godkväll

Har inte alls tid med det här, för jag måste packa. Och sova!

Men jag bara säga några ord om katter. Eller mest om grannens katt (inte Gossen, utan den där som bor i min uppgång)! Kompis M var här och hälsade på, och hon är ju en såndär riktig kattfantast. Hon menar att alla katter gillar henne, och det kanske de gör med, de flesta.

Grannens är en prydnadskatt; brokig, långhårig. Ända sedan jag en gång blev biten av en perser vid namn Elvis, har jag varit misstänksam mot raskatter. De är lömskare än vanliga! Vill inte kelas eller sitta i knät! Förresten så gillar jag nog mest bara katter så länge de är små och hjälplösa och säger MI-MI på darriga ben. När de börjar MIau-a är det inget roligt längre.

Jag brukar schasa bort den, grannkatten. Särskilt om den sitter i trappuppgången. Fast jag har ändå varit lite imponerad av den, som, trots sitt långa fina hår, både kan jaga möss och andra katter, och, till och med, springa upp i träd! Jomen, jag har faktiskt sett det med egna ögon, alltihop.

Men, så kommer M och hälsar på, och ska förstås vara jättekompis med den här katten, som med alla andra katter. Ta upp den i famnen och gulla och sånt. Och det går ju jättebra, ända tills hon klappar den på magen. Då biter den till!

Det blir blodvite!

Han BET mig?!?! M ser mycket oförstående ut och jag skrattar elakt, VADVARDETJAGSA? Kattjävel!

Näää.. M, bekymrad på riktigt, tänk om han har herpes! ..Fia, tror du han har herpes?

Hon visar såret och skakar på huvudet. Vi tittar båda bort mot förövaren, som spatserat bort ett par meter och lättjefullt slängt sig omkull på stengången. Han ser avspänd ut, tvättar sig. Vi tittar på katten, och på såret igen. Tänk om han har herpes? På riktigt...?

NÄ VAD FAAN, nu slickar han sig I RÖVEN MED!!!

Jag säger då det. Katter - otäckingar! (fast det var nog egentligen inte herpes utan rabies hon menade).

Ja, det var lite komiskt, just då i alla fall.

Godnatt!