gammelsmurfen

Sist skrev jag om alla glasögon, men glömde ju berätta att jag även har nya linser! Tittar ni riktigt noga så kan ni se dem, eller i alla fall kanten på dem. Fantastiskt nog så funkar det ganska bra, trots ökenögon! Skönt.

Igår var det fest. Jag blev full. Men inte lika full som M, hon tar alla pris, alltid. Det kan bli lite jobbigt ibland men för det mesta är det kul. Jag tror de flesta håller med. Hon bjuder alltid till skratt.

På krogen var det knôkat med folk, men nästan inga bekanta. Dock många trevliga.

_

En snubbe hade bott i Arvika tio år och ville gärna prata Värmland. Några andra ville dansa, och det ville jag med (men inte hela tiden). Och vid spelbordet fick jag några nya partners in crime. Vi gjorde vårt bästa för att skinna croupieren, men sådär väldigt jättebra gick det förstås inte. Inte för oss, alltså. Men croupierdamen var säkert nöjd. :-)

_

På dansgolvet höll en dykfjant i Nitroxtröja hov. Jag pekade på hans tröjlogga och han pös nästan över; fattade aldrig att jag inte var det minsta imponerad av det där dykandet, tvärtom. Jag ville berätta för honom om min M, min fine M, som sitter i tryckkammare efter djupdyk och ringer hem med smurfröst. Hur man skrattar så man kiknar men samtidigt vill fälla en tår för det är så otäckt; det är hans trygga dialekt, hans uttryck och hans harklingar, men rösten..? Det är seriefigur som ringer; en smurf, eller kanske en av mössen i Askungen.

_

Är han verkligen inte lika liten som han låter?

_

Jag vill berätta hur rädd jag är att något ska gå fel. Att nån råkar släppa på trycket för tidigt. Att något tar eld. Eller, än värre, att de skulle bli kvar därnere på djupet, fångna i dykarklockan.

_

Men det är lördag, det är fest, det är glam. Nitroxsnubben fortsätter brösta sig fram, en svans av beundrarinnor efter. Och jag skjuter bort skräckscenarierna.

Och det går fint, för Ullaredsgänget dyker upp, avleder tanken! Jag har aldrig träffat dem förr, men sådana stjärnor! Glada och goa, fulla av Brahms och spex, vi skrattar och busar, hittar varandra direkt. Sus och dus och snus, i en salig blandning! Det kunde inte bli bättre!

_

En av dem får ett lite extra gott öga till mig, det känns. Och hade jag varit singel, fem år yngre och sex centimeter kortare, så kanske.. Men nu är det inte så. Men den Förtjuste och hans vän Kantorn får ändå lov att promenera mig en bit på hemvägen; det är farligt för granna flickor att gå hem mitt i natten! as Kantorn put it. Nu hade jag ju inte ens behövt gå (cykeln var förstås med, som vanligt!), men jag ville gärna.

De var ju så rara, båda.

Fast alla skulle förstås inte hålla med. Polisen, till exempel. A skulle bara kissa lite men det dröjde inte förrän farbror Polis, ivrigt påhejad av onyktra ungdomar, knackade honom på axeln. In i snutbilen och ut igen först femton minuter senare. Matad med förmaningstal och åttahundra kronor i böter.

Skulle inte tro att A kommer att kissa på kyrkan något mer.

.

Nu ska jag gå och lägga mig. Och tänka på finM som sitter i den där hemska lilla kammaren.. buhuu..