weight watcher?

Ni som hängt med ett tag vet att matkrångel är något som provocerar mig alldeles särskilt. Det är ju så otroligt trist med folk som styrs av dieter, kurer; som självsvälter eller kräks... Blaj! Vi som till och med bor i lagomland borde väl inte ha så svårt att få till det? Att äta av allt, i måttlig/lagom mängd, och så lite rörelse på det! Huh?

Desto konstigare blir det när nu plötsligt folk tror att jag inte äter. Jag, hungrigast i universum!?! Det känns lite som ett påhopp. Jag, inte äta? Hur skulle det se ut?

Märkligt.

Hemma hos M ställer jag mig på vågen, för att kolla. Och det ÄR ju som vanligt, eller i alla fall de tio senaste åren. Precis perfekt lagom!

Fast litet konstigt är det ändå, idag, bland alla reaplagg. Jag provar fina jeans, men de passar dåligt, expediten hämtar mindre storlek och mindre igen, plötsligt står jag i ett par 26"34", och kan knäppa dem till och med. Jag vet inte när i världshistorien det hände senast, kanske när jag var elva. Så konstigt!

Jag köper dem inte, så små byxor kan man ju inte ha. Eller om det kanske det var herrmodell. Nätack.

Konfunderat går jag därifrån, jag kan väl inte ha tappat afrikaarslet? Och, i sådana fall, VAR?

/S

old bice

Jag var så sur inatt när jag cyklade hem. Alla var så dumma och tröga och svettiga och jag blev förbannad. Jag var klackad och längre än nästan alla på det där jäkla stället, men tro inte att det avskräckte. Gammal som ung; henne ska vi prata upp i brygga, dra i armen, dra i ärmen, dra till dansgolvet, bjuda på sprit. Min ena arm stinker fortfarande Old Spice, den andra typ myggmedel. Euch.

När jag äntligen tog mig till cykeln var det ändå nån i hasorna; Väntavänta, did I offend you, det var inte min mening, snälla, var inte arg, och där står jag och fattar inget. Jag får nästan trösta karln till slut, fråga mig inte för vad. Vi hade väl bara pratat och sen ville jag gå, så jag gick.

Till slut fick jag i alla fall trampa iväg. Klackarna på styret, kosan mot månen. Nästan full, månen, men ändå; en så mörk midsommarnatt! Tunga moln, slocknade gatlampor, och så den där vinden. Sliter och drar. Skogspartiet mörkt och ogästvänligt.

Inga blommor under kudden. Bara frustration.

Jag tror jag måste gå ut i solen.

gorillaz

I lördags sprang jag & the boys ett lopp, och sen var vi på Lokal. När man gjort en såndär kraftansträngning och festar till det efteråt så kan det resultera i en lite extra rolig och/eller dimmig afton. Det här blev just så, roligt dimmigt.

Det visade sig passa bra, för alla andra var på ungefär samma stadie. Min lilla rara syster, till exempel, snapsade Renat med grabbarna och slängde sedan både saker och tillmälen, åt alla håll. Jag säger då det!

Och mer och mer primitivt blev det.

Där fanns en kille tiggde om stryk. Han stod i vägen, var för snygg, eller något i den stilen, så jag dammade till honom, rejält. Men, vad ska man säga, primitive does the trick, strax senare var vi bästa vänner och sparringpartners.

Sedan var det de där bönderna, fyra unga, som sökte fru, men inte i TV. De var för snälla för att slåss med, men jag slog mig ned för att vila fötterna lite. Det var trevligt, och jag fick både Frozen Margaritas och oanständiga förslag. Det är lite roligt med sånadär förslag, men jag tackar alltid nej. I am bôôôring.

Och så nissen, som, kvällen till ära, enbart pratade engelska. Med värmländsk accent. I've been to New Zealand, u see. När jag skulle gå hem såg jag vakterna slänga ut honom, med huvudet före. Jag trodde han var ganska harmlös.. men något galet hade han väl gjort.

Sedan åkte jag hem, with my crew. Galenpannor!

Nu ska det vara match på tv, jag får väl vara lite seriös och heja på mitt land. Om jag orkar. Fotboll är ju så tråkigt! De bara springer och springer.

//S

Ps. Vårt lag i Stadsloppet blev no 18 av 120! Vi bara sprang och sprang.. Inte illa, va?

till minne

Det är inte så ofta man möter riktiga partners in crime. Alltså, människor man omedelbart känner för och bara gillar. Rakt av, sådär! Det är inte så ofta, inte för mig i alla fall.

I tidiga tjugoår fanns en J i bekantskapskretsen. Vi var aldrig särskilt nära, umgicks aldrig bara vi två, utan snarare i varsin kant av gänget. Men där fanns ändå ett slags gemenskap. En dragning! Mellan honom och mig. När vi var på samma fester dansade han runt mig som ingen annan, och vi skrattade och skrattade. Alla andra skrattade också, för ingen annan hittade på så mycket lur och bus som J. En sann entertainer, verkligen!

Men man kan inte räkna med att folk ska finnas alltid. Han omkom, J, en trafikolycka, mycket tragiskt. Jag minns så tydligt när vi stod där i blomsterhandeln, jag och kompisen. Vi skulle skicka kondoleans till begravningen, men visste inte hur. Vad säger man, vad ska där stå? Till slut kom L på, Tack för alla skratt! Mera rätt kunde det inte bli, fast tårarna. De rann och rann.

.

Jag blev påmind om det här idag, för jag fick veta att en annan ung man gått ur tiden, på Valborgsmässoafton. Det var ingen jag kände väl, eller knappt alls; vi hade bara mötts en gång. Men han var en partner in crime, minsann, och länge ska jag minnas påskaftonen. Äggmålartävlingen - inte minst hans prisvinnande kyckling!- och hur han buntade ihop mig på hallgolvet. Som jag skrattade!

Sedan så känner jag ett stygn, jag sa ju aldrig hejdå. Askungebussen, den gick 01:15, och jag bara rusade. Han var i baren eller på toa just då, och nog tänkte jag svänga därom, vi hade ju trots allt kivats i flera timmar.. Men, truth to be told, jag var lite rädd för hans långa armar. Det var jag.

Fast han visste nog. Ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=z2YkhFPYSN4

Som sagt, I didn't know the guy. Men jag tror att han kanske skulle gillat den här.

420 km

Fyra dagar på cykel, det ni! Man kan tro att man efter en sådan tur är farligt

trött på att cykla.. men faktum är att vi fick blodad tand, alla tre! Även om det var jobbigt, så jobbigt att till och med Ironwoman fick ont i knät! Jag alltså. :-)

Backe upp, backe ned, på slättan, på grus, i dammoln, i pollenmoln, på hetångande asfalt. Till ringklocksmorse, marschmusik, snapsvisor, gnäll och inte minst andliga toner. Halle-luja, hallE-lujA, hallE-lujA, hallE-lujaAa! En rullande frälsningsarmé! Rullande och svärande, förresten. Fast allra mest skrattade vi.

Som när vi lämnat svårt solsvedda L i skuggan och gått på sightseeing vid akvedukten. Bekymrat skyndade vi tillbaks, tänk om hon självantänt? Väl åter kunde vi dra en lättnadens suck, ingen liten askhög utan gamla vanliga L, livsandarna åter; mjukglass i ena näven och mosbricka i andra. Snälla tjejer, kan ni inte köpa en bulle till mig med, jag törs inte gå fram till luckan en gång till?

Eller när jag skulle berätta om den gamle mannen i västvärmland, han som varvade upp bilen i sitt lilla garage så att det jämt dure i väggene (för att sedan tvärsläppa kopplingen och komma utbackandes i fyrtio km/h). Först skrattade vi åt historien, sedan åt durandet. Igen och igen. Ett användbart ord, visade det sig! Var det någon som släppte väder så jämt dura de te i blöja (vi pratar cykelbyxvaddering, mind you), och när M passerade i nedförsen så var det något som dura te.. Och så vidare.

Sedan, nästan hemma, kaffestopp på pizzahak; har ni tsiklat lång, tjejer? -Tja, Varberg, sa vi, lite lagom avspänd, förstås. Jaja, Vålberg, åtta tjilometer!

There's much more to tell. Men jag måste sova!

nakenchock

Efter flera år här i stan har jag slutligen (äntligen?) gjort premiär på nakenbadet. Nakenbad är stort här, det är lätt att förstå. Det finns både Käringhålan och Damernas, och man hör på snacket att det är litet av en grej.

Å andra sidan går det bra att näcka på nästan vilken klippa som helst, det är inte så noga. Visst finns det de som försöker gömma häcken bakom någon buske (eller busken bakom häcken), men oftast är det väldigt oblygt, allting. Både bra och dåligt, kan väl jag tycka.

Hur som helst. I was there, på det riktiga Damernas! Är ni imponerade?

Jag är inte så imponerad. Mera chockad. Alla Damer; alla Valar. Så många kroppar som liksom svämmat över. Som ligger i drivor! Jag tänker, vem visar de sina bruna rumpor för?, och blir full i skratt fast det egentligen är mest läskigt.

Visst är det skönt att bada naket, det tycker jag med. Men att strosa omkring sådär.. Sitta och umgås, fika - utan en tråd på kroppen? Näe, jag blir nog aldrig en av dem. Lika bra det!

S, keeping clothes on.