hets

Fortfarande springfritt här. Trist, för jag och Magda hade tänkt roa oss med lite terräng i Gbg till helgen. När man ändå är där, liksom. Skitsamma om man inte tränat! Men det känns inte så bra, så kanske inte då.

Det blir inte så mycket tränat. Men lite cykel iaf, i vardagen. Och det går bara inte att låta bli att hetsa bland horderna av cyklister.. helt sjukt är det, hur många som trängs på cykelbanor och vid rödljus. Hornstull 07:30 är rena krigszonen, no kidding.

Men kul är det! Förra veckan hade jag ärende ut till Hässelby och fick roa mig med två trikågubbar, inte överdrivet charmiga. De gillade inte att bli omkörda av tjejer (vilket den ene skrek till mig!), men när de väl tryckt sig förbi orkade de inte hänga av. Finfin draghjälp i en dryg halvmil, tack för det! Assostights och välrakade ben gör visst inte så mycket för uthålligheten som man kan tro.




hjälp

Jahaja. Men nu behöver vi visst lite middagsmat. Så, HEJ!

hål i brallan

Återbesök hos naprapaten igår. Han har ett vaket öga. Inte går det att mörka en stel axel, en öm fotled eller en fruktansvärd träningsvärk i vaderna. Pet-pet. Kläm-kläm. Aj aj AJ! Det vet jag, efter fyra besök. Vad jag inte tänkt på var att detsamma kunde gälla andra detaljer, såsom klädesplagg. Ett hål i linningen, nästan osynligt! var mitt resonemang när jag klädde mig på morgonen. Visst. Så fort jag kom in i behandlingsrummet och ur shortsen så kom det; En stor hol! Yndlings-boxern? flinflinflin.

Jäjä. Ingen kan beskylla mig för att göra mig till.

Men det vakna ögat är bra. Det har hjälpt mig hitta musklerna i benen och baken, ibland, i alla fall. Det är ju liksom helt ur balans, med mig. Som om quadriceps och starka magen tagit över allt det som bakbenen ska göra. Knappast möjligt men nån typ av freak är jag väl, det ser man ju på broilerframbenen.

Nu har jag hållit uppe från spring i en vecka och en dag. Det går ju det med. Hemmaövningar och gymmet emellanåt, men samma endorfinlyft som efter en springtur får man aldrig. Men drömma går ju! Förra året gick det faktiskt att pressa denna trötta kropp till tempo kring 4:20 och hålla det en stund. Det drömmer jag om!
Idag har jag och Scotti iaf vardagsmotionerat oss. Till och från möten, Rinkeby, Karolinska, irr-virr med kartan i hand. Ett trevligt sätt att upptäcka stan. Fyra mil i sadeln, får väl ändå ses som ett ok dagsverke.

Nu återstår bara hemövningarna. Äntligen!

trams

Det känns trögt, allting. Vid senaste naprapatbesöket hittades ännu fler skavanker på denna gamla kropp och det var en mörbultad Fia som mottog direktiv om totalt springstopp till nästa återbesök. Om en vecka.

En vecka. För en riktigt medelmåttig medelmåtta som jag själv spelar en vecka hit eller dit såklart inte nån roll. Det är ju inte som att man missar OS, precis! Men det hjälps inte. Jag började nästan grina. Vad ska jag GÖRA?! En hel VECKA?

Herregud, jag kanske måste skaffa en hobby. Eller kompisar?

Och hoppas på att det inte blir mer än en vecka. Det har ju faktiskt gått en halv redan.




hoppfullt?


Det är nog inte så synd om mig ändå.



olympiske leker

Det är kul med OS! Man blir imponerad av alla prestationer. Svenska triathleten, inte minst. Jag funderade över hur snabbt den där sista springmilen kan gå egentligen, 40minuter kanske? Man måste ju vara helt slut efter både simning och cykling.. Nähä, 33! Wow! Det är ju faktiskt bara tre minuter långsammare än Dibaba, som vann de 10 000metrarna på bana dagen innan. Värt!

snabb tjej, Lisa Nordén

Ja det är kul och bra underhållning, särskilt när man själv kravlar runt i soffan som ett kolli. I fredags var jag på nämligen på ett athleticspass och träningsvärken därefter är grym; hela kroppen som ett blåmärke. Men det är ju kul! Och skönt med träningsvärk istället för vanlig värk i häck och skitben. Jag kan verkligen rekommendera ett besök BIM för alla som vill kötta på (för att använda Lenas uttryck) och ta ut sig ordentligt. 

Men nu är det en annan dag och jag och skitbenen ska ut och rasta oss i skogen. Ett varv runt Källtorpssjön tror jag på! Lars säger alltid att det ligger näckande gubbar däruppe på klipporna men för mig har de minsann aldrig visat sig. Kanske idag?



Bolt å jag

Inatt var vi hos Usain Bolt, jag och Lars. Det var nåt konstigt (fast det tyckte vi inte då), för vi klättrade omkring uppe på bokhyllorna i hans vardagsrum. Vi tittade liksom ned på Usain, trots att han är så lång. Det var ett sjuttiotalsmurrigt hem, med heltäckande mattor och brokiga gardiner. Hans mamma var hemma, även hon sjuttiotalsaktig; en liten rultig dam med permanentat hår, långkjol och förkläde. Ganska otippad mor till denna Lightning Bolt. Vit var hon också. We´ll keep in touch, sa jag när vi krånglat oss ned från bokhyllorna för att bege oss till t-banan. I know u will, sa mamma Bolt, och Usain vinkade hejdå från bakom gardinen.

the Bolt

Ja, vad ska man tro, mitt undermedvetna går på högvarv inför friidrotten i OS? Kanske inte så konstigt när mitt egna sportutövande gått i stå.

De onda baksidorna är en följetong som aldrig verkar ta slut, och nu när jag äntligen sökt professionell hjälp är det värre än någonsin. Kanske för att jag känner efter mer? Och vet vad som är fel? Hamstringarna överansträngda eftersom gluteerna inte gör sitt jobb, höftrörligheten är rena skämtet och ryggen ska vi inte ens prata om. Ja det är så det går när man bara maler på och skiter i alternativpassen. Idioti!

Jag har fått nålbehandling (dry needling, för att få musklerna att släppa sitt krampaktiga grepp), och mobilisering av vissa ryggsegment. Hemövningar och förhållningsorder om lätta joggpass i "råterräng" eller på knixig stig. Det är bra grejer och någon liten förbättring har nog skett (jag kan böja mig framåt och ta i tårna - det var många år sedan sist!), men det känns inte bra. Det gör ont att springa.

Skithäck på vandring

Cykla är bättre. Så det har jag gjort. Två öturer, hittills. Väddö och Torö, tur och retur. Till Väddö var det lite drygt tolv mil. Helt ok åt ena hållet men värre när man skulle hem dagen efter. Tuffa tag för ovan cykelkropp!

Jahapp. Det är torsdag em och vi ska på konsert på en båt. Time to snofs!

Cheerio, yo!