tåcka e

Jag dog inte!

Men sjuk blev jag. Litegrann på natten och lite mer på morgonen och ännu mer till lunch. Så jag åkte hem.

En kvinnlig förkylning! (För er som inte vet så skiljer sig den kvinnliga varianten från den manliga såtillvida att man faktiskt är sjuk på riktigt. Och inte bara i huvudet).*

Som ni förstår så är det väldigt synd om mig idag. Har virat in mig i långkalsonger, fleece, stickat, raggsockor och filtar, och sovit flera timmar. Med papper i näsan, det är sexigt.

Till slut masade jag mig i alla fall upp, och nu sitter jag här och huttrar. Dataskärmar kan vara rätt så ansträngande att titta på, märker jag. Särskilt ansträngande är det när hurtiga kompis M skickar rörliga vibbar på msn. Jag fick säga åt henne på skarpen! Är du rent nôrsk människa?

För er som har svårt med dialekten kan jag tipsa om följande:
http://www.varmlandskordbok.se/

Nu orkar jag inte sitta här längre! Sådetså.

Akta er för baciller!

Klem.



*jag skämtar förstås, men bara lite.

maple leaves

Blev illa trött på att se Carola. Fram för lite svensk höstglöd istället, go Swedish Maple!

Jag lyssnar på powerballader och är snuvig i ena näsan. Inbillade mig att jag höll på att bli sjuk, men slutade fundera och tog en springtur istället. Så nu är jag frisk! Utom i den där ena näsan då, vill säga. Men det gör inte så mycket.

Säger jag nu. (Sedan, när jag ska sova, kommer jag ligga och noja mig till sömnlöshet. Så är det alltid när jag tränat ofriskt, ångesten frodas och fanihelvetetänkpådedärsomhadeTWAR-dedogjusomflugor! Och plötsligt är det jättejobbigt att andas och hjärtat gör ont och varförvarför skulle jag springa med förkylning.. Jag skulle så gärna vilja leva lite till! Fast sedan somnar jag förstås, av ren utmattning, och nästa morgon, ja.. What was all that about?)
____________

Men till något annat. Tiden är mogen för att kröna 2007 års mest hörda:

Årets dansgubbe måste ju bara vara Timbaland. Snacka om att ha ett finger med i spelet, överallt! Och det är så roligt hur årets tyngsta groove kan ha århundradets lättaste texter; I'm about to strip / and I'm well equipped / can u handle me the way I are? Men rätt kul ändå.

Årets snyftare är inte alls årets, egentligen. Men, heja Eva Cassidy, som plankade Fields of Gold på det allra vackraste vis. Sedan dog hon, songbirden. Why didn't she donate her voice?

Årets uppåttjack; I'm sorry, he's mine, Miss Li. Pianohamrande tvåtakt i sin glättigaste form!

Årets återkomst: Kent. Alltför stor dos ger krupp och depressioner om vart annat, men Ingenting är ju rätt hård faktiskt. Och det självutlösande pianot even better.

Det finns förresten en till dansgubbe i år och det är Justin.

Men nu ska jag lägga mig och inte dö, inte än i alla fall.

Natti!

vår egen Anna Nicole

Ska Carola och Liza Minelli sjuga tillsammans? Jag fattar ingenting. De porträtteras sida vid sida i en julkonsertsannons i GP, vareviga dag. Jag är trött på Carola. Och tycker lite synd om Liza M. Miss Minelli ser så seriös och stillsam ut, och anständig. De stora mörka ögonen fulla av jullugn, som sig bör. Carola är raka motsatsen, hon är allting, samtidigt. Vän och vacker och världsvan, med en perfekt anlagd makeup och ett försök till ett million-dollar-smajl. Fast leendet är ansträngt, klänningen för liten, hyllan hissad till nya höjder och själva posen hör hemma i mittuppslaget på Playboy Magazine. Vad är det hon vill uppnå, Carola? Vem är det hon vill locka?

Hon är ju så duktig. Hon har ju en sådan stor röst. Men någonstans måste det ha gått snett, på allvar. Fast det är ju inte konstigt. Livets Ord och Runar, say no more.

Ibland så lyssnar jag faktiskt på en dänga med just Carola, det är knappt jag vågar säga det högt. Det är från tiden då det begav sig, när det var pop och disco och fortfarande lovande. No hideaway/ for the runaway/ every creature of love has excited me/ someone is breaking your heart. Det svänger, fanimej!

Det var på den tiden hon försökte sälja sig till USA.

USA ville inte ha henne. Vi vill inte heller ha henne längre.

hoppfullt

Det här får bli en kortis, klockan är mycket och jag är sleten. Idag har jag cyklat en del och sedan rastat M. Man skulle kunna tro att M är en liten jycke eller något men faktum är att det är min kompis. Hon har nyligen inlett sin springkarriär och behöver lite draghjälp emellanåt. Draghjälpen (alltså jag) fungerar då såtillvida att jag lunkar på jämte och underhåller med diverse småprat, skvaller eller vad man nu har på lager. Och ibland så får jag mana på lite, lyft på fötterna för fan! Ibland tror jag hon skulle satsat på en karriär som gångare istället, har liksom den där inbyggda schwungen i höfterna.

Idag underhöll jag genom att berätta om helgens shopping, om brunch och om cykelbravader. Sedan talade jag även om att vi imorgon ska fira G på jobbet, det blir frukostfika och trevligheter. G har just fyllt fyrtio.

Sedan så slog det mig att G är på pricken tio år äldre än mig. Det är lite skrämmande. Fast jag inte vill, så ser jag mig själv i en situation som liknar hennes, ten years from now. Det är inte bara lite skrämmande.

En gång sa G, när vi åt lunch i godan ro; ..jag hade en gång en pojkvän som var sjökapten, och vi andra satte i vrångstrupen.

Pojkvän!?!

Inte för att vara sådan. Men hon förefaller så totalt ointresserad av allt annat än de allra närmast stående, mamma, pappa, bröder. Den där enda väninnan. Och så jobbet, såklart.

Tänk om det blir så att man blir så van och bekväm i sitt eget sällskap att man inte ids släppa in någon annan? Sorgligt.

Fast för att vara fyrtio så har hon väldigt vacker och välbehållen hy, skulle alla gånger kunna göra reklam för L´oréal plentitude eller vad det nu heter, utan retusch. Och det är ju inte illa!

Jag har femtio gånger fler rynkor.

Å andra sidan ska det väl synas att man levt med.

cyklisten

Det är det där med min M och hans tjat. Det är cykellampor hit och cykellampor dit, bilväg kontra cykelstig, pendeltrafik och reflexer. Han vill bara väl, jag vet det. Och jag lovar och lovar, (eller lôver å lôver), jag ska köpa baklampa, jag ska cykla cykelväg istället för bilväg, jag ska vara försiktig.

Fast jag skrattar lite inuti och tänker att det är som en skyddad verkstad nuförtiden, det där med cykling. Cykelbanor nästan överallt och man är totalt inbäddad i frigolit, reflexer och andra funktionella material. Hjälm!


Annat var det på cykelsemester i Frankrike, på tiden då det begav sig. Jag minns än idag hur vi stod i den där sportaffären och prioriterade bort köp av cykelhjälm. Nu har vi förfan köpt tält för 200 franc! Någon måtta fick det vara. Vi skulle ju bara cykla hundra mil, varmt var det med.

Några dagar senare, längs vägen, fick vi se en hund som dött trafikdöden. Då blev vi nog lite fundersamma, båda två, även om vi inte sa något. Av bålen att döma så hade det varit en stor en, kanske i samma viktklass som spinkiga Fia. Huvudet hade slitits av och låg ute i vägen. Då tänkte jag på cykelhjälm. En stund.

Sedan dröjde det ända tills bekantskap stiftades med riksväg 61 innan jag verkligen skaffade någon hjälm, men det är en annan historia.

Nuförtiden är i alla fall så inpackad att det är rent löjligt. What could possibly go wrong?

Och det fick jag fråga mig igen, igår. Plötsligt välte jag pladask med cykel och allt, mitt i korsningen utanför jobbet. Ingen halka, ingen krock. Bara jävla skitclips och fötter som sitter fast trots att man snäppt loss dem (tror man).

Det var bara ett litet fall och ingen fara för liv och lem. Men ändå. Det blev en darrig färd hem. Things can go wrong.

.

Imorgon ska jag köpa baklampa till cykeln. Jag lôver.

october swimmer*

Lillsemester i vackra Värmland. Sol och uteliv! Allt från lövkrattning och utsiktsfulla promenader till shopping och springturer som fortsätter ända ut i Vänern. Refreshing!

Och ikväll, bubbel och bastu med tjejerna, sedan kanske en liten pubrunda.

Detta är Livet!

(jag låter nästan lite frälst nu, don't I?)

.

Annars vet jag inte, det är som vanligt. Lite grubbel och lite framtidsfunderingar. Men så tänker jag på det där smarta som John Lennon lär ha sagt,

Life is what happens to you while you're busy making plans for the future

Och det är ju så sant som det var sagt.

*JJ72

loomis

Känner ni till Loomis? Har ni sett alla budbilar med loggan?

Loomis, smaka på det.

Är det inte lite leksaker över namnet?

Jag tänkte länge att de nog körde omkring med Lego och Playmobil, Barbiedockor. Snabba, säkra leveranser till Toys 'r' us och all världens otåliga ungar. Babydadda, liksom.

Loomis.

Sedan såg jag på TV en dag, nyheterna. En rånad stackars Loomis! Sprängd i bitar!! Var är världen på väg?!? Någon är leksaksdesperat!

Fast sedan sa TV-hallåan att Loomis är ett värdetransportföretag. Hon pratade bara om pengar, inte ett ljud om leksaker.

Jag blev lite besviken. Samtidigt så tänkte jag att de får skylla sig själv! Vem tar en leksaksdöpt firma på allvar? Måste ju vara hur lätt som helst att råna.

Typ. Loomis.