torsdag 18 mars 2010

stjärnor på slottet

Det var alldeles fullt av stjärnor igår, vid slottet, så vi for dit. Och minsann! Där var de, alldeles livs levande; Charlotte Kalla, Marit Björgen, Petter Northug, Emil Jönsson, Marcus Hellner! Axel Teichmann och Cologna-mannen (visst är det ett vackert namn?!). Magdalena Pajala och Justyna Kowalczyk. Det är ju nästan som om man känner dem lite på riktigt, efter många kvällar tillsammans i tv-soffan (de var förstås i tvn och jag i soffan, men ändå!). Men jag är lite förvånad, för de är små människor, nätta. På tv ser de ju så grymt stora och starka ut! De är förstås grymt starka ändå, men... mindre!

Eller så är det man själv som är stor. Så kan det ju också vara.

Vi såg förresten Tomas Wassberg också, men han var precis lika skäggig IRL som på tv. Han är visst spårman nuförtiden och stod vid sin tråkkemaskin, med bister uppsyn. Förstås.
.


Sedan lurade jag med en ganska så skeptisk Lars på hans livs första spinningpass. Man fick låna pulsklockor och jag märkte direkt att det gick hem, jävlar vad han körde, det blev en sjö under cykeln. Jag tog också i, ganska ordentligt, men blev lite sur på mitt ur som först hakade upp sig på 62 och sedan 167. Hrmph!

Och idag har vi sprungit. Men det går dåligt, jag är stel, så stel. Ont gör det!

Nu ska jag lägga mig! Nattinatt.

/S


Ps. Här får ni se en härlig bild från förra lördagen, en verkligt perfekt dag! Östkusten har sin charm, trots allt.


lördag 6 mars 2010

vinter 2010

Tjugo minus, klockan tjugo över sju, på väg till jobbet. Visst är det vackert? Notera rännan i isen! Full av isskärvor (som tyvärr inte syns här). Stadshuset! Storkyrkan, Riddarholmskyrkan och Tyska kyrkan!

Det är allt en fin stad ändå, det här.

Just på bron ser jag också varje morgon ett gäng lustiga personer. Det är Långa Farbrorn med portfölj och långa kliv, tanten i svartvit-rutig kappa och röd jokerhatt, och så min arbetskamrat förstås, hurtig och rask. Jag brukar plinga och ropa godmorgon.

Rätt gemytligt, är det, där på bron. Då har man inte heller så långt kvar, när man är där. För det är en lite jobbigare cykelväg än jag är van från västkusten; mycket mera backar och bitvis en jävla massa trafik. Och så lite sisådär med plogningen.. Fast det har blivit bättre!

Men nu hör jag att min L håller på att go wild med gitarren, I'd better save it!

Vi hörs.