En helt vanlig tisdag. Tisdagar är trevliga! Man lämnar jobbet senast kl 17 för att hinna till Slussen och BIM. Passet är athletics och mycket svettigare kan det knappast bli. Gillar´t! Sen kommer man hem och duschar och käkar (som vanligt enligt HCHF-metoden; hi carb hi fat), och sedan tvätt i mängd. Det är trevligt.
Annat trevligt är att halsbölden gett sig av. Och man kan nu säga att jag börjat jogga igen, även om det hittills bara varit två pass. Häcken känns inte alls bra men det sitter kanske mest i huvudet. Min kompis S läser en psykosomatikkurs för sjukgymnaster och pratar om sådana där fixer man kan ha. Det är nog så med mig. Inget är ju trasigt, så hur farligt kan det vara? Jag kommer springa på nu, men såklart med starkare bakben/skinkor och ett förbättrat löpsteg. Man bara väntar på att det ska infinna sig.
I söndags lyste det iaf med sin frånvaro. Det var geggigt och halt. Jag var spänd. Men efter en halvmil kändes det bättre så jag släppte på när det blev lite flackt. Bara för att genast stå på näsan. Snopet! Sen var jag spänd igen. Och blodig i handen.
I går närmade jag mig löpsteget. Det var kvällning och skumt i skogen, och jag gillar skumt i skogen. Det känns som om man springer fort då. Stegen blir liksom lätta och snabba av sig själv. Hade Garmin på och kunde efteråt se att så värst fort gick det nu inte. Men det blev iaf ett snyggt diagram med mycket jämn tempolinje ställd mot en ganska så svängig höjdkurva. Det tycker jag var bra gjort av mig, så brukar det inte se ut. Fast lårkakegrejen (som utvecklat sig på skenbenet efter söndagen), uppskattade inte skumpet. Well.
Men nu ska jag väl ta hand om den där tvätten. Greja lite.
Tjings!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar