trams

Det känns trögt, allting. Vid senaste naprapatbesöket hittades ännu fler skavanker på denna gamla kropp och det var en mörbultad Fia som mottog direktiv om totalt springstopp till nästa återbesök. Om en vecka.

En vecka. För en riktigt medelmåttig medelmåtta som jag själv spelar en vecka hit eller dit såklart inte nån roll. Det är ju inte som att man missar OS, precis! Men det hjälps inte. Jag började nästan grina. Vad ska jag GÖRA?! En hel VECKA?

Herregud, jag kanske måste skaffa en hobby. Eller kompisar?

Och hoppas på att det inte blir mer än en vecka. Det har ju faktiskt gått en halv redan.




hoppfullt?


Det är nog inte så synd om mig ändå.