och stark och inte alls stel. Så det så!

Men nu måste jag fixa lite. Det är ju nationaldag! Lite finfrukost, kanske?

Sandbäckstjärn i Karlstad