tisdag

En helt vanlig tisdag. Tisdagar är trevliga! Man lämnar jobbet senast kl 17 för att hinna till Slussen och BIM. Passet är athletics och mycket svettigare kan det knappast bli. Gillar´t! Sen kommer man hem och duschar och käkar (som vanligt enligt HCHF-metoden; hi carb hi fat), och sedan tvätt i mängd. Det är trevligt.

Annat trevligt är att halsbölden gett sig av. Och man kan nu säga att jag börjat jogga igen, även om det hittills bara varit två pass. Häcken känns inte alls bra men det sitter kanske mest i huvudet. Min kompis S läser en psykosomatikkurs för sjukgymnaster och pratar om sådana där fixer man kan ha. Det är nog så med mig. Inget är ju trasigt, så hur farligt kan det vara? Jag kommer springa på nu, men såklart med starkare bakben/skinkor och ett förbättrat löpsteg. Man bara väntar på att det ska infinna sig.

I söndags lyste det iaf med sin frånvaro. Det var geggigt och halt. Jag var spänd. Men efter en halvmil kändes det bättre så jag släppte på när det blev lite flackt. Bara för att genast stå på näsan. Snopet! Sen var jag spänd igen. Och blodig i handen.

I går närmade jag mig löpsteget. Det var kvällning och skumt i skogen, och jag gillar skumt i skogen. Det känns som om man springer fort då. Stegen blir liksom lätta och snabba av sig själv. Hade Garmin på och kunde efteråt se att så värst fort gick det nu inte. Men det blev iaf ett snyggt diagram med mycket jämn tempolinje ställd mot en ganska så svängig höjdkurva. Det tycker jag var bra gjort av mig, så brukar det inte se ut. Fast lårkakegrejen (som utvecklat sig på skenbenet efter söndagen), uppskattade inte skumpet. Well.

Men nu ska jag väl ta hand om den där tvätten. Greja lite.

Tjings!
/S

born to run?

Nja, det är väl sisådär med den saken. Nu har jag iaf börjat jogga igen, så smått. Och provat ett teknikpass med Lars. Efter en kvarts blandade småhopp, Brüsselsteg och hästlek (bromsat spring med hopprep om höften), tyckte jag genast att det blivit framsteg. Hög höft, kortad steglängd, ökad kadens. Lars fick filma en snutt.

Tyvärr såg det inget vidare ut. Mer precis som vanligt. Långlånga steg, landa på rakt ben, tappa höften nånstans på mitten. Jag vet inte vad jag gör med mitt arsle men med är det inte! Det bara hänger där.

Ja det är som det är. Nästa teknikrunda blir utan skor. Få se vad som händer då.
.

Annars är det mycket, ja, på jobbet alltså. Lite för mycket, så det spiller över i hemlivet. Med oro i kroppen, sådär man sprätter upp direkt klockan ringer istället för att snooza (som man brukar!). Man kommer dit först av alla, går hem sist, ränner runt hela dagen.

Så när det äntligen blir helg får man fira lite extra! Ikväll är jag ensam hemma och på väg hem i ösregnet började jag fantisera om nåt gott till kaffet. Tänk, va! Soffhörnet, torra kläder, händerna som tinar kring kaffekoppen.. och en riktigt god bulle? Ja, bulle! Så jag tog omvägen om det där nya kondiset grannen pratat om. Tyvärr hade jag inga pengar på mig. Bara vända styret hemåt. Och jodå, soffhörn, torra kläder och finkaffe- två koppar till och med! Med banan till. Och Top Gear på tv.

Och sen blir det korv med bröd.

Fredag!

framsteg!

gammal hund lär

Förkylningen hänger i, men uppiggad av solsken, frisörbesök och småshop (läppglans!), startade jag Spotify och gjorde mig redo för mina rehabövningar. Så kom Telephone-låten. Hmm, jag har ju lovat mig själv att kunna hoppa rep genom hela den.. Ja, varför inte ge det ett försök? And yes, det gick ju! Direkt! Inte utan protester från halsbölden, men helt utan avbrott!

Och nu går det mot kväll och på tv är det gokväll och gonytt och allt vad det heter. Men vem bryr sig, jag tittar ju på dataskärmen. Och förstås på min alldeles egna lilla Lanefeldt på golvet framför! Finingen. Strage där i bakgrunden borde nog också prova lite gymping? Han ser besvärad ut. Kniiip!





håhåjaja

hi tech, del II

Har tidigare skrivit om technivån hemma i 40-talslägenheten. Den är ju inte sådär särdeles hög. Visst, modemupphängningen har piffats till, plattv:n har införskaffats, Garminklockan har gjort sitt inträde.. Annars är det väl mest skor, skivor och böcker hemma hos oss. Och trevligt så, tycker jag!

Men förändringens vindar blåser. En i-phone är på väg. Till mig! Byebye hemtelefon, byebye kontaktkort och stenålders Nokia. Är det verkligen nödvändigt? Jag undrar fortfarande.

Men jodå.

Det blir bra! Framför allt glädjer jag mig åt musik i mobilen. Kanske nåt roligt spel (som man helst inte ska bli beroende av). En ok kamera, surf. Bra grejer ju.

Spännande!
.

Läget i övrigt är fortfarande förkylt. Efter en dags hemmadräll gick jag igår tillbaks till jobbet. Där fick jag i vanlig ordning skäll, DU SKA VARA HEMMA OCH VILA! Men jag kände mig ju pigg - trots krax! Dock gick piggheten över nångång efter lunch och efter en hostattack som nästan övergick i spya var det bara att ge upp. Idag är jag hemma igen.

Så jag och halsbölden roar oss med tvätt och Stephen Lynch. Jag har börjat repa denna sång själv, man vet ju aldrig om man blir ombedd att sjunga på dop eller så framöver.

Fan tänk om man kunde framföra låtar på det sättet.. visst blir man glad bara av att se honom?!

Hejdå!

vilokonst

Vill gärna se mig själv som en friskus. Stark och kurant! Tyvärr stämmer det inte. Sedan jag flyttade till Sthlm/blev sambo/började jobba med barn har jag varit förkyld säkert fyra gånger om året. Alltid jävla förkyld. Feber, snor, the works.

Så går man och är lite halvrisig och får skäll på jobbet för att man inte är hemma och vilar. Nästa dag har man feber och måste vara hemma och vila.

Men vad är vila? Hur gör man? Menar folk på allvar att de är hemma och gör ingenting? Jag förstår det inte.

Min kropp vill aldrig göra ingenting. Halv åtta imorse hade jag nästan hoppat ur skinnet för det var så långtråkigt, då hade jag varit vaken en timme. Så när förkylningen når måste-vara-hemma-nivå blir det mycket städ, tvätt, fönsterputs.. Men riktigt rätt är det inte, har jag förstått. Om man råkar nämna att man pysslat lite under sina sjukdagar får man veta att det är just därför förkylningar förvärras och återkommer. Man ska ju vila. Vila som i att ligga på sofflocket.

Om jag bara kunde lära mig att vila så skulle jag vara en friskus, på riktigt?
.

Göteborg i helgen bjöd både det ena och det andra. Mallen sprang i Kåsjön och jag var vätskebärare. Det var kul att titta på även om det förstås drog i springbenet. Alla leriga, glada människor! Särskilt imponerad var jag av SAIKs ungdomssektion som rodde hem typ hela topp 10 på korta banan. Vilka ungar! Långbenta, spikskodda, i en jäkla fart! Också extra kul att damsegrarinnan på långa banan var en sjukgymnast vid namn Emma - vi har jobbat ihop en gång i tiden!

här står jag o trånar.. 

Vi var ute och drack öl på kvällen, och på scenen dök plötsligt Arvingarna upp! De jobbar med negativ split, eller vad man ska säga, bara covers nuförtiden. Faktum är att AC/DC i Arvingetolkning var helt ok, bra mycket bättre än Eloise i alla fall. :-) Sen var det det vanliga nattliga köret med en drängfull M som kaxar och hugger, taxichaufförer, kebabförsäljare, ingen kommer undan. Men men. Det har varit värre!

Sedan hade jag en riktig ångestnatt pg a den där kattan! Fy för astma och fy för att inte ha med sig sin medicin.. Ja, det där vill man bara glömma så fort det går.
.

Men nu drar grannen igång dammsugarn hör jag.. lika bra att hänga på!