Alla helgons blodiga natt blev inte så blodig. Men ganska blöt, för många. Vi var ute och såg oss om, jag och M och några till. Det var liemän, Jasonmasker och spindelväv, men även nätstrumpor och djävulsöron. Hm.
När vi kom ut på krogen noterade jag en brunkrämsinsmord karl i kvinnokläder och tänkte, oj, dragshow ikväll, festligt! Sedan upplyser M mig om att det är stans egen bodybuildarqueen som står där och jag kan inte sluta stirra. En kvinna? En och åttifem lång och med en och en halv meter breda axlar?
I'll be damned.
Sedan möter vi kattsystrarna. De är för roliga, de där två, och alltid fulla av skratt. Den ena har klippt sig och är hur snygg som helst, med luggen lite på sned och lockar i nacken. Hon parkerar sig i baren och vinkar in karlar efter önskemål, herregud, det är nog sant som de säger, blondes have more fun! Vi frågar hur fan hon bär sig åt och M försöker sig på samma taktik, dock med blandad framgång.
Fast på nästa bar nappar det visst, och innan jag vet ordet av står jag ensam och hänger. Det bli dock inte så länge; en av hanjagbrukadeumgåsmedförrs kompisar dyker upp. Vill kolla läget. Egentligen vill han nog kolla om det är fritt fram att uppvakta, precis som alla hans andra kompisar. Jävla arslen! Nobbar han dig fortfarande, M? frågar han med ett hårt flin, och jag stelnar. Det är snart ett år sedan jag slutade träffa den tidens M, men de små omdömen han strött kring sig förföljer mig ännu.
Jag riktigt känner knäna vekna när jag står där med mitt stelnade leende; men herregud det ju evigheter sedan och han har ju sin Å nu! Borde väl du veta?! Och så vänder jag på klacken. Alltså, jag kan väl leva med de där kommentarerna och det är inget som spelar- eller borde spela- någon roll längre. Lik förbannat gör det ont! Jag har aldrig förr mött någon som fått mig att känna mig så totalt betydelselös; en efterhängsen skugga - jag! Suck.
Sedan försöker jag dansa upp humöret igen, Ms arbetskompisar är för goa och svänger om med både mig och henne som vantar, komigennuförfanbrudar! Jag dansar även med en 'mr Randy' men får till slut rädda mig undan. Han blir lite sur men försitter banne mig ingen tid, en liten stund senare sveper han förbi i en vild lambada, en liten blond på höften. Han fixerar min blick och knycker kaxigt på nacken. Jag ler vänt tillbaks, tror han att jag är avundsjuk eller? Minuter senare hånglar han upp lilla blonda mot fönstret och jag knäcker mig. Var det det han tänkte? Att han skulle skyltfönsterhångla upp mig sådär?! Jösses!
Sedan så tänker jag att nu är jag nog ändå vuxen. Ingen lambada och inget offentligt grovhångel, thank you very much.
Nu orkar jag fan inte skriva mer.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar