lördagsnöje

Fantiskt fin lördag, det var. Klarblå himmel, sex-åtta grader. I november! Sinnsykt. Vi roade oss på olika håll. Lars i Hammarbybacken, jag i Lill-Jansskogen. I Hammarbybacken ordnades ett psychomarathon (eller vad sägs om 23¤uppför denna korta men branta kulle?), i Lill-Jans var det Tömilen och Snöfemman. Lars start gick redan 0900 så jag hann ut och heja en sväng innan det var dags för mig att dra mot KTH. Det var inte värst många dårar som ställt upp i detta "Alpin-maraton", tjugofem kanske, varav tre tjejer. Många såg rätt springovana ut. Många, vet jag nu, gick inte heller i mål (hur vågar man ställa upp?). Lars tuffade på i vanlig ordning. Du ser pigg ut! sa jag. Ja-a, jag leder! Trevligt. Så hade han väl också en femton varv kvar.
Jag hoppade på tuben norrut. Gick till efteranmälan i KTH-hallen, vilade lite. Sträckte ut mig på golvet en stund, spelade spel på telefonen och kikade på löpare av olika slag. Underhållande. Särskilt en liten man med idoga töjövningar och blandade småhopp, en hel timme före start. Han kände sig stärkt av alla blickar, proffsig! Det var uppenbart. Så han tog hela serien en gång till. Och igen. Hade han några krafter kvar sen?

Sedan, toakö, uppvärmning, av med överflödiga kläder. Och start! Ca 300pers var vi, som gav oss ut på milbanan. Förresten var det en 5km-bana som man körde två varv. Jag gillade två-varv-grejen. Och kuperingen. Stigarna, även om de var lövleriga. Det enda jag inte gillade var tvära svängar, som det fanns många av. Riktiga hårnålskurvor, där det blev trängsel, iaf på första varvet. Runt varvning hade jag det jobbigt. Klockan visade 22:50. Som väntat, ingen superfart. Men hålla ihop det, måste hålla ihop - inte tvärdö som i Finalloppet! Och faktiskt, lite uppför och en lång nedför, krafterna återvände. Ryggarna omkring försvann inte i fjärran, jag hängde med! Plötsligt bara en km kvar, och jag visste ju, en liten uppförsknix, sedan ned-ned-ned, ända till mål! Bättre upplägg finns knappt för mig, som inte kan spurta. Vroooom nedför branten, och sedan rulla på, försöka hänga med gänget runtomkring. Nå, nu var det bara killar runtom och alla gjorde en H16-spurt sista hundra metrarna (varpå det blev helt tomt runt mig). Men tills dess var jag med! Sådetså.

Resultatet? 46:00 och tionde dam. Inte mitt livs bästa mil men klart en av de trevligare! En god känsla, lite gensvar från kroppen. Positiva tankar! Skönt.

Väl hemma hade Lars just kommit innanför dörren. Efter 3:59:00 i Hammarbybacken hade han korats till segrare - nästan! En annan snubbe kom nämligen och hävdade annat. God knows vem som hade rätt, bara att konstatera att det inte är helt enkelt att hålla koll på 22 varv!

Hur som helst så var skumbad, kall öl och chips precis rätt för oss båda efter dessa aktiviteter. Mm!

Och nu ôrker jag fanimej inte skriva mer.

Psssssst.