Det finns en massa jag skulle kunna skriva. Men jag orkar inte, har inte lust.
Idag är jag så trött.
Det mesta är ok. Livet speedar på, tio dagar till jul och några till till nyår. Snart är det 2008 och året då jag ska fylla trettioett. Jag skulle önska att jag hittat hem by now, men allt är som vanligt. Jag fladdrar fram.
Och jag är så trött på mig själv.
Någon jag kände brukade säga att det inte är något att eftersträva, det där med att vara nöjd. Är man nöjd så har man inte längre någonting att leva för, menade han. I mitt fall skulle det då betyda att jag aldrig någonsin kommer hitta hem och aldrig kommer att slå mig till ro.
Fast det beror på förstås på vad man lägger i ordet. Nöjd.
För som jag ser det så är det just det jag vill bli. Nöjd! Jag riktigt längtar efter det! Vill känna mig trygg, tillfreds, hemma!
Jag fattar bara inte hur det ska gå till?
Tänk er att en morgon vakna och känna; såhär vill jag ha det nu, kanske inte det varar för alltid, men nu! Nu är det helt och fullständigt rätt och there's no place I'd rather be!
Åh vad jag hoppas. Och längtar.
Nöjd. Jag vill vara nöjd.
2 kommentarer:
Den som är nöjd är förtöjd...hade jag som lite inofficiell devis för massa år sedan. Dock finns det väl fortfarande ett korn kvar av det i mig. Typ att stillastående är omöjligt. Antingen är det stagnation eller framsteg. Mellantinget finns inte eller är som framskjuten stagnation.
Dock tror jag mig förstå vad du menar. Att få de viktigaste pusselbitarna att sitta där de ska så man kan fnula vidare med de där andra nödvändiga pusselbitarna som för det mesta alltid (måste) förändras...typ?
Trevlig helg!
jo men något sådant. but I'm never getting there! iofs så blir det väl också svårare ju mer jag misströstar.
Skicka en kommentar