hål i brallan

Återbesök hos naprapaten igår. Han har ett vaket öga. Inte går det att mörka en stel axel, en öm fotled eller en fruktansvärd träningsvärk i vaderna. Pet-pet. Kläm-kläm. Aj aj AJ! Det vet jag, efter fyra besök. Vad jag inte tänkt på var att detsamma kunde gälla andra detaljer, såsom klädesplagg. Ett hål i linningen, nästan osynligt! var mitt resonemang när jag klädde mig på morgonen. Visst. Så fort jag kom in i behandlingsrummet och ur shortsen så kom det; En stor hol! Yndlings-boxern? flinflinflin.

Jäjä. Ingen kan beskylla mig för att göra mig till.

Men det vakna ögat är bra. Det har hjälpt mig hitta musklerna i benen och baken, ibland, i alla fall. Det är ju liksom helt ur balans, med mig. Som om quadriceps och starka magen tagit över allt det som bakbenen ska göra. Knappast möjligt men nån typ av freak är jag väl, det ser man ju på broilerframbenen.

Nu har jag hållit uppe från spring i en vecka och en dag. Det går ju det med. Hemmaövningar och gymmet emellanåt, men samma endorfinlyft som efter en springtur får man aldrig. Men drömma går ju! Förra året gick det faktiskt att pressa denna trötta kropp till tempo kring 4:20 och hålla det en stund. Det drömmer jag om!
Idag har jag och Scotti iaf vardagsmotionerat oss. Till och från möten, Rinkeby, Karolinska, irr-virr med kartan i hand. Ett trevligt sätt att upptäcka stan. Fyra mil i sadeln, får väl ändå ses som ett ok dagsverke.

Nu återstår bara hemövningarna. Äntligen!