lördag

En fin dag. Har tagit nytt körkortsfoto och köpt t-shirts (visst lite för stora men whatever). Sprungit, lite längre. Kanske 14km, eller 15. M höll mig sällskap, tur var det för annars hade jag nog aldrig härdat ut - har visst någon form av mental spärr vid milen. Sen är det så jävla jobbigt, all energi som bortblåst och benen stumnar. Pust.

Men desto skönare efteråt! Varm lång dusch och sedan fantastiskt god köttgryta och sallad. Och nu sitter jag skönt invirad i fleece och raggsockor, Frankie & Johnny på tv och benen trötta men nöjda. Livet är härligt!

Snart måste jag bara ta mig ur filten och i finkläderna, är bortbjuden; balkonggrillning och melodifestival. Är inte så festivalintresserad men får väl låtsas. :-)

Detta blev ett jäkla trist inlägg. MEN. För att ni ska få någon behållning av det hela så kommer här ett låttips:

Britta Persson, Cliffhanger

Go listen!

can't keep it in?

Minns ni den gamla dängan, med Cat Stevens? Den som man blir så glad av?

I can't keep it in, I've gotta let it out
I've got to show the world,
the world's got to see,
see all the love,
love that's in me

Det var en sådan där galen fest, för länge länge sen. Klockan var långt in på småtimmarna, natt till julafton dessutom, men vad gjorde det? Färggranna drinkar blandades, det var ölspel med starkvaror, det var skratt, dans, spyor, ilska. Jag minns mina beige Levi’s, det var modernt då, och den där slinkiga blå blusen. Och jag minns elektriciteten, mellan mig och en M. Inget hände men man kunde skurit luften mellan oss, ja herregud det är så längesen men jag glömmer det aldrig, vilken laddning!

Det var då N ylade till, han hade hittat sin favoritsingel! Cat Stevens. Jag hade nog knappt hört låten förr, men vilken energi och vilken livsglädje! Ns leende och Ms leende och vår märkliga dans, kalvar på grönbete; och Cat, han gick om och om igen. Ljudet av nålen mot vinylen, skrap och rasp. Det söta, egentligen ganska bleka, introt. Skruttibangbang! Man kunde inte annat än att skutta, och skratta!
.

Idag spelades den i tv, i Köpingserien. Jag log, det gjorde jag, men ingen sång och dans, inte idag. Because I worry! Igen! Attans magkänsla och intuition och annan skit, jag vill inte vara med längre!

Ibland tror jag nästan att jag skapar det själv, alltså något att bli ledsen över. Just för att jag är så nedrans rädd för att bli ledsen.

Men enough of that. Nu ska jag provsmaka knubbiga limpor och sedan sova. Knubbiga limpor, visst är det gulligt? Nästan synd att tugga något så rart, ju.

devil in disguise

Snö, snö, snö. Lite sol. Lite aspergers. Och mera snö!

Härlig, hård åkning, nysnö, danskar, ölkannor och pjäxdans. Underbart, verkligt! Yrslig färd till stugan, skratt, middag, mera dricka, mera skratt, och så kvällsåk. Luva upp, skidbrillor på, krage upp till näsan, hopkurat och nära i åttaliften, det snöar på längdentvärenbredden och de starka lamporna. Vilka skuggor!

Overkligt, snabbt, suddigt - som i en dröm. Hade jag verkligen varit där? Och vad hände med M och Adolf? Det var ju bara jag och N sista varven, och sedan kom hon den där MN som från ingenstans. Fast utan skidor. Hon var konstig, men väldigt förtjust. N, N, N. Han var helt klar där, om han bara velat.

Nästa dag är det tungåkt. Foten ond, och huvudet. Huvudet!

Men det kommer sig, vid tvåtiden lossnar det. Vi gasar på, möter några av killarna, kör favoritnedfarten igen och igen, no 23, was it? Eller kanske 18. Och sedan, mera pjäxdans, mera öl, mera Uncle Jam - god damn vilken klass! - och ännu en vimsig färd till stugan. Så middag, vin, nattklubb.. Vi är helt färdiga och det märks, nivån sjunker och sjunker. Stackars H från Hedemora skrattar pliktskyldigast när han (för vilken gång i ordningen?) blir utmanad i sten-sax-påse. Handen är helt ingipsad efter något som måste liknat motorsågsmassakern, men vi skrattar så vi viker oss, det är ju jättekul! Eller. Hang loose, hang loose! fnittrar vi och han hytter med näven. Vi vitsar och fnittrar oss sedan hela vägen hem, take it isiiiiiiii! flabbflabbflabb, det är så ju så halt. M pingvinar och jag åker kana på huk. Tätt följd av en stor schäfer, wherever it came from. Märkligheter!

.

Såhär i efterhand kan jag nästan helt se förbi de tråkigheter som faktiskt uppstod. Sällan har jag fräst, snäst och varit irriterad så till den milda grad..! Hur, jag menar HUR kan en enda liten människa skapa sådan förstämning? Utan att ens märka det själv?!

Att jag inte dog.

.

Men, som sagt. Det var ju en hel del ljuspunkter ändå. Och snart blir det kanske Alper med! Det skålar vi för!!

helg

Så stormar det igen. Och sju plusgrader, i februari. Det är så otäckt, det här vädret!

Det är inte många saker som skrämmer mig. Men väder! Och grävskopor, usch!

.

Det händer en massa grejer. På torsdag bär det av mot Hemsedal. Det stället har länge stått på min önskelista, och nu, äntligen!! Är dock minst sagt skeptisk till resesällskapet. Det ska skrivas inköpslistor och utses kassörer. Matlag ska bildas och kojplatser bestämmas på förhand. Vem lagar lunch dag två, vem bastar i första omgången, vem dricker vitt vin?

Va?

Det brukar vara roligt att göra nya bekantskaper. Men den här gången känns det mest jobbigt! Alla dessa teknikernördar, sporting little Rotary brooches. Jag försökte skoja till det, Brukar du ha den jämte guldfisken på märkesskölden?, men förstod omgående att detta inte var något att skämta om. Rotary, det är Stort och Ansvarsfullt, det. Hopps.

Men M ska med. Vi får göra det bästa av det, stötta varandra.

.

Gjorde ett besök i Halmstads klätterhall i förra helgen. Det var så kul! Vi var så ringrostiga! Vilken träningsvärk det blev..! :-) Men allra lustigast var att jag mötte ett bekant ansikte, en smal tjej med hår i lång svans. Vi pratade på Kebnekaise i somras!

Nu träning!

Skön helg på er.

euroshopper

Mina gamla kängor tappar sulorna. Så jag stoppade dem i en påse och tog dem med på stan. Omsulning, tänkte jag. Går inte, sa mr Minit. För slitna!

Sucks. Så där rantade man runt i lördagsvimlet med en skobag på armen. Sen blev en skobag plötslig till två. På något vis rycktes jag liksom med i striden om vårnyheterna inne på Nilson.. Gammal är ju alltid äldst och småtjejerna hann nog aldrig fatta vad som hände innan jag roffat åt mig sista paret av den svartblommiga grannlåten.

De lär aldrig ta mig till topps men attans så stilfullt jag kommer glida fram på stan!

Varje tonårsflickas våta dröm!

___________________________

Igår var det tjejkalas i Dogville, mycket trevligt. Vi åt gott och drack vin och skrattade gott, och mycket. Som vanligt!

Sedan var vi på krogen, också som vanligt. Det är inte så roligt när man börjar känna sig som en inventarie.. Men igår blev rätt lyckat ändå. Min gamle danskamrat var ute och vi svängde om så det bara rök om det, han är härligt lössläppt och dansar en ned till golvet och upp när som helst och hur många gånger som helst. Jag har alltid varit svag för taktfulla killar.

Fast sen visade han en något mindre taktfull sida och nu tror jag vi dansat klart för gott, faktiskt.

I övrigt så måste jag varit till min fördel igår, eller vad sägs om kärleksförklaringar, Jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig, Fia!, diverse erbjudanden och så den där gubbsjuke som lät mig veta vilken underbar, riktig Qvinna jag var... Tänk! I always waited for someone to suck me sideways with a line like that! Jag riktigt hoppade ur kläderna..

..eller så gick jag till spelbordet. Ja det gjorde jag! Och M var med. Och det gick så bra för oss! Krogkvällar lönar sig, imagine that! :-)

Nu sova.

Kram

vuxendamp

Har varit förkyld hundra gånger den senaste månaden. Det börjar bli lite tråkigt. Det är nästan som den där hemska hösten; den som började med något Onämnbart och sedan bara fortsatte. Förkylning, flunsa, bältros och ryggskott, flera gånger om. Typ.

Nu överdrev jag. Det är långtifrån som då. Lite snuva och en öm hals, det kan man leva med!

Och litegrann är det nog mitt eget fel. Jag borde kanske ge mig lite vila ibland, kanske prova på att vara frisk en hel dag eller två nångång, innan jag sätter igång på nytt.

Det är bara inte så lätt!

Vet ni hur det känns när hela kroppen är full av spring?!? Minns ni?
________________________

Jag fick tips om Köpingsgänget på tv, de rara handikappade. Har ni sett? En heter Mats och svär som en borstbindare, han är min favorit. Svordomar är faktiskt roligt, i alla fall i kombination med hypokondri och kaffe. I djurparken fick Mats och de andra titta på sibiriska tigrar, och vilken är den självklaraste av självklara frågor att ställa till djurskötaren, om inte; Får de inget kaffe eller, de jävla idioterna? Hahaha.
_________________________

Nu ska jag inhandla lite godis, damp måste underhållas. :-)

Tjing!

snow (hey oh)

Jag har aktat mig för skogen några dar. Man vill ju inte ha en hundraårig bok i huvudet, helst. Fast nu har det nog lugnat sig, för den här gången.

Det skrämmer mig, det här klimatet.

_________________________________________

För en vecka sedan var vi i Sälen, jag och Gänget. Vi hade många minus, solsken, nysnö; som bäddat för dumdristiga tricks och sköna skratt. Och för bastu, snöbad och öl, manligt tillagad fläskfilé, finwhiskey och kaffe. Vi gjorde även en tripp till Trysil. Njöt av perfekta backar, åt pölse och pratade strunt med norska afterskilandslaget. Afterskilandslaget. Sug på den! :-) På väg tillbaks stod en ståtlig älgtjur och tittade på oss, han var så fin.

En kväll skulle vi gå på Högis, vi stod i kö en timme och frös nästan ihjäl. P gjorde dock sitt bästa för att hålla värmen. Inom loppet av några minuter hade han fått med sig halva kön i en Göteborgsk snapsvisa, så långt under bältet att det var helt osant. Sedan ägnade han sig åt att förolämpa resten av kön, att grisa runt och blåsa ciggrök, men, vad ska man säga, he always gets away! Om det är det pillemariska leendet, de isande blå eller det barnsligt yviga kroppsspråket, vad vet jag. Alla bara smälter.

Sedan kom en barsk vakt och meddelade att stället var fullt. Så vi fick gå till HC istället, titta på Rydell & Quick. Det var inte roligt. De såg ut som sist, de lät som sist, viftade med håret som sist.. Saxofonbruttan hade till och med samma bikini som sist. Enda skillnaden var att de spelade ännu högre än sist, vi fick stoppa papper i öronen.

Sista dagen hyrde jag skidor. Jag åkte skidor när jag var liten, men nu är jag som bambi. Benen far åt olika håll, skidorna wobblar och jag vet inte var jag ska göra av armarna. Det konstiga är att jag ändå blev lite vän med dem den här gången, skidorna alltså. Fast det tog någon timme. Först återupplivades tricksen man körde i lågstadiet; tresexti utan att lämna backen, skidligg, et c, sedan försökte jag mig på att svänga lite med. Det var svårare. Men roligt, som sagt.

Sedan var det söndag och vi skulle åka hem. Jag ville inte åka hem. Ingen av oss ville åka hem.

Det var till och med lite sorgligt att lämna tillbaks V70n, den slöa. Den var så fin och rymlig men ack så snål, en 140-hästars 2,0a, driven av sprit dessutom. Inte mycket att komma med till två ton bil, fullastad med folk och skidor.

Nåja. Det var en härlig helg!