playmate

Lille Wille

Såhär ser han ut! Och jag är så nöjd!

a list

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej, det är min väckare.
2. Vem såg dig senast naken? The girls at the gym.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Sprayad snedlugg, Balljeans, USA-sockar, stor collegetröja. Skitful, m a o.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Vithårig, verkar det.
5. Hur var du på dagis? Inte alls. Mamma var hemma!
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? En smooth arbetshäst som kommer överens med alla. Nästan.
7. Har du celluliter? Tyvärr.
8. Biter du på naglarna? Nej men på nagelbanden, det är värre.
9. Har du något handikapp? Ja, jag är ju halvblind.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Nej, de är så små.
11. Tror du att Gud är en man eller en kvinna? Den där guden finns nog inte.
12. Svär du? Lite för ofta.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Inte otrevlig men inte trevlig heller, skulle aldrig få för mig att bjuda in dem.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Väldigt o-homo, typ 2.
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Inte en aning. God sallad med pasta och sånt, brukar jag inte tröttna på.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Lax.
18. Har du blivit arresterad? Nej.
19. Ljuger du? Inte så ofta, tror jag.
20. Har du kysst en polis? Nej.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej, de är bara stora och dumma.
22. Har du någonting att dölja? Tror jag inte.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Så lite som möjligt; nycklar (tre). Förresten så har jag en kapsylöppnare med, vilket är rätt konstigt.
24. Är du/har du varit gift? Nej. Men jag tänker nog bli.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk-/flickvännen från krogen? Absolut.
26. Kan du laga cyklar? Lagar ju punka ibland men det är väl också det enda.
27. Kan du fixa med bilar? Njae, men med telefonguidning av farsan kan jag klara ett och annat. Typ byta tändstift och lyfta på fördelarlocket.
28. Brukar du köra om? Jo.
29. Kan du baka bröd? Ja, en sorts limpa. Och så vetebröd förstås.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Ja det är ju bara att stänga av?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Mitt i naturen, kan man välja det? Ser knappt på tv.

Sådetså.

vardagspyssel

Den fick fnatt, dataskärmen. Slocknade, mitt i arbetet! Först med tio minuters mellanrum, sedan oftare och oftare. Knäppa av och på, av och på, ja, var femte sekund till slut. Till slut lät jag den vara släckt och skrev på efter bästa förmåga. Så, sedan, knäppa på och korrekturläsa snabbt som ögat - med lite tur hann jag genom hela stycket!

Men jag blev förbannad, särskilt när jag försökte googla massa importanta saker. Så påminde M mig om Monstret. Och det var ju tur det, jag hade nog förträngt dess existens. Men jag tog tjuren vid hornen, eller snarare Monstret i famnen, och brötade upp i lägenheten. Det var svårt, bara, att passera dörrarna på vägen. Inte minst att låsa upp dem. Monstret är stort och tungt, svårt att greppa. Färden upp till lägenheten väckte minnen från liknande släpning och påföljande ryggskott 2003. Hemskt. Men nu gick det bra.

Fast att dra fram databord och lyfta skärmar avslöjar otrevligheter såsom dammråttor och gamla popcorn. Så, städastäda, dammadamma, ja, det blev flera vändor fram och tillbaks. Dammsugare och trasa. Det hör till saken att Monstret mycket intelligent och tjänstvilligt parkerat precis bakom mig, med följd att jag nästan-ramlade över den/det inte mindre än tre gånger.

Men. Den är på plats! Monsterskärmen, anno 1997! Och Jyskdatabordet bågnar, men finner sig. Den är så stor att man måste skratta!

Men funkar. Det är bra.

helgfunderingar

Det luktar "gå-ut" i trappuppgången. Parfym, lätt slöjad av rök. Man kan nästan höra dem ännu, festfolket; fnitter och klackar, uppför trappa, nedför trappa, och om igen. Killarna som håller porten på glänt, ölburk i näven och cigg i mungipan. Det klassiska kisandet mot röken. Vaxat hår.

Det har inte varit så mycket utgång på sistone, för min del. Jag har inte saknat det heller, det finns annat, roligare. Men dansa vill jag! Ett danspass på gymmet, om inte annat. Roligt behövs! Spring och cykling är bara motigt, motvalls, motlut.. det är så ibland, det är så just nu.

Lite roligt måste man ha.
.

Jag minns en bok som fanns i hyllan när vi var små, den var i form av ett hus, ett lägenhetshus. Väl uppslagen kunde man titta in hos de olika familjerna. Det var en fascinerande tanke. Jag hade aldrig bott i lägenhet, kände ingen som gjorde det.

Nu bor jag i lägenhet, och har inte en aning. Om vilka de andra är, om vad de gör. Man skulle ha en såndär bok!

Fast lite vet jag, förstås. Som att festerna oftast är i tonårsfamiljerna, på min våning eller en trappa upp. Föräldrarna verkar toleranta.. eller ofta bortresta? Ovanpå mig, ett yngre par; killen i fjunig mustasch och tjejen tantkappa. Högst upp en ensam man som joggar ibland och gör armhävningar på gräsplanen ibland.

Det är inte mycket att veta efter fem år.

Å andra sidan vet de väl inget om mig heller? De kanske tänker att jag är Kånkaren. För ofta kånkas det väskor, stora ryggsäcken, skidfodral, sopor. Eller så är jag Cyklisten, eller Joggaren II? Eller hon som plinkar på gitarr och sjunger falskt? För det hörs säkert. :-)

Jag vet inte.

Och jag skiter i det.

Trevlig helg!

öppet spår

Jag var ju så rädd, ni vet. Alla skräckhistorier. De som avfärdat mina ynkliga träningsmil, 40? Alldeles för dåligt, du kommer knäcka dig! Frostbitna fingrar, skavda hälar, felvallning, försvunna spår, brutna stavar, kramp.. För att nämna något.

Istället blev det ett fint dagsverke och faktiskt riktigt roligt! Lite krampkänning, visst, och trötthet emellanåt. Men det var ju så tätt mellan kontrollerna och så mycket att titta på! De rutiga tajtsen, som vi följde loppet igenom. Veteranfarbrorn; Jag var snabbare för 41 år sen! (idag 80+ och i varje fall snabbare än mig). Den hetsige skåningen. Killarna som puttade omkull varann. Och, inte minst, alla som föll av helt egen kraft - vilka praktvurpor! Jag var rädd å deras vägnar. Och ibland å min egen (man vet ju aldrig om någon tänker lägga sig mitt framför fötterna på en!).

Och var det inga roliga runtomkring så underhöll vi varandra, jag och min L; med fånprat och historier, och en eller annan sång (eller hittar jag på nu? Jag tror att vi sjöng). Och vips hade vi passerat Hökberg, och Eldris med, och det var bara fem km kvar. Och L sa, det här klarar vi under åtta timmar. Och det gjorde vi.