the view from the glasberg?

Jag skriver aldrig om vad jag känner och tycker. Förr skrev jag nästan bara om sådant, om det mest hjärtenära. Först i dagbok, sedan på nätet, på Lunar (I was a freak, för dem som lyckats missa det). Gillar man inte att prata om saker så kan det kännas skönt att skriva ned dem istället. Fast jag skrev för mycket, det blev dumt. Jag fick sluta.

Och nu blir mest yta. Jag vet inte hur roligt det kan vara att läsa om kroghäng och andra fritidssysslor, å andra sidan så vet jag inte om det är någon som läser heller. Det är det väl kanske inte.

Men för att bryta trenden lite, om än bara lite försiktigt, bara för just precis nu (och bara just för min egen skull).. så vill jag plita några ord om min M; min Man, min Martin. Han har inte fått många rader här och inte någon annanstans heller, men han finns faktiskt på riktigt. Just nu långt härifrån, längre än vanligt, men högst verklig.

När det gäller förhållanden så är det inte ofta jag är säker. Det knappt någonsin hänt att jag vetat eller trott mig känna, här hör jag hemma. Och de få (två?) gånger jag trott att jag hamnat rätt har uppenbarligen varit helt åt pipsvängen.

Jag är inte säker den här gången heller.

Men vi förstår varandra, jag och M, och det är en bra start. Vi kan prata om allt och skratta åt nästan allt. Det känns skönt. Fast allra mest skönt är att jag har lov att vara precis som jag är; han diggar den Fian, den riktiga. Inte bara den upptågande sidan. Det är bra, för det är svårt att hålla liv i något som bygger på ett skådespel - don't I know it?

Sedan så är vi lika glada i kramarna, båda. Det är också viktigt. Jag känner mig övergiven om jag inte får sova på armen, så är det bara.

Det är Tryggt. Fullt av stort Tycke och Tillit. Tro och Trohet.

Kanske är det Kärlek, till och med? Jag kan inte sådant, och kan komma på mig själv med att längta efter något mer himlastormande, fortfarande. Men det är nog inte så det fungerar, det där riktiga, det hållbara. Det borde jag fattat förr, jag som passerat bäst-före, för längesen.

Men jag är inte som alla andra. Jag är jävligt dum i huvudet, hela huvudet.

Konstigt nog så är jag rätt bra på matte. :-)

Hejdå.