öppet spår

Jag var ju så rädd, ni vet. Alla skräckhistorier. De som avfärdat mina ynkliga träningsmil, 40? Alldeles för dåligt, du kommer knäcka dig! Frostbitna fingrar, skavda hälar, felvallning, försvunna spår, brutna stavar, kramp.. För att nämna något.

Istället blev det ett fint dagsverke och faktiskt riktigt roligt! Lite krampkänning, visst, och trötthet emellanåt. Men det var ju så tätt mellan kontrollerna och så mycket att titta på! De rutiga tajtsen, som vi följde loppet igenom. Veteranfarbrorn; Jag var snabbare för 41 år sen! (idag 80+ och i varje fall snabbare än mig). Den hetsige skåningen. Killarna som puttade omkull varann. Och, inte minst, alla som föll av helt egen kraft - vilka praktvurpor! Jag var rädd å deras vägnar. Och ibland å min egen (man vet ju aldrig om någon tänker lägga sig mitt framför fötterna på en!).

Och var det inga roliga runtomkring så underhöll vi varandra, jag och min L; med fånprat och historier, och en eller annan sång (eller hittar jag på nu? Jag tror att vi sjöng). Och vips hade vi passerat Hökberg, och Eldris med, och det var bara fem km kvar. Och L sa, det här klarar vi under åtta timmar. Och det gjorde vi.

annandag

Värmande kaffekopp i kalla händer, hutter hutter. Har just varit ute och sprungit, det gick fint, sol och kanske -4, nordlig vind. Mycket att titta på. Aktivitet i slalombacken. Folk på promenad. Lösa hundar. Syokonsulenten på vårens första jogg (alltid en happening..). Hare fick jag med, fast bara en bit, innan han tappade takten. Annars alltid tacksamt med en rygg att följa.

Hälsade även på ML, hon var en riktig talang när vi var tonåringar, löpte så snabbt och lätt. Nu satt hon med sina ungar i lekparken. Fast hon skulle säkert vara snabb än, om hon bara sprang!

Annars har det varit mycket utförs, som synes. Igår, i Sunne. Så strålande! Man riktigt lättade, av blotta glädjen! :-)

Och på påskafton, äggmåleri och trams hos herr Nilsson. Roligt trams dock. Och bjuden blev jag, på både dricka, mat och smäll (vet inte vad som händer men så fort man kliver över den där välsignade tröskeln så ska det bråkas?). Den här gången var det en dalmas som härsknade till och sånär såg till att jag blev en framtand fattigare.. Hårda pix! Fast. Det går att bråka och skratta samtidigt, och det var ju det vi gjorde. Inte så illa alltså. :-) Var en kortis på krogen med, mötte bland annat en gymnasieklasskompis. Det var väl en tio år sedan sist, och vi skrattade och kramades och jag dunkade till han i magen. Förvånades över hur stinn han blivit!! Fast så får man inte säga, så jag sa inget.

Sedan Askungebussen hem, kl 0115. Astråkigt!

Men nu måste jag äta.

Kram å hej!

dammit

Påsk, härliga påsk!

-10 och strålande sol, igår skidbacke, idag löp. I Värmland, det vackra!

Så varför svär jag?

Man blir lite trött, förstår ni. Det är det här med släkten. Släkt är bra grejer, det tycker jag nog för det mesta. Men så är det de där som man inte träffar så ofta, det blir så jobbigt med dem. De vill gärna peta i detaljer. Vilka framsteg har skett sedan sist? Eller, kanske mest spännande, vilka har inte skett? Ända sedan tonåren har tongångarna varit desamma; Har du inga friare, Fia? När ska I och L få barnbarn?. Den här gången gick det till och med så långt att de skulle hjälpa mig skaffa en karl.

Ser det ut som om jag behöver hjälp?! Jag bara frågar.

Hjälp med att hitta rätt karl, möjligen.

.

Annars är vi rätt råa, vi tjejer. Eller vi kan låta rätt råa i alla fall, som i skidliften igår. M hade varit på dejt tidigare i veckan och filosoferade torrt, "Ja, jag kände precis när det var klart, jag bara tänkte för mig själv, Happ, nu trillade han dit då!". Så jäkla enkelt! Ett extra glittrande, ett vift med fransen.

En enkel match, för den slipade.

.

Dagens låt: Dammit, i lugn tappning med System of a Down. I rapp tappning med Blink 182. (Jag föredrar den lugna).