History repeats itself. Gymmet är fyllt av nyårslöften; sorlet inte att ta miste på. Förväntan, upphetsning, fräscht nytt träningskort, fräscha nya kläder; det är fixat hår och ibland till och med make-up. Mest Damer, förstås, i blandade åldrar. I 55 minuter trängs vi tillsammans i lilla salen, mellan stepbrädor, stänger, hantlar, mattor, det är pump som gäller. Body pump. Vi plockar på vikter och tuffar till oss mot spegeln. Attityd, ni vet! Man måste ju kunna möta sin egen blick utan att skämmas - i alla fall om man är tjej.
Killarna skäms inte för sig. De lastar på vikter så de nästan skiter på sig, kastar upp stången för att överhuvud taget kunna rubba den - totalt teknikbefriat (och iq-befriat) - pustar och frustar, svetten stänker. Medan vi Damer tar i i underkant. Ja, det är rent rörande hur attitydstinn man kan vara med 1,5 kg på stången. För, Gud bevare, om man skulle stå där och bli röd i ansiktet!!!
Jag menar ju.
.
Klassisk är även kompis Ms omstart. 2009 = sund mat och massa motion! Hon har dock slopat gymmet och inledde igår med ett joggingpass. Tjugo makliga minuter med mig som hare. Inte illa, tyckte jag, men fick samtidigt vara lite på alerten; hon har nämligen en ovana att jogga med armarna och gå med benen.
Vilket förresten påminner om en häst på ridskolan back in the days. Freddy var en stor fin pålle, men hade lite svårt med motoriken. Gångarterna blandade ihop sig alldeles, särskilt i galopp. Det blev galopp med frambenen och trav med bakbenen, eller kanske tvärtom. Stackarn!
M har ju ändå bara två ben att hålla reda på?
.
För övrigt håller jag på med något som kallas för en Svensk Klassiker. Egentligen rätt töntigt men jag måste ju testa! Kan det verkligen vara så illa som alla säger? Jag tror det inte.
.
Men sluttramsat! Kolla in denna tuffa brutta istället:
http://se.youtube.com/watch?v=nwdXnlvUe3I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar