fredag 25 november 2011

how would u like to suck my balls?

Eftersom jag ännu inte lärt mig länka direkt eller embedda eller vad det nu heter.. så får ni detta stycke fredagsunderhållning på gammaldags vis. Hoppas ni orkar med ett extra klick, det är värt det! http://www.youtube.com/embed/Fkx8Jyrf6bk

Rätt passade för en sugig fredag som denna, eller va?

Jahapp. Ni andra har säkert en perfekt dag. Men eftersom jag som vanligt mest tänker på mig själv så tycker jag också lite synd om mig själv. Jobb till sent, sedan tvätt, och nu jobbsöknad. Jävligt vad energikrävande det är att söka jobb. Jag hann inte ens ut och kuta.

Nu är jag klar och tänkte sitta framför tvn. Men det är rätt sugigt på tvn med. Kevin Costner springer omkring och larvar sig, klädd i jutesäck. Känns skönt att jag inte uppskattade denna film ens 1991, då var jag ändå fjortis på riktigt, och rätt dum i huvet med.

Apropå film så hyrde vi igår Melancholia. Det var ju också en lustig historia. Koko brud som effektivt gör sig av med sin make på själva bröllopsnatten. Sedan eskalerar det hela och hon blir ännu mer koko, ja, helt apatisk faktiskt. Ända tills melakoliplaneten närmar sig, vill säga. För då blir hon normal, medan alla andra ballar ur. Sedan krockar planeterna och alla dör.

Det är härligt med filmer som ger något. Sånt man bär med sig länge.

- Eric, did u just say the f-word?
- Jew..?

God natt!

måndag 21 november 2011

lördagsnöje

Fantiskt fin lördag, det var. Klarblå himmel, sex-åtta grader. I november! Sinnsykt. Vi roade oss på olika håll. Lars i Hammarbybacken, jag i Lill-Jansskogen. I Hammarbybacken ordnades ett psychomarathon (eller vad sägs om 23¤uppför denna korta men branta kulle?), i Lill-Jans var det Tömilen och Snöfemman. Lars start gick redan 0900 så jag hann ut och heja en sväng innan det var dags för mig att dra mot KTH. Det var inte värst många dårar som ställt upp i detta "Alpin-maraton", tjugofem kanske, varav tre tjejer. Många såg rätt springovana ut. Många, vet jag nu, gick inte heller i mål (hur vågar man ställa upp?). Lars tuffade på i vanlig ordning. Du ser pigg ut! sa jag. Ja-a, jag leder! Trevligt. Så hade han väl också en femton varv kvar.
Jag hoppade på tuben norrut. Gick till efteranmälan i KTH-hallen, vilade lite. Sträckte ut mig på golvet en stund, spelade spel på telefonen och kikade på löpare av olika slag. Underhållande. Särskilt en liten man med idoga töjövningar och blandade småhopp, en hel timme före start. Han kände sig stärkt av alla blickar, proffsig! Det var uppenbart. Så han tog hela serien en gång till. Och igen. Hade han några krafter kvar sen?

Sedan, toakö, uppvärmning, av med överflödiga kläder. Och start! Ca 300pers var vi, som gav oss ut på milbanan. Förresten var det en 5km-bana som man körde två varv. Jag gillade två-varv-grejen. Och kuperingen. Stigarna, även om de var lövleriga. Det enda jag inte gillade var tvära svängar, som det fanns många av. Riktiga hårnålskurvor, där det blev trängsel, iaf på första varvet. Runt varvning hade jag det jobbigt. Klockan visade 22:50. Som väntat, ingen superfart. Men hålla ihop det, måste hålla ihop - inte tvärdö som i Finalloppet! Och faktiskt, lite uppför och en lång nedför, krafterna återvände. Ryggarna omkring försvann inte i fjärran, jag hängde med! Plötsligt bara en km kvar, och jag visste ju, en liten uppförsknix, sedan ned-ned-ned, ända till mål! Bättre upplägg finns knappt för mig, som inte kan spurta. Vroooom nedför branten, och sedan rulla på, försöka hänga med gänget runtomkring. Nå, nu var det bara killar runtom och alla gjorde en H16-spurt sista hundra metrarna (varpå det blev helt tomt runt mig). Men tills dess var jag med! Sådetså.

Resultatet? 46:00 och tionde dam. Inte mitt livs bästa mil men klart en av de trevligare! En god känsla, lite gensvar från kroppen. Positiva tankar! Skönt.

Väl hemma hade Lars just kommit innanför dörren. Efter 3:59:00 i Hammarbybacken hade han korats till segrare - nästan! En annan snubbe kom nämligen och hävdade annat. God knows vem som hade rätt, bara att konstatera att det inte är helt enkelt att hålla koll på 22 varv!

Hur som helst så var skumbad, kall öl och chips precis rätt för oss båda efter dessa aktiviteter. Mm!

Och nu ôrker jag fanimej inte skriva mer.

Psssssst.

torsdag 10 november 2011

sukkerkald

Alla som följt Drengene fra Angora och deras egen Tour de France vet vad det innebär, att gå sukkerkald. Henning på Alp d'Huez, i vägkanten efter sexti meter, totalt dränerad på energi. Nu är det förstås inte så många här som känner till Drengene, men ett bra ord är det! Användbart, ibland. Sukkerkald. I eftermiddags hände det mig. Det var hemskt jobbigt att cykla med spagettiben. Backarna på slutet. Urk.

Men nu har jag kurerat mig, riktigt bra. Kaffe, bullar, innan dess även smörgås, vila. Ingen träning idag. Nöjer mig med att vinka av min hunchback husband som ska ut på skogsluff, mest för att testa lampan inför helgens Rogaine. Det är nog fint i skogen idag. En fantastisk fullmåne! Lite svalare. Förhoppningsvis blir det höst på riktigt snart. Med kyla! Igår kväll, intervaller på egen hand, på skogsslingan. Många var ute och joggade. De trodde det var höst på riktigt. Mössor, vantar, fladdriga Dobsomdressar. Svettigt! Men intervallerna då? Jo, vanliga 4¤1000, ganska ok med tanke på att jag var själv (med Larsdrag går det snabbare!). Tre stycken på 4:15, en på 4:21. Men nästa gång får det bli någonting på slätt underlag, behöver lära mig hur man springer fort. Jag kan liksom inte.

Det blir nästa vecka. Imorgon räknar jag med tidigt till-jobbet-jogg. På lördag kanske något längre pass, eller BIM med Lena? Vi får se.


/S

söndag 6 november 2011

run, girls, run!

Nyss hemkommen från Göteborg. Trött, träningsvärkig och lätt illamående efter tågresa i 35gradig kupé (SJ SJ gamle vän..). Men Göteborg var trevligt, förstås!


Jag och kompisar M och C hade bestämt oss för en tur till Skatås och Finalloppet, så däråt styrdes kosan på lördag morgon. L - hon med magen - transporterade oss förnämligt i sin guldVolvo och agerade fanclub hela förmiddan. Cheerio!


I Skatås har jag aldrig varit innan, där var fint! Trevlig motionscentral, fina springspår. Jag och C skulle springa 10km-klassen, M 5km-klassen. Jag kände mig inte särskilt upplagd. Springa! Idag?! Jag? Bakbenet stelt och knappt hade jag sovit (många Ventolineinhalationer pga Mallens katt!). Jaja. En mil, det klarar man ju. Det tar väl inte ens trekvart. Va?


Mallens start gick och hon lubbade iväg med friska steg, Ta´t lugnt i början nu Mallô! Jag, L och C hann bara en liten promenad innan de första snabba ur denna klass närmade sig målområdet. En ung kille i ensamt majestät, med långa lätta steg i mål på just över 18min. Wow! Sedan var det dags för start för damerna i 10km tävlingsklass och jag och C skyndade dit medan L höll utkik efter Mallen som snart borde närma sig mål. Jag och C ville heja på Eva (http://www.fit-eva.blogspot.com/), men starten gick, fältet passerade, och jag kunde inte se någon färgglad kjoltjej? Nähäpp, hon kanske inte kommit till start? Typiskt.

Så var det dags för mig och C att komma ur överdragskläderna och värma upp. Joggade ett varv, min mage kluckade oroväckande och det kändes sådär. Just innan vi skulle knô oss in i startfållan såg C ett bekant ansikte; Evas man! Han sa att Eva visst var med i tävlingsklassen, men lite längre bak i fältet vid start. Trevligt att få hälsa på honom, hoppas nästa gång att jag får chans att heja på Evan med.

Starten gick. L och M skrek, Kör tjejer, det går skitbra det här! Lite trångt första biten. Allra mest kring en äldre herre som riktigt fällde ut armbågarna för att inte låta någon passera. Särskilt inte mig. En liten stel gubbe med backslick, liksom? Nähädu, in med armbågarna!, morskade jag upp mig, jaha ursäkta, sa han, som om det inte varit medvetet. My ass! Min första km gick iaf på 4:40 och jag kände direkt, fortare än såhär, det kommer inte gå, inte idag. Bara försöka hålla ihop, inte sacka. Herregud, under femtio i alla fall, måste jag!


Har inte så mycket att säga om resterande nio km, det var en fin bana men det var inte min dag. Tog i allt jag kunde men inget hände! Uppför var pest, på platten sprang alla förbi, nedför var enda gången det kändes hyfsat och jag försökte så gott det gick att släppa på och hämta andan.. Det var ett par partier med knixigare stig, ganska korta, inte så hemskt besvärliga, egentligen, men tillräckligt för att stoppa upp en sån som jag. Vid 7,5 var det vätska och jag stannade för att dricka ordentligt. Tror aldrig jag tagit vatten i ett millopp innan (möjligen för att hälla över mig om det varit varmt).


Sedan började folk öka takten och många-många passerade. Pigga ben. Inte mina! Ville gärna hänga på men det gick inte. Målet närmade sig i ultrarapid, L och Ms rop, SPURTA FIA!, och äntligen, äntligen, i mål! Tiden blev 47:53 och jag var helt slut!

Fyfanihelvete. Värre än förra årets Höstmilen, till och med.

Men visst är man nöjd efteråt, även om man inte är nöjd. Ni vet! Nöjd över att få komma hem (till kattjäveln?!), över het dusch, långfika, vila.. Och över att få fixa sig för utemiddag, ta ett glas vin eller två.. Bege sig ut på stan. Trevligt; lite extra trevligt, efter att man tagit ut sig!


Och nu är jag hemma. Ska öva lite gitarr och krama min Lars.

Veckans låt: Rolling in the deep, Adele. Massa jävla barréackord som jag faktiskt börjar bli bra på.

torsdag 3 november 2011

lillov!

Höstledigt i dagar två. Två dar låter inte mycket men man hinner en del. Som att sova lite längre. Känna sig småförkyld men ändå inte. Besöka klätterhallen. Sitta hos frissan två timmar. Kolla möbler på Folkhemmet och jogga jättedåligt med sin man. Göra knäböj i utegymmet. Äta marängsviss. Se tv!

Japp.



Förra helgen var vi i Värmland. Poker och middag för pappa och morbror, som nu båda fyllt pensionär.


Vi hann även med lite skogssightsseing, jag o Lars. Öhmansmilen, den omtalade. Tidigare har jag gnällt om att vi missade höstens lopp där. Now I know better. Satan så gôrigt och dant! För vissa är det enkelt (Lars). För andra (jag) är det hur svårt som helst och man ramlar runt i leran, stukar-nästan foten flera gånger om..


Men fint, så fint! Grönskande mossa i alla tänkbara nyanser, bäckar, stortallar, gammelgranar, kolbottnar, en torpruin.. Vilken trollskog! Så stilla och så ensligt.


Fast sedan var det plötsligt inte så ensligt längre, för vad var det där framme om inte en jägare på pass? Jomen. En riktigt trevlig en, till och med. Visade oss rätt när vi tappat stigen.

Det är nåt visst, ändå, med skogarna därhemma. "Hemma".

?


Well. Imorn tågar jag västerut, till Mallen. Vi siktar på Finallopp på lördag och sedan middag, det blir kul! Känner mig osäker på springformen. I måndags intervallade jag med Lars som hare och det gick rätt bra. Men efter det har det varit stelt, minst sagt - nåt har hänt med höger bak.
Nåja. En mil ska jag väl ta mig runt iaf. Och tiden, den får bli som den blir!


G´night!