Sådana här kvällar ska man vara ute på joggen. Långt från ljus och lyktor och helst helt allena - fullmånemörker, det är inte alls mörkt; bara inbjudande. Som att gå in i en stor sal, med stjärntak och trädväggar. Jogga fram bland gransiluetter och lyssna på grusknaster under skorna. Knastrar det si så är backen frusen, knastrar det så så är den varm.
DET är mysigt, tycker jag.
Men ikväll har jag inte joggat. Jag har faktiskt inte joggat sedan i lördags, och då joggade jag tre mil. Det var alldeles för mycket. Mina ben fick kramp. Magen fick håll! Jag till och med längtade till Abborrbacken, bara för att få promenera lite. Efteråt var jag en riktig spazzer med helt vansinnig fot- och underbenskramp.. Stackars klena kropp!
Men vänta bara. Jag ska nog visa den att den kan bättre, kropprackarn. Nästa år?
Vad jag egentligen skulle skriva ikväll var att mitt favoritprogram och typ det enda jag följer på tv; Mitt i Naturen, har fått en konkurrent i form av True Blood! Trodde ni inte, va? Nej det trodde inte jag heller! Hitta-på och specialeffektsgrejer brukar verkligen inte vara nåt för mig.. men det här är ju skitbra!
Till arbetskompisar och andra som bara skakar på huvudena och avfärdar.. kan jag inte säga annat än: SEE FOR YOURSELVES!
Sookie & Bill, ain't they sweet?
