snailracing

Semester och lata dagar. Man har det lugnt och skönt. Springer lite. Pysslar lite. Underhåller barn. Just nu är de på Grönan så vi har fått håltimme. Trevligt.

Man snofsar till sig inför Frankrike. Nagellack på. Festfina toppar inköpta. Inte för att det kommer bli så mycket snofs och fint; vi kommer ju främst tälta och hänga i berg. Men ändå. Känslan, ni vet! Och nagellack, har jag lärt av Mimmi, är bästa knepet för att dölja blånaglar (eller avsaknad av naglar..hu!).

Risk för blånaglar lär det bli. Äventyr väntar, i Champsaur. Långa mil och många höjdmetrar; 37km för mig, 75km för Lars! Galet. Inte utan att man bävar... Men kul blir det, också! Och tills dess roar man sig alltså med snofs. Och att skriva packlistor och skrämma upp sig själv genom att läsa på tävlingens hemsida.

Spirit of the RACE och säkerhet

Konkurrenter har en skyldighet att hjälpa dem. Konkurrenten är medveten om att en annan ryttare är i trubbel eller skadas ska informera mobilnummer tillhandahålls på haklappen, eller muntligen vid ett Flagman eller räddningspersonal baserat på kursen. Rutten sker på stigar och vandringsleder berg. Tävlande måste anpassa sin gångart till terrängen och deras lämplighet. Passagen av tänderna, före nedsänkningen av Cuchon, är försedd med en ledstång.

Google translate, anyone?

Nu hade jag tänkt skriva lite mer men blir så förbannad över bilder som hoppar omkring och text som inte går att vänsterjustera.. så jag skiter i det!

AU REVOIR!