lov!

Skärtorsdagen inleder en veckas ledighet. Mycket ska hinnas. Imorn blir det rivstart redan vid 0625 för en snabb förflyttning i västerled. Om SJ håller måttet ska jag vara i Kil tre h senare och kanske man till och med hinner ut i Sisuspåret innan dagsmejan slår till? Vad vet jag.

Sedan är det födelsedagar och påsk som ska firas och kanske syrran behöver hjälp med flytten (eller var det redan klart?) och lite snick och snack. Träffa släkt och en och annan gammal kompis och sen fyller jag själv år. Fast innan dess har jag nog hunnit tillbaks till Sthlm.

Helgen därpå är det bal och tills dess ska väl kanske en sång komponeras och klänning provas (lyckades svärmor lägga ut den tillräckligt?). Det vore ju ändå häftigt att gå på finfest i en klänning uppsydd 1962, i Italien. Och de fina sidenpumpsen, som redan då kostade 280kr!

Idag var jag förresten snubblande nära att inhandla en annan typ av sko. Fischerpjäxor på Alewalds rea - just vad jag behöver! Tyvärr lyckades varken säljaren eller jag hitta mer än en högersko i min storlek, så det fick vara den här gången.

Annat som skett idag är att jag haft den gamla Falcodängan Jeanny på hjärnan. 1985 var jag åtta år och borde inte fattat så mycket tyska (refrängen är på engelska, versen på tyska), men att det handlade om något läskigt uppfattade jag, någon som försvunnit.. mord? Singelns konvolut; mörkt, regnigt, en övergiven sko.. Stackars Jeanny! Vad hände? Det var starkt. Särskilt förtjust var jag i det desperata vrålet mitt i låten.

Det är fortfarande ett fint vrål. Jag kollar upp låten. Jaha, ja just så var det, wo ist dein Schuh
Du hast ihn verloren, en tappad sko, ett utsmetat läppstift, en bortrövad Jeanny.. I Falcos biografi står det: "Jeanny" was a success but was banned from numerous radio stations due to its controversial lyrics, which could be interpreted as romanticizing of rape and murder. Fifan. Jävla Falco. Men låten tilltalar mig ännu. Vrålet allra mest.

Ja det var allt för idag. Nu är det grötdags! Och packdags.

/Pacman

helg igen!

på Källtorpssjön

Man har det för bra denna strålande vår! Sol och snö, varje dag. Man skidar på. Pjäxorna spricker i sömmarna och armbågarna gnäller. Men vad gör väl det? Mer, jag vill ha mer!


Så kommer man hem, uppfriskad till hundra. Duschar hett, äter gott, ser skidåkning på tv, tupplurar. Tur att det inte ringer på dörren alltför ofta när man travar runt i sina y-fronts. För fan.

Med knät går det inte så bra, men snart ska jag till ArtoClinic och någon ska kika in där med artroskop. Förhoppningsvis är det en lätt match att pilla bort det som skaver. Ja, det ska nog ordna sig. En vacker dag är jag på språng igen! Lagom till sommaren?

Och snart är det påsk. Jag tänker mig lite Värmland och mera skidåkning. Syrran har ju köpt finfina Fischer i år så har jag tur får jag nog sällskap med. Kylan, håll i dig!

Men nu väntar finmiddagen. Biff, potatis i klyftor och vin. Och imorn bitti, en tur till Ågesta. Varför ändra ett vinnande koncept?

Go´kväll.

Ps. Vi var på bio förra helgen och blev inte besvikna. Django unchained. Go see!

jobbväg

Det våras. Ljuset. Dagsmejan. Bästa årstiden!

Vägen till jobbet bjuder särskilt granna vyer dessa kylslagna morgonar. Och eftermiddagar! Ännu är det också lugnt på cykelbanorna, ingen hets och stress. Om en månad blir det andra bullar. Det har väl sin charm, det med, men fri väg! Klart trevligare. 

pimpelfiske på Riddarfjärden

 

Igår var det pimpelgubben. Så nära kanten! Imorse, två skridskoåkare. Kanske ännu längre ut. Såg ut som om de tänkte pröva sig på den nattgamla hinnan. Antagligen visste de vad de höll på med, jag stannade inte för att kolla. 

 

Årstaviken i eftermiddagssol

 Det bästa med jobbvägen är att den erbjuder både storstadspuls och mer rural feeling. Och en del kupering. Tänk när jag cyklade mellan Varberg och Tvååker varje dag, det var nåt annat det. Platt-platt-platt.. och motvind! Det här är klart roligare. 

 

Annat som är roligt är att åka skidor. Dock inte så vidare med snö kvar, och det som finns är som betong. Nåja. Betongsnö kan vara ok det med. Fort går det ju iaf. Imorn försöker vi leta upp ett spår! Det har blivit smått hysteriskt det här med skidåkandet för mig, men så är det när man har ont i knät. Skida på längden, och cykla, det är det som funkar, och man hoppar ju nästan ur skinnet när man inte gör vare sig det ena eller det andra.  

lyckligt omedveten om min kobenthet

 Ja men tjena, då!   

lördag och lite naket

Väntar på middag och vad passar väl bättre än att skriva en rad eller två? Det är melodifestival på tvn men den verkar klara sig utan mig. Puh.

Första helgen på länge med helt fria dagar. Inget inbokat. Man skulle sova så länge man ville och bara ha det gôtt. Alltså vaknade jag 07:15. Inte för att det är nåt fel med det, solen sken ju in, och jag var pigg. Det liknar vår minsann!

Så medan Lars sov bakruset av sig (somliga var ute igår..!) blev det frukost och starta bulldeg. Men det fina vädret ute - man borde ju åka skidor.. Såg dock mörkt ut på skidspår.se, vill man ha bra spår nu så är det visst konstsnöanläggningarna som gäller. Det är ju så meckigt.

Så när Lars piggnat till fick det bli skridskor istället!

Källtorpssjön 

Ja det är ju sådär att åka skridskor. Som med allt annat, inte särskilt kul när man suger på det. Men solen sken ju!

Väl hemma fick jag mess av Lena som tyckte jag skulle hänka till Farsta för lite Kissis&Svettis. Jag är inte vidare förjust i F&S men L lovade cirkelpass med bra ledare. Och det var riktigt bra faktiskt. Plus att stället var riktigt fräscht - ingen unken lukt alls! Ja det var inte fel. En extra cykeltur skadar ju aldrig heller i solskenet, även om vinden var bitande kall.

Vad har hänt mer idag då? Jo svärmor skickade en bild på sin fina aftonklänning från sjuttiotalet, hon vet att jag är på jakt efter en lånestass till en bal i april. Midjemått 64, ja det är väl inga problem. Är det nånstans jag är smal så är det om midjan! Lars hämtade måttbandet. 70cm! Vad i helvete! (Kan det ha med dagens bullintag att göra? Sex stycken, är det för mycket?).

Och sedan har vi tagit varsin whisky och ätit marsipan och lyssnat på lite garagerock och Iggy, sånt som får Lars att dansa. Han är en riktig vilde och kan få den suraste att dra på smilbanden med sin dans. Iggy är nog förresten en idol både musikaliskt och utseendemässigt. Jag tycker mig se en viss likhet, eller vad säger ni? Skinn och ben! Fast jag föreställer mig att Iggy är typ tre dm kortare och ganska mycket lättare. Och så har han väl andra sätt att plåga sig på än att staka sig fram i 90 km eller springa långt i hopplös bergsterräng.



Lars. almost knocks himself out

 Men nu är visst maten klar. Biff, klyftpotatis och vin! Man har det för bra.

post Vasa

Så var det klart. Hur kan en helg, en dag, passera så snabbt? Går det extra fort när man sett fram mycket emot något? Jag tror det.

Lördagen var grådask, plusgrader och vind. Tilltagande vind. Storm. MeteorologPia stod i mässan och pratade väder. Hela tältet höll på att lyfta, ljusramper och tv-skärmar gungade, men hon var lugnet själv. Ja, man blir nästan lite sjösjuk när man står här, men vinden mojnar till midnatt. Arrangörerna ger sig då ut och rensar, och spåren har gott om tid att frysa ihop. Snabbt före kommer det bli! Och solsken! Ja, men det lät ju lovande.

För även om förnuftet sagt att en fin tid skulle vara omöjlig från led 8, så hoppades man ju. Under sju timmar? Med många mils skidåkning i ryggen, och stakningen som lossnat mer och mer. De nya, hårdare stavarna. Isfört! myste jag. Hoppet växte.

Så söndag natt, uppstigning 03:00, på bussen mot Berga by en trekvart senare. Omkring 5:30 var vi framme och då var det bara till att ställa sig i kö. Till fållorna. Ja, det var kö till alla fållor, även till min, långt där långt bak. Jag hade inte riktigt förstått hur många 15 000 personer är (det är jävligt många, vet jag nu). Så la man in skidorna på ett smart ställe, bredvid en trevlig gubbe, och gick ut för att söka upp Lars som köat till fålla nr3. Så åt man lite smörgås och ägg och så stod man i kö igen, nu till bajamaja. Sedan av med överdragskläder och in i fållan och söka upp det smarta stället (tur jag parkerat bredvid trevlig gubbe, annars hade jag aldrig återfunnit skidorna). Ja, så stod man där och pratade och sedan var det nån som sa, nu har nog starten gått! och jodå, nog rörde det sig därframme. Men inte där bak hos oss.

För det var kö. Det stod still, eller i varje fall så gott som. Så när vi äntligen tog oss upp på myrarna, och man skulle få känna på de hårda fina spåren, ja, då hände absolut ingenting. Det gled inte alls. Det var mjukt och trögt, fastnade i skidorna. Usla spår! Och kö.

Var det såhär det skulle bli? Var det såhär sakta det skulle gå? Jag blev missmodig och dippade direkt. Jävligt hungrig dessutom.

Men efter ett par kontroller med sportdryck och blåbär gaskade jag upp mig. Solen sken ju! Stundvis gav också vinden en skjuts. Man började zickzacka sig fram. Inte kan man bara ge upp så där! Det är kraft i den där stakningen! skrek en skotergubbe till mig och plötsligt kändes det ännu bättre. Fast klockan ville jag inte kolla på.

Inte förrän 45km-passeringen. 4:10. Var det så illa? Missmodig igen. Men funderade, omvärderade. Under åtta timmar, fick jag vara nöjd med.

Och resterande halva blev ändå trevlig, trots många sura miner i spåret. Det var ju kö, som sagt, och när man skulle om var det till att köra emellan eller på sidan av. Inte alltid poppis. Ibland helt omöjligt. Men här och där fanns någon trevlig att växla nåt ord med, bitvis fanns också någon bra rygg att hänga på.

Så närmade man sig mål och hade för omväxlings skull kraft kvar. Bara staka på! När det var några hundra meter kvar gick speakergubbarna på om Anja Pärson och vilken prestation ochochoch, och jag bara undrade varför de skulle snacka om henne, när jag var på väg in? Menar de att riktiga Anja P är här? FÖRE MIG? Och minsann, låg hon inte där och gjorde "sälen" just när jag gled över mållinjen? Jojo. Ja det var ju faktiskt imponerande. Anja P! Nog för att hon är en skiddrottning.. men på tvären? BRA GJORT ANJA! sa jag och hon tittade upp och log. Fast nog undrade jag. Hur var det möjligt?

Ja, tiden då, den blev under åtta med liten marginal. Inte vad jag önskat. Extra surt när käre maken gjort en superprestation och gått i mål 2½h tidigare. Medaljtid! Jag ville ju också göra bra. Lite bra, i alla fall.

Split	Klockan	Tid	Sträcktid	min/ km	km/h	Plac.
Smågan	09:31:32	01:31:32	01:31:33	08:20	7.21	874
Mångsbodarna	10:30:02	02:30:02	58:30	04:30	13.34	716
Risberg	11:22:26	03:22:26	52:24	04:46	12.60	667
Evertsberg	12:23:20	04:23:20	01:00:54	05:05	11.82	565
Oxberg	13:31:44	05:31:44	01:08:24	04:34	13.16	529
Hökberg	14:19:20	06:19:20	47:36	05:18	11.35	495
Eldris	15:07:40	07:07:40	48:20	04:51	12.41	462
Mål	15:49:11	07:49:11	41:31	04:37	13.01	443

Försöker glädja mig åt plockade placeringar och det vackra vädret. Och det känns också lite bättre nu när jag vet att Anja P startade i led fyra.

Och trots första tanken som var aldrig mer, så har jag nu börjat fundera. Hur snabbt behöver jag åka Mattila eller Lindman nästa år för att klara grupp 6? Ja, vi får se.

Men nu, wokdags!