Jag har nu betalt medlemsavgiften till cykelklubben (för er som inte vet så trampar jag med ett gäng farbröder på onsdagkvällarna). Vi är visst några som slarvat och det har varit lite sura miner över detta.. Men nu så! Då ska man också få förmånen att få köpa den heta klubbdräkten. Vilket jag väl ändå kanske avstår. :-)
Och farbröderna, ja, de är ett kapitel för sig. De må se roliga ut i sina fartdräkter, med sina ûbercoola cyklar och bandana under hjälmen. Men särskilt farbroderliga är de inte! Faktum är att Gûnther, skäggBerndt och allt vad de heter, de kör så svett och loskor ryker; sjutti km i timmen nedför och trettifem uppför, jag har inte skuggan av en chans!
Det är ju så komiskt. Litegrann som att se sin egen farsa i den där utstyrseln; tajt tröja översållad av reklamtryck, cykelbyxor, rallyhandskar.. så otänkbart så det finns inte! Man blir full i skratt, men sen sätter man i halsen - för jävlar vad det går!
Ja, jag är imponerad.
Och NU ska jag gå och lägga mig.
(Och svära en lång ramsa åt mitt jävla ögonlock som nu har ryckt spasmiskt i tre veckor! Jag räknade häromdagen, arton ggr på två timmar! Så håller det på, hela tiden).
torsdag 27 augusti 2009
shop 'til you drop
Det är inte utan att man (jag) känner sig lite lurad när man (jag) varit på Netto. Det är inte ofta man (jag) ids cykla ända dit men när man (jag) äntligen gör det så är det med ett alldeles särskilt klipp i sikte. Billigt kaffe, billig kycklingfilé, ostrea.. nå't i den stilen.
Så kommer man (jag) dit, och, gissa vad? Jo, det är slut, alla extraprisvaror borta. Lastpallar gapar tomma, i kycklingfrysfacket ligger en ensam kalkon. Slut-slut-slut! Och som för att ge extra eftertryck åt det slutsålda, slutgiltiga, plöjer städtjejen runt med golvtvättmaskinen. BzzzzzzzzzzZZ!
Men så är man (jag) ändå där och handlar ändå de där dagligvarorna som man (jag) behöver. Plus lite annat, som man (jag) inte behöver och som man (jag) aldrig skulle köpt om man (jag) varit på Ica.
Jävla skitställe, det där. Lurar på folk en massa brôte.
Nu ska man (jag) ta kvällen.
Godnatt!
Så kommer man (jag) dit, och, gissa vad? Jo, det är slut, alla extraprisvaror borta. Lastpallar gapar tomma, i kycklingfrysfacket ligger en ensam kalkon. Slut-slut-slut! Och som för att ge extra eftertryck åt det slutsålda, slutgiltiga, plöjer städtjejen runt med golvtvättmaskinen. BzzzzzzzzzzZZ!
Men så är man (jag) ändå där och handlar ändå de där dagligvarorna som man (jag) behöver. Plus lite annat, som man (jag) inte behöver och som man (jag) aldrig skulle köpt om man (jag) varit på Ica.
Jävla skitställe, det där. Lurar på folk en massa brôte.
Nu ska man (jag) ta kvällen.
Godnatt!
fredag 21 augusti 2009
fredag kväll
Och jag sitter här och jäser. Har ätit gott och nu blir det kaffe och glass.. medan friidrottarna kämpar i ösregn på tv. Starka typer! Usain Bolt är ju en verkligen en tuffing framför andra, och den där tjejen som kallades för chicken legs, hon är min favorit! Och nu börjar förresten Linus T att hoppa på höjden med. Kul!
Sedan är det ju underhållning i sig, det här med idrottskillar och tjejer som blir så sura på varann.. Hör bara på vår egen blondinbella-sprinter som kartar sig åt höger och vänster över Usain Bolts osportsliga uppträdande (när blev glädje förbjudet?), och sedan inte ens kommer till start själv. Eller de där två amerikanska medeldistansarna som vägrar bo på samma hotell. Eller alla som skäller på hon den stackars sydafrikanskan som råkar vara född med en manlig genuppsättning i kvinnlig kropp (eller hur det nu ligger till). Det kan ju inte vara lätt att vara hon, precis!
Det är nog tur att man är en vanlig Svensson. Förresten så är jag så jättejävla vanlig att jag till och med har träningsvärk efter förra helgens bravader. Svagt!
Min älskling tog mig med på storkalas och dagen efter skulle vi prova wakeboard. Det är jobbigt att göra saker dagen efter. Men faktiskt så gick det rätt ok, i alla fall jämfört med sist. Men jag spände mig visst lite varstans.. vilket alltså känns fortfarande.
Storkalaset var förresten inte dumt det heller. Inte heller vägen dit. Vi cyklade, åtta mil. Badade, fick lunch, gjorde oss fina.. tog båten till kalaset. Sedan var det en himla massa aktiviteter och god mat och inte minst dryck. Och dans! När vi äntligen skulle båta hemåt var det alltså med viss promillehalt, och natten var mörk, så mörk.. Men det gick, det med. Med flytvästarna hårt snörda och ögonen på helspänn hittade vi precis mellan sund och öar. Sedan hade vi lite problem med att lägga till vid hemmabryggan.. men det är en annan historia. :-)
Vi har det bra vi! Nu ska chicken legs Felix springa, gotta go!
Sedan är det ju underhållning i sig, det här med idrottskillar och tjejer som blir så sura på varann.. Hör bara på vår egen blondinbella-sprinter som kartar sig åt höger och vänster över Usain Bolts osportsliga uppträdande (när blev glädje förbjudet?), och sedan inte ens kommer till start själv. Eller de där två amerikanska medeldistansarna som vägrar bo på samma hotell. Eller alla som skäller på hon den stackars sydafrikanskan som råkar vara född med en manlig genuppsättning i kvinnlig kropp (eller hur det nu ligger till). Det kan ju inte vara lätt att vara hon, precis!
Det är nog tur att man är en vanlig Svensson. Förresten så är jag så jättejävla vanlig att jag till och med har träningsvärk efter förra helgens bravader. Svagt!
Min älskling tog mig med på storkalas och dagen efter skulle vi prova wakeboard. Det är jobbigt att göra saker dagen efter. Men faktiskt så gick det rätt ok, i alla fall jämfört med sist. Men jag spände mig visst lite varstans.. vilket alltså känns fortfarande.
Storkalaset var förresten inte dumt det heller. Inte heller vägen dit. Vi cyklade, åtta mil. Badade, fick lunch, gjorde oss fina.. tog båten till kalaset. Sedan var det en himla massa aktiviteter och god mat och inte minst dryck. Och dans! När vi äntligen skulle båta hemåt var det alltså med viss promillehalt, och natten var mörk, så mörk.. Men det gick, det med. Med flytvästarna hårt snörda och ögonen på helspänn hittade vi precis mellan sund och öar. Sedan hade vi lite problem med att lägga till vid hemmabryggan.. men det är en annan historia. :-)
Vi har det bra vi! Nu ska chicken legs Felix springa, gotta go!
torsdag 13 augusti 2009
godkväll
Har inte alls tid med det här, för jag måste packa. Och sova!
Men jag bara säga några ord om katter. Eller mest om grannens katt (inte Gossen, utan den där som bor i min uppgång)! Kompis M var här och hälsade på, och hon är ju en såndär riktig kattfantast. Hon menar att alla katter gillar henne, och det kanske de gör med, de flesta.
Grannens är en prydnadskatt; brokig, långhårig. Ända sedan jag en gång blev biten av en perser vid namn Elvis, har jag varit misstänksam mot raskatter. De är lömskare än vanliga! Vill inte kelas eller sitta i knät! Förresten så gillar jag nog mest bara katter så länge de är små och hjälplösa och säger MI-MI på darriga ben. När de börjar MIau-a är det inget roligt längre.
Jag brukar schasa bort den, grannkatten. Särskilt om den sitter i trappuppgången. Fast jag har ändå varit lite imponerad av den, som, trots sitt långa fina hår, både kan jaga möss och andra katter, och, till och med, springa upp i träd! Jomen, jag har faktiskt sett det med egna ögon, alltihop.
Men, så kommer M och hälsar på, och ska förstås vara jättekompis med den här katten, som med alla andra katter. Ta upp den i famnen och gulla och sånt. Och det går ju jättebra, ända tills hon klappar den på magen. Då biter den till!
Det blir blodvite!
Han BET mig?!?! M ser mycket oförstående ut och jag skrattar elakt, VADVARDETJAGSA? Kattjävel!
Näää.. M, bekymrad på riktigt, tänk om han har herpes! ..Fia, tror du han har herpes?
Hon visar såret och skakar på huvudet. Vi tittar båda bort mot förövaren, som spatserat bort ett par meter och lättjefullt slängt sig omkull på stengången. Han ser avspänd ut, tvättar sig. Vi tittar på katten, och på såret igen. Tänk om han har herpes? På riktigt...?
NÄ VAD FAAN, nu slickar han sig I RÖVEN MED!!!
Jag säger då det. Katter - otäckingar! (fast det var nog egentligen inte herpes utan rabies hon menade).
Ja, det var lite komiskt, just då i alla fall.
Godnatt!
Men jag bara säga några ord om katter. Eller mest om grannens katt (inte Gossen, utan den där som bor i min uppgång)! Kompis M var här och hälsade på, och hon är ju en såndär riktig kattfantast. Hon menar att alla katter gillar henne, och det kanske de gör med, de flesta.
Grannens är en prydnadskatt; brokig, långhårig. Ända sedan jag en gång blev biten av en perser vid namn Elvis, har jag varit misstänksam mot raskatter. De är lömskare än vanliga! Vill inte kelas eller sitta i knät! Förresten så gillar jag nog mest bara katter så länge de är små och hjälplösa och säger MI-MI på darriga ben. När de börjar MIau-a är det inget roligt längre.
Jag brukar schasa bort den, grannkatten. Särskilt om den sitter i trappuppgången. Fast jag har ändå varit lite imponerad av den, som, trots sitt långa fina hår, både kan jaga möss och andra katter, och, till och med, springa upp i träd! Jomen, jag har faktiskt sett det med egna ögon, alltihop.
Men, så kommer M och hälsar på, och ska förstås vara jättekompis med den här katten, som med alla andra katter. Ta upp den i famnen och gulla och sånt. Och det går ju jättebra, ända tills hon klappar den på magen. Då biter den till!
Det blir blodvite!
Han BET mig?!?! M ser mycket oförstående ut och jag skrattar elakt, VADVARDETJAGSA? Kattjävel!
Näää.. M, bekymrad på riktigt, tänk om han har herpes! ..Fia, tror du han har herpes?
Hon visar såret och skakar på huvudet. Vi tittar båda bort mot förövaren, som spatserat bort ett par meter och lättjefullt slängt sig omkull på stengången. Han ser avspänd ut, tvättar sig. Vi tittar på katten, och på såret igen. Tänk om han har herpes? På riktigt...?
NÄ VAD FAAN, nu slickar han sig I RÖVEN MED!!!
Jag säger då det. Katter - otäckingar! (fast det var nog egentligen inte herpes utan rabies hon menade).
Ja, det var lite komiskt, just då i alla fall.
Godnatt!
söndag 9 augusti 2009
söndag
Det skulle ju bli mer semester här. Men faktum är att Lars redan skrivit, och så himla mycket finare än vad jag någonsin skulle kunna.. Så följ länken och njut av en underbar resa!
måndag 3 augusti 2009
filisur-ligur
Filisur, det är en rar liten alpby i Schweiz, och en ligur, ja, det är väl en person som är bosatt i Ligurien. Dessa ställen, och några fler, har vi besökt under semestern; jag och min L. Det var en fantastisk semester och det finns massor jag skulle vilja skriva om - men inte idag. Jag har så fullt upp!
Jag ska till exempel både hinna tvätt och lasagnelagning och att springa in de nya träningsskorna (passar extra bra nu när det är blött och lerigt, nyvitt sticker ju så i ögonen).
Så idag ska jag bara skriva lite om kajaker! Bara!
För längesedan paddlade vi kanadensare, jag och kompis L. Det är inte riktigt samma sak, men man paddlar ju i alla fall. Vi brukade paddla i Fryken, från Kil till Sunne, det tog oss nästan en hel dag och sedan campade vi och drack punköl, det var så det funkade när man var sexton-sjutton. Sedan var det också väldigt fränt, och väldigt ekonomiskt försvarbart, att planka in på Kolsnäsparken. Det var lätt om man hade båt eftersom parken låg på en udde. Vid något tillfälle dök killkompisarna upp och försökte samma knep, men de trasslade först in sig i flytvästarna och lyckades sedan kapsejsa, vilket måste varit något av en bedrift i den stadiga kanadensaren. Någon av dem tog sig nog ändå in, simledes. Hur kul det var att gå i parken genomblöt är en annan femma.
Hursomhelst. Så kommer vi; jag och min Lars, nu till Italien, och hyr varsin kajak. Jag kan ju liksom paddla - tror jag. Jag har ju paddlat kanadensare! För hundra år sen! Och kajak, en gång.
Fast den var större och hade roder. Den här lilla kajaken; en gul, roderfri tvålkopp, vill bara gå i zickzack och inte alls dit jag vill, trots att jag svär, paddlar för glatta livet och försöker tyngdöverföra. Sistnämnda är ju lite som på hästryggen, och det är ju inte så svårt.
Men nu går det inte!
Så medan Lars spurtar bortåt nästa udde, med granna ryggmuskler spelandes under brunbränd, svettblank hy, så kajkar jag runt i cirklar och känner mig tjejigt hopplös. Och ganska ensam, på havet, det blå! Vattnet är ju egentligen fantastiskt inbjudande; varmt och kristallklart, med sikt till säkert tjugo meters djup, eller mer. Man ser precis klippblock och stora stenar långt under sig, och en och annan konstig manet närmare ytan. Men så passerar Euro eller Lem eller någon annan av de större passagerarbåtarna och man får styra upp mot vågorna och plötsligt känns det ensamt, och lite läskigt, igen. Skulle man inte haft flytväst ändå?
Men nästa gång, då hyr vi dubbelkajak, och plötsligt går det så mycket bättre! Då paddlar vi snyggast och snabbast av alla, när jag bara kan mala på och Lars med, samtidigt som han sköter styrningen. Då är det bara kul och härligt! Och Lars intygar från sin plats där bakom, att även min rygg ser ok ut med muskler och svett på. Han är allt bra snäll!
Nu måste jag som sagt hämta tvätt, men, lugn, bara lugn, det kommer mera.. Bara inte just idag!
//sssS!
Jag ska till exempel både hinna tvätt och lasagnelagning och att springa in de nya träningsskorna (passar extra bra nu när det är blött och lerigt, nyvitt sticker ju så i ögonen).
Så idag ska jag bara skriva lite om kajaker! Bara!
För längesedan paddlade vi kanadensare, jag och kompis L. Det är inte riktigt samma sak, men man paddlar ju i alla fall. Vi brukade paddla i Fryken, från Kil till Sunne, det tog oss nästan en hel dag och sedan campade vi och drack punköl, det var så det funkade när man var sexton-sjutton. Sedan var det också väldigt fränt, och väldigt ekonomiskt försvarbart, att planka in på Kolsnäsparken. Det var lätt om man hade båt eftersom parken låg på en udde. Vid något tillfälle dök killkompisarna upp och försökte samma knep, men de trasslade först in sig i flytvästarna och lyckades sedan kapsejsa, vilket måste varit något av en bedrift i den stadiga kanadensaren. Någon av dem tog sig nog ändå in, simledes. Hur kul det var att gå i parken genomblöt är en annan femma.
Hursomhelst. Så kommer vi; jag och min Lars, nu till Italien, och hyr varsin kajak. Jag kan ju liksom paddla - tror jag. Jag har ju paddlat kanadensare! För hundra år sen! Och kajak, en gång.
Fast den var större och hade roder. Den här lilla kajaken; en gul, roderfri tvålkopp, vill bara gå i zickzack och inte alls dit jag vill, trots att jag svär, paddlar för glatta livet och försöker tyngdöverföra. Sistnämnda är ju lite som på hästryggen, och det är ju inte så svårt.
Men nu går det inte!
Så medan Lars spurtar bortåt nästa udde, med granna ryggmuskler spelandes under brunbränd, svettblank hy, så kajkar jag runt i cirklar och känner mig tjejigt hopplös. Och ganska ensam, på havet, det blå! Vattnet är ju egentligen fantastiskt inbjudande; varmt och kristallklart, med sikt till säkert tjugo meters djup, eller mer. Man ser precis klippblock och stora stenar långt under sig, och en och annan konstig manet närmare ytan. Men så passerar Euro eller Lem eller någon annan av de större passagerarbåtarna och man får styra upp mot vågorna och plötsligt känns det ensamt, och lite läskigt, igen. Skulle man inte haft flytväst ändå?
Men nästa gång, då hyr vi dubbelkajak, och plötsligt går det så mycket bättre! Då paddlar vi snyggast och snabbast av alla, när jag bara kan mala på och Lars med, samtidigt som han sköter styrningen. Då är det bara kul och härligt! Och Lars intygar från sin plats där bakom, att även min rygg ser ok ut med muskler och svett på. Han är allt bra snäll!
Nu måste jag som sagt hämta tvätt, men, lugn, bara lugn, det kommer mera.. Bara inte just idag!
//sssS!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)