nya skor, igen!

Kängor med foder kändes konstigt, det är det väl bara barn som har? Men de var ju snygga, så jag slog till. Och det där fodret var inte så fel, visade det sig, i alla fall inte imorse. Första frostnupna morgonen och händerna isande på styret. Fötterna skulle också isat, om det inte vore för mina nya fina. Varma!

Nu fattas bara en jacka. En skinnpaj vore väl bästa matchningen till nya skorna.. men det måste ju vara praktiskt med. Nåt som tål allväderscykling och rymmer extratröjor till kalla dagar. Ja, det blir nästa projekt! Shopping är svårt ju.

.

Och nu är klockan plötsligt 22 och det sjuka är att jag bara varit hemma två timmar. En jävla fredag. Hoppas inte det kommer fler sådana. Jag är trött. I både huvud och kropp. Ryggskottskänning med. 

 

Ja, jag bara gnäller, som vanligt. Men det finns glädjeämnen. Jag springer! Under sommaren-hösten har jag liksom helt tappat tron på mig själv. Det var stelt och ont bara besvärligt. När jag tänkte på mig, springandes, så var det en okoordinerad klumpeduns jag såg. Har jag verkligen hasat fram på detta vis, i tjugo långa år..? När jag inte ens kan! Jag KAN inte! Har aldrig kunnat!

 

JAG KAN!

Men nu springer jag igen. Det går inte särskilt fort och det blir inga långa sträckor. Men jag börjar fatta att jag kan rätt bra ändå. Jag har stil. Jag ser det när jag möter andra, eller springer förbi andra (det händer, ibland!). Stil är också viktigt, faktiskt. Nåt att bygga på.  

 

Nästa vecka har jag o Sara planerat för gemensamt spring, både hem från jobb en dag och sen kanske ett litet lopp på söndagen. En mil lera, sägs det! Vi får se.

 

Nu blire en sängfösare!