maple leaves

Blev illa trött på att se Carola. Fram för lite svensk höstglöd istället, go Swedish Maple!

Jag lyssnar på powerballader och är snuvig i ena näsan. Inbillade mig att jag höll på att bli sjuk, men slutade fundera och tog en springtur istället. Så nu är jag frisk! Utom i den där ena näsan då, vill säga. Men det gör inte så mycket.

Säger jag nu. (Sedan, när jag ska sova, kommer jag ligga och noja mig till sömnlöshet. Så är det alltid när jag tränat ofriskt, ångesten frodas och fanihelvetetänkpådedärsomhadeTWAR-dedogjusomflugor! Och plötsligt är det jättejobbigt att andas och hjärtat gör ont och varförvarför skulle jag springa med förkylning.. Jag skulle så gärna vilja leva lite till! Fast sedan somnar jag förstås, av ren utmattning, och nästa morgon, ja.. What was all that about?)
____________

Men till något annat. Tiden är mogen för att kröna 2007 års mest hörda:

Årets dansgubbe måste ju bara vara Timbaland. Snacka om att ha ett finger med i spelet, överallt! Och det är så roligt hur årets tyngsta groove kan ha århundradets lättaste texter; I'm about to strip / and I'm well equipped / can u handle me the way I are? Men rätt kul ändå.

Årets snyftare är inte alls årets, egentligen. Men, heja Eva Cassidy, som plankade Fields of Gold på det allra vackraste vis. Sedan dog hon, songbirden. Why didn't she donate her voice?

Årets uppåttjack; I'm sorry, he's mine, Miss Li. Pianohamrande tvåtakt i sin glättigaste form!

Årets återkomst: Kent. Alltför stor dos ger krupp och depressioner om vart annat, men Ingenting är ju rätt hård faktiskt. Och det självutlösande pianot even better.

Det finns förresten en till dansgubbe i år och det är Justin.

Men nu ska jag lägga mig och inte dö, inte än i alla fall.

Natti!