thursday

En ensam-hemma-torsdag. Skönt att gå här och pyssla för sig själv. Lite vila på soffan, med ordfejd, sudoku.. Sedan woka gott till gammal musik, titta på Mitt i Naturen. Trevligt!

Den gamla musiken har idag bestått till stor del av tjejer med pianon. Jag längtar efter piano ibland. När vi köper hus, brukar vi säga, då! Ja vi får väl se.

Den här låten tog mig iaf tillbaks till tiden då det var dags att kasta loss från den västra kusten, det är nåt år sedan nu. Winter! Inte så värst fin i denna snoriga tappning, men ändå.

 

Det regnar. Och efter flera dagar med snorig, men pigg! är nu läget mera snorig, men inte pigg! Halva personalstyrkan är hemma krassliga och det är högst kännbart - vi är få! Det gäller det att hålla sig på benen, alltså.
.
När jag skrev sist tappade jag helt bort riktningen. Jag hade ju tänkt på nåt särskilt.. men vad? Jo just. Först så var det ju utelunchen, som var så jävla meningslös. En tallrik ris på thairestaurang, med några strimlor paprika, två broccoli- och två blomkålsbuketter. Lite soja. HUNDRA SPÄNN! Ja det var ju mycket ris i alla fall, säkert ett halvkilo.

Sedan så pratade jag med kompis M som var så arg och besviken att hon nästan fick ett utbrott i telefon. Då tänkte jag att det där riset, vad gör väl det? En hundring, liksom. Själv hade hon gått på blinddejt, ordnad av en av våra gamla kompisar. I all välmening. Eller vad var det egentligen? Kan det kallas välmening - att försöka para ihop en av sina vänner från barndomen med en amerikafet man utan varken hyfs eller fason? Som slafsar och pratar med munnen full, som inte ens erbjuder sig att dela notan? Som antagligen aldrig varit på dejt förr?

Killen blev ju över öronen, förstås, där han satt med vårtig dubbelhaka och magen som hängde över byxlinningen. Fan kunde man inte tro att han skulle träffa en så fräsch och trevlig tjej, utan barn dessutom!

Det var rent ELAKT. Mot dem båda! Jag har god lust att ringa och skälla på L, själv. Har hon helt slutat använda hjärnan?

Fyfan ni anar inte vad glad jag är att jag hittade min Lars! Man har haft tur!

Bolt-ish

lördagsnytt

Det var en lång och bra lördag. Vaknade tidigt och medan Lars försökte sova bort huvudvärken efter fredagens rockrunnersträff gav jag mig ut på skogsjogg. En kylig men strålande grann morgon, med sprakande höstlöv och solen som faktiskt värmde. Fantastiskt! När jag slaskat runt på minimala stigar sisådär en trekvart kom jag på att det ju var Sörmland Ultra-dag, och vände kosan hemåt. Märkligt nog blev tajmingen precis perfekt - mötte hela fältet efter deras varv på elljusspåret i Björkis. Lite kul att agera joggande publik (roligare än att vara cyklande publik, vilket jag testade förra året året. Skitjobbigt!).

Ja, sen hem, tvätta lerpjucks, tvätta mig, avnjuta finfrukost, slappa lite, missa BIM (ja, det får vara ok ibland!), till Sickla för presentshopping och sedan hem och snygga till sig inför 40-firande på Värmdö.

Födelsedagsfirande var trevligt med massa gäster, mat, dryck.. men efter några timmar på Ön hoppade vi på bussen mot stan igen. Vi skulle ju se Nashville Pussy på Strand! Nashville P.. vad är nu det? Jo, ett inte helt rumsrent band. Inte precis min typ av musik men verkligen något utöver det vanliga. Sjukt energiska, både svett och öl sprutade! Turligt nog hade de (iaf för dagen) lagt av med bröstvisning och eldsprutande (i stället var det en tjej i publiken som visade behagen för en inte helt road sångare. Get off my stage, kid!).

Ja, klart underhållande. Minst lika underhållande var att kolla in publiken. Jag och Lars smälte väl inte riktigt in, mina bikerboots till trots. Näe, det var långhårigt och lönnfett, mycket tajta jeans, nitar och truckerkepsar. Truckerkepsar på sned, med stuk, bak-o-fram, med text, med mönster, i glada färger.. Vilket hål kröp alla dessa typer fram ur?

Kvällen avslutades med varsin runda flipper och helvete vad bra vi var! Frispel ¤ flera, helt sinnsykt. En stund hade jag tre bollar samtidigt. Det var längesen jag spelade flipper och ännu längre sedan det gick bra.

Men nu orkar jag inte skriva mer.

Tjing!

nya skor, igen!

Kängor med foder kändes konstigt, det är det väl bara barn som har? Men de var ju snygga, så jag slog till. Och det där fodret var inte så fel, visade det sig, i alla fall inte imorse. Första frostnupna morgonen och händerna isande på styret. Fötterna skulle också isat, om det inte vore för mina nya fina. Varma!

Nu fattas bara en jacka. En skinnpaj vore väl bästa matchningen till nya skorna.. men det måste ju vara praktiskt med. Nåt som tål allväderscykling och rymmer extratröjor till kalla dagar. Ja, det blir nästa projekt! Shopping är svårt ju.

.

Och nu är klockan plötsligt 22 och det sjuka är att jag bara varit hemma två timmar. En jävla fredag. Hoppas inte det kommer fler sådana. Jag är trött. I både huvud och kropp. Ryggskottskänning med. 

 

Ja, jag bara gnäller, som vanligt. Men det finns glädjeämnen. Jag springer! Under sommaren-hösten har jag liksom helt tappat tron på mig själv. Det var stelt och ont bara besvärligt. När jag tänkte på mig, springandes, så var det en okoordinerad klumpeduns jag såg. Har jag verkligen hasat fram på detta vis, i tjugo långa år..? När jag inte ens kan! Jag KAN inte! Har aldrig kunnat!

 

JAG KAN!

Men nu springer jag igen. Det går inte särskilt fort och det blir inga långa sträckor. Men jag börjar fatta att jag kan rätt bra ändå. Jag har stil. Jag ser det när jag möter andra, eller springer förbi andra (det händer, ibland!). Stil är också viktigt, faktiskt. Nåt att bygga på.  

 

Nästa vecka har jag o Sara planerat för gemensamt spring, både hem från jobb en dag och sen kanske ett litet lopp på söndagen. En mil lera, sägs det! Vi får se.

 

Nu blire en sängfösare!

invigda!

Finfina skor detta. Geggamojjan rinner rakt igenom istället för att sugas upp. Därmed också lätta att tvätta.  Och grepp, minsann, särskilt på kaklet i badrummet (stod nästan på näsan när jag skulle skynda in där före dagens jogg). Finfint!

Ja det var väl ungefär allt jag hade att säga för idag.

Cheerio!

new shoes!

inov8

Har varit i Putiken och investerat i nya skor. Jättefina, blå. Barfotastuk men med greppig sula. De är så snygga så jag har dem mest på mig när jag sitter i soffan. Men ut, i lera och gegg, ska de.. Imorn!

Japp. Om det går som jag vill så ska jag springa 16km i Kil i slutet av månaden. Nyskorna kan nog bli bra till det. Orienteringslöpning, enligt arrangörerna. Det är snitslat och stig så det stämmer väl inte alls, egentligen, men med mina mått är det väldigt orienteringsmässigt. Rotigt, halt, ofta väldigt blött. Det är en liten tävling så jag har alla chanser att bli sist också. Men det vore kul ändå! Tävlingar har ju lyst med sin frånvaro i år. Bergslopp räknas liksom inte riktigt. Då GÅR man ju ibland.

Men nu är det lördag förmiddag och jag o L ska på PEAKpass (alternativträning is the shit!) och sen kanske en sväng på stan. Ikväll är det visst nåt band med, på Strand. Ja det blir nog bra (förhoppningsvis lagom bra, så man orkar inviga finskorna imorn..)

TjingS!

tisdag

En helt vanlig tisdag. Tisdagar är trevliga! Man lämnar jobbet senast kl 17 för att hinna till Slussen och BIM. Passet är athletics och mycket svettigare kan det knappast bli. Gillar´t! Sen kommer man hem och duschar och käkar (som vanligt enligt HCHF-metoden; hi carb hi fat), och sedan tvätt i mängd. Det är trevligt.

Annat trevligt är att halsbölden gett sig av. Och man kan nu säga att jag börjat jogga igen, även om det hittills bara varit två pass. Häcken känns inte alls bra men det sitter kanske mest i huvudet. Min kompis S läser en psykosomatikkurs för sjukgymnaster och pratar om sådana där fixer man kan ha. Det är nog så med mig. Inget är ju trasigt, så hur farligt kan det vara? Jag kommer springa på nu, men såklart med starkare bakben/skinkor och ett förbättrat löpsteg. Man bara väntar på att det ska infinna sig.

I söndags lyste det iaf med sin frånvaro. Det var geggigt och halt. Jag var spänd. Men efter en halvmil kändes det bättre så jag släppte på när det blev lite flackt. Bara för att genast stå på näsan. Snopet! Sen var jag spänd igen. Och blodig i handen.

I går närmade jag mig löpsteget. Det var kvällning och skumt i skogen, och jag gillar skumt i skogen. Det känns som om man springer fort då. Stegen blir liksom lätta och snabba av sig själv. Hade Garmin på och kunde efteråt se att så värst fort gick det nu inte. Men det blev iaf ett snyggt diagram med mycket jämn tempolinje ställd mot en ganska så svängig höjdkurva. Det tycker jag var bra gjort av mig, så brukar det inte se ut. Fast lårkakegrejen (som utvecklat sig på skenbenet efter söndagen), uppskattade inte skumpet. Well.

Men nu ska jag väl ta hand om den där tvätten. Greja lite.

Tjings!
/S

born to run?

Nja, det är väl sisådär med den saken. Nu har jag iaf börjat jogga igen, så smått. Och provat ett teknikpass med Lars. Efter en kvarts blandade småhopp, Brüsselsteg och hästlek (bromsat spring med hopprep om höften), tyckte jag genast att det blivit framsteg. Hög höft, kortad steglängd, ökad kadens. Lars fick filma en snutt.

Tyvärr såg det inget vidare ut. Mer precis som vanligt. Långlånga steg, landa på rakt ben, tappa höften nånstans på mitten. Jag vet inte vad jag gör med mitt arsle men med är det inte! Det bara hänger där.

Ja det är som det är. Nästa teknikrunda blir utan skor. Få se vad som händer då.
.

Annars är det mycket, ja, på jobbet alltså. Lite för mycket, så det spiller över i hemlivet. Med oro i kroppen, sådär man sprätter upp direkt klockan ringer istället för att snooza (som man brukar!). Man kommer dit först av alla, går hem sist, ränner runt hela dagen.

Så när det äntligen blir helg får man fira lite extra! Ikväll är jag ensam hemma och på väg hem i ösregnet började jag fantisera om nåt gott till kaffet. Tänk, va! Soffhörnet, torra kläder, händerna som tinar kring kaffekoppen.. och en riktigt god bulle? Ja, bulle! Så jag tog omvägen om det där nya kondiset grannen pratat om. Tyvärr hade jag inga pengar på mig. Bara vända styret hemåt. Och jodå, soffhörn, torra kläder och finkaffe- två koppar till och med! Med banan till. Och Top Gear på tv.

Och sen blir det korv med bröd.

Fredag!