annandag

Värmande kaffekopp i kalla händer, hutter hutter. Har just varit ute och sprungit, det gick fint, sol och kanske -4, nordlig vind. Mycket att titta på. Aktivitet i slalombacken. Folk på promenad. Lösa hundar. Syokonsulenten på vårens första jogg (alltid en happening..). Hare fick jag med, fast bara en bit, innan han tappade takten. Annars alltid tacksamt med en rygg att följa.

Hälsade även på ML, hon var en riktig talang när vi var tonåringar, löpte så snabbt och lätt. Nu satt hon med sina ungar i lekparken. Fast hon skulle säkert vara snabb än, om hon bara sprang!

Annars har det varit mycket utförs, som synes. Igår, i Sunne. Så strålande! Man riktigt lättade, av blotta glädjen! :-)

Och på påskafton, äggmåleri och trams hos herr Nilsson. Roligt trams dock. Och bjuden blev jag, på både dricka, mat och smäll (vet inte vad som händer men så fort man kliver över den där välsignade tröskeln så ska det bråkas?). Den här gången var det en dalmas som härsknade till och sånär såg till att jag blev en framtand fattigare.. Hårda pix! Fast. Det går att bråka och skratta samtidigt, och det var ju det vi gjorde. Inte så illa alltså. :-) Var en kortis på krogen med, mötte bland annat en gymnasieklasskompis. Det var väl en tio år sedan sist, och vi skrattade och kramades och jag dunkade till han i magen. Förvånades över hur stinn han blivit!! Fast så får man inte säga, så jag sa inget.

Sedan Askungebussen hem, kl 0115. Astråkigt!

Men nu måste jag äta.

Kram å hej!

dammit

Påsk, härliga påsk!

-10 och strålande sol, igår skidbacke, idag löp. I Värmland, det vackra!

Så varför svär jag?

Man blir lite trött, förstår ni. Det är det här med släkten. Släkt är bra grejer, det tycker jag nog för det mesta. Men så är det de där som man inte träffar så ofta, det blir så jobbigt med dem. De vill gärna peta i detaljer. Vilka framsteg har skett sedan sist? Eller, kanske mest spännande, vilka har inte skett? Ända sedan tonåren har tongångarna varit desamma; Har du inga friare, Fia? När ska I och L få barnbarn?. Den här gången gick det till och med så långt att de skulle hjälpa mig skaffa en karl.

Ser det ut som om jag behöver hjälp?! Jag bara frågar.

Hjälp med att hitta rätt karl, möjligen.

.

Annars är vi rätt råa, vi tjejer. Eller vi kan låta rätt råa i alla fall, som i skidliften igår. M hade varit på dejt tidigare i veckan och filosoferade torrt, "Ja, jag kände precis när det var klart, jag bara tänkte för mig själv, Happ, nu trillade han dit då!". Så jäkla enkelt! Ett extra glittrande, ett vift med fransen.

En enkel match, för den slipade.

.

Dagens låt: Dammit, i lugn tappning med System of a Down. I rapp tappning med Blink 182. (Jag föredrar den lugna).

lördag

En fin dag. Har tagit nytt körkortsfoto och köpt t-shirts (visst lite för stora men whatever). Sprungit, lite längre. Kanske 14km, eller 15. M höll mig sällskap, tur var det för annars hade jag nog aldrig härdat ut - har visst någon form av mental spärr vid milen. Sen är det så jävla jobbigt, all energi som bortblåst och benen stumnar. Pust.

Men desto skönare efteråt! Varm lång dusch och sedan fantastiskt god köttgryta och sallad. Och nu sitter jag skönt invirad i fleece och raggsockor, Frankie & Johnny på tv och benen trötta men nöjda. Livet är härligt!

Snart måste jag bara ta mig ur filten och i finkläderna, är bortbjuden; balkonggrillning och melodifestival. Är inte så festivalintresserad men får väl låtsas. :-)

Detta blev ett jäkla trist inlägg. MEN. För att ni ska få någon behållning av det hela så kommer här ett låttips:

Britta Persson, Cliffhanger

Go listen!

can't keep it in?

Minns ni den gamla dängan, med Cat Stevens? Den som man blir så glad av?

I can't keep it in, I've gotta let it out
I've got to show the world,
the world's got to see,
see all the love,
love that's in me

Det var en sådan där galen fest, för länge länge sen. Klockan var långt in på småtimmarna, natt till julafton dessutom, men vad gjorde det? Färggranna drinkar blandades, det var ölspel med starkvaror, det var skratt, dans, spyor, ilska. Jag minns mina beige Levi’s, det var modernt då, och den där slinkiga blå blusen. Och jag minns elektriciteten, mellan mig och en M. Inget hände men man kunde skurit luften mellan oss, ja herregud det är så längesen men jag glömmer det aldrig, vilken laddning!

Det var då N ylade till, han hade hittat sin favoritsingel! Cat Stevens. Jag hade nog knappt hört låten förr, men vilken energi och vilken livsglädje! Ns leende och Ms leende och vår märkliga dans, kalvar på grönbete; och Cat, han gick om och om igen. Ljudet av nålen mot vinylen, skrap och rasp. Det söta, egentligen ganska bleka, introt. Skruttibangbang! Man kunde inte annat än att skutta, och skratta!
.

Idag spelades den i tv, i Köpingserien. Jag log, det gjorde jag, men ingen sång och dans, inte idag. Because I worry! Igen! Attans magkänsla och intuition och annan skit, jag vill inte vara med längre!

Ibland tror jag nästan att jag skapar det själv, alltså något att bli ledsen över. Just för att jag är så nedrans rädd för att bli ledsen.

Men enough of that. Nu ska jag provsmaka knubbiga limpor och sedan sova. Knubbiga limpor, visst är det gulligt? Nästan synd att tugga något så rart, ju.

devil in disguise

Snö, snö, snö. Lite sol. Lite aspergers. Och mera snö!

Härlig, hård åkning, nysnö, danskar, ölkannor och pjäxdans. Underbart, verkligt! Yrslig färd till stugan, skratt, middag, mera dricka, mera skratt, och så kvällsåk. Luva upp, skidbrillor på, krage upp till näsan, hopkurat och nära i åttaliften, det snöar på längdentvärenbredden och de starka lamporna. Vilka skuggor!

Overkligt, snabbt, suddigt - som i en dröm. Hade jag verkligen varit där? Och vad hände med M och Adolf? Det var ju bara jag och N sista varven, och sedan kom hon den där MN som från ingenstans. Fast utan skidor. Hon var konstig, men väldigt förtjust. N, N, N. Han var helt klar där, om han bara velat.

Nästa dag är det tungåkt. Foten ond, och huvudet. Huvudet!

Men det kommer sig, vid tvåtiden lossnar det. Vi gasar på, möter några av killarna, kör favoritnedfarten igen och igen, no 23, was it? Eller kanske 18. Och sedan, mera pjäxdans, mera öl, mera Uncle Jam - god damn vilken klass! - och ännu en vimsig färd till stugan. Så middag, vin, nattklubb.. Vi är helt färdiga och det märks, nivån sjunker och sjunker. Stackars H från Hedemora skrattar pliktskyldigast när han (för vilken gång i ordningen?) blir utmanad i sten-sax-påse. Handen är helt ingipsad efter något som måste liknat motorsågsmassakern, men vi skrattar så vi viker oss, det är ju jättekul! Eller. Hang loose, hang loose! fnittrar vi och han hytter med näven. Vi vitsar och fnittrar oss sedan hela vägen hem, take it isiiiiiiii! flabbflabbflabb, det är så ju så halt. M pingvinar och jag åker kana på huk. Tätt följd av en stor schäfer, wherever it came from. Märkligheter!

.

Såhär i efterhand kan jag nästan helt se förbi de tråkigheter som faktiskt uppstod. Sällan har jag fräst, snäst och varit irriterad så till den milda grad..! Hur, jag menar HUR kan en enda liten människa skapa sådan förstämning? Utan att ens märka det själv?!

Att jag inte dog.

.

Men, som sagt. Det var ju en hel del ljuspunkter ändå. Och snart blir det kanske Alper med! Det skålar vi för!!