måndag 16 april 2012

smurf



Vårens bralla - här i het kombo med Larsmysfleece. Le Grande Smurf! Jag var väldigt nöjd, ända tills brallan invigdes, igår. Det var konsert. Gissa vad kören hade på sig? Just denna blå nyans, i olika tappningar. Flera i chinos. Efteråt ville folk komma fram och gratta till skönsången. Som om jag skulle sjunga gospel? Not.Men de hade god smak förstås. Blått är flott!

.

Aprilvädret har härjat rejält här på ostkusten. Lördag morgon vaknade vi till snöstorm och det var inte utan visst motstånd som frukosten snabbt fick klaras av. Vi skulle ju till skogs. Långpass. Hur långt man nu orkar i 1dm blötsnö? Ganska långt ändå. Det värsta var att jag nog egentligen bara orkade halvvägs. Så lagomt att inse det när man är mitt ute i skogen! Snön blev liksom allt blötare, skorna allt tyngre, fingrarna allt kallare.. Och vinden, den ska vi inte ens prata om. Ja, det var en mycket sliten fru Lars fick släpa hem.

Men en halvtimme i badet, lite mat och godis, lite vila. Solen tittade fram. Drippdropp. Gästerna kom. Vi ordnade med cyklar, vi tjejer. Trampade genom slasket till Hellasgården och fick en skön timme i bastun. Tre uppfriskande dopp i Källtorpssjön, precis enligt instruktion från fyllbultarna i herrbastun. Vilken eftermiddag!

Nu är det vår igen. Marken är helt bar. Idag var det åtta grader, sol. Fågelkvitter. Det är svårt att fatta. Vi skulle fotat i lördags - jag vill ha bevis! De enorma skoavtrycken i snön. Strl 50? Kan vi verkligen mött plogen i Älta? Och slasklervällingen innan Brotorp (så jag nästan ramlade, tre gånger), kan den varit sann?

Det är april. Minsann!

torsdag 12 april 2012

no expectations

Så var det färdigpåskat för den här gången. Vi har kört omkring i en fräsig S60. Ätit massa mat, umgåtts. Jag har fyllt Veteran. Fått Veteranvärdiga presenter såsom hopprep, Bobathboll, träningskläder, bikini. Och en dammsugare. Det ni!

Det var skönt med lite ledigt. Fast jag har suttit för mycket stilla. Blivit väldigt stel, värre än vanligt. Det gör ont, framför allt att springa.

Och det är bara ett par veckor kvar till Frankrike och trailspring. Lopp! Varför? I början hade jag en målformulering i stil med Att ta mig runt utan att skämma ut mig. Förresten så hade jag en annan dessförinnan: Att klara de 33km på 3½h. Tyckte jag lät lite lagom sådär. Det var före jag fattat att de allra snabbaste tjejerna brukar gå i mål på typ 3:35.(Det där med 1800 höjdmetrar sa mig inte så mycket, som ni fattar). Men nu har jag fattat. Nu är ambitionen så låg den kan bli. Att ta mig runt (och skämma ut Sverige), det duger väl? Jag tror vi är bortemot tjugo svennar som står på startlinjen och nån måste ju vara sist.

Tur jag har en duktig Lars som kan hålla fanan högt. Han kommer säkert kuta finfint i sin 52-klass. Med sjuttifem miljoner höjdmeter. Sån skit.

Tills dess så ska jag kajka runt i lilla Hammarby-slalombacken och kanske, kanske, försöka mig på nåt långpass. Vi får se hur det blir med stelbenen. Annars skiter jag i det! Jag ska ju bara ut på dagstur i bergen. Oh la la!