lördag 29 december 2007

hemvändare

Juldagen är en klassiker, ska man gå ut någon gång därhemma så är det denna dag. Så det gör vi. Jag och M och Fripp och C med ny flickvän. Och så alla andra, förstås. Det är tjockt tjockt tjockt, extraöppet åt alla håll och kanter och partybandet har sin årliga reunion. Lokalkändisen och tillika vår stora antihjälte, LB, på scen. Han är så tuff så tuff. Jag filmar en snutt, detta måste dokumenteras; Partybandet tolkar Eddie Meduza, juldagen 2007. :-)





M och jag tänker spela BlackJack men lyckas inte komma i närheten av spelbordet ens. Vi ska bli bjudna redbull-vodka, prata med svågrar och första kärlekar, trängas på dansgolv och försöka papparazzifota snyggingar från förr + olika raggarhäng, bara för att det är så kul. Och så ska vi dansa och skvallras. Mäh, såg du? Så stôgg ho har bleve! Samtidigt smyger glidarna i periferin, backslickade och bukstinna i bländvita cardigans, försöker skaffa ögonkontakt, försöker skapa något. De tycker de är lite förmer, det syns på hela hållningen. På sättet de drar händerna genom håret och hur de alltid grupperar sig ett steg bort eller helst ett steg upp. På balustraden eller kanske i trappan. Med uppsikt.



Hand i hand med den högtravande hållningen går rädslan att göra bort sig, och för den är jag evigt tacksam. Aldrig att glidarna skulle göra ett närmande eller ens komma fram och presentera sig, i varje fall inte med mindre än en uppenbar invit. Och den inviten kommer de aldrig få, inte från mig.


Annars är det bara att konstatera att de allra flesta skiter i om de gör bort sig eller inte där i hembyn. Se bara på lillH som raglar fram med en hel vinare i näven och ögonen i kors, vilken lirare.. Eller F, den evige spjuvern, som ikväll intagit formation vinkelhake med nävarna i ett stadigt grepp kring ett räcke. Ögonen dimmiga men leendet desto bredare när han tittar upp;
fyfanvafulljagärmenduEskilduärlikasnyggvarendagångfyfanihelvetehahahaha!


Faktum är att jag själv nog är en riktig fegis själv för egentligen vill jag säga till honom att han är jävligt snygg han med, för det är han ju. Och skulle jag någonsin ens tänka tanken att bli tillsammans med nån från Kil igen så skulle han vara en given kandidat. Även om han just ikväll råkat fastna i vinkelvolten.


Nu måste jag förresten sticka, middag väntar. Men lite raggare med, åt folket! Håll till godo:



lördag 22 december 2007

a perfect day


Det är vintersolståndet idag, läste jag i tidningen. Årets kortaste dag, årets mörkaste dag. Sedan vänder det. Gôtt, eller hur? Men jag måste säga att den här vintersolståndsdagen har varit en riktigt fin en, så nära perfekt en dag kan bli!

Inget feed animals in the zoo eller sangria in the park, nätack, men utförsåkning!! Snö, bitande minusgrader och nyvaxad bräda.. Det är receptet!

Sedan hem, lite fika, och ut på löp. Mörkret har fallit, det är tyst och stilla. Rimfrosttyngda trädgrenar och vitkantade vägar; adventsljusstakar, upplysta granar. Över lokala skidbacken, ett moln i eldfärgad orange, suggestivt och skrämmande - för den som inte vet vad som pågår. Jag vet vad som pågår. De gör snö.

Det är årets mörkaste dag men det är ljusare än någonsin. Och jag är så nöjd där jag springer. Så vackert här är!
Och snart är det jul!



And that's all I have to say about that.

fredag 14 december 2007

nöjd?

Det finns en massa jag skulle kunna skriva. Men jag orkar inte, har inte lust.

Idag är jag så trött.

Det mesta är ok. Livet speedar på, tio dagar till jul och några till till nyår. Snart är det 2008 och året då jag ska fylla trettioett. Jag skulle önska att jag hittat hem by now, men allt är som vanligt. Jag fladdrar fram.

Och jag är så trött på mig själv.

Någon jag kände brukade säga att det inte är något att eftersträva, det där med att vara nöjd. Är man nöjd så har man inte längre någonting att leva för, menade han. I mitt fall skulle det då betyda att jag aldrig någonsin kommer hitta hem och aldrig kommer att slå mig till ro.

Fast det beror på förstås på vad man lägger i ordet. Nöjd.

För som jag ser det så är det just det jag vill bli. Nöjd! Jag riktigt längtar efter det! Vill känna mig trygg, tillfreds, hemma!

Jag fattar bara inte hur det ska gå till?

Tänk er att en morgon vakna och känna; såhär vill jag ha det nu, kanske inte det varar för alltid, men nu! Nu är det helt och fullständigt rätt och there's no place I'd rather be!

Åh vad jag hoppas. Och längtar.

Nöjd. Jag vill vara nöjd.