roadtrip

Sitter på fik i Östersund, suger på en kopp kaffe o roar mig med blogg från mobil för första gången. Tar lite tid!

Lars är på möte. Under helgen tänker vi oss några skidmil, och så träffa Eskil förstås, Lars stora kille. Haken är bara att det är så kallt! -22 just nu. Så näsborrarna vill frysa ihop. Man är inte van, ju. Så om vi inte är tbx i stan på måndag morgon så vet ni. Vi har frusit ihjäl i skidspåret!

Hade funderingar på att boka tekniklektion, för längdåkning alltså, för både mig o Lars. Det är ju ingen av oss som tar sig fram med någon vidare grace (även om det, iaf för Lars, kan gå rätt fort!). Det hade varit intressant. Man vet redan att man knäar för mycket, har för dåligt frånskjut och missar att utnyttja glidet.. Men vad man gör åt det? Ja inte vet jag. Jag vet bara att jag just nu fryser vid blotta tanken på kurs utomhus. Ska man ut i denna temp är det nog bäst att hasa i sin vanliga, oekonomiska stajl - man får iaf upp värmen. :)

Det är trevligt att bila fram genom landet. Bortsett från att vi denna gång fick en onödigt stor (+slö och bränsletörstig!) skitFord, så har det bara varit trevligt. Vi sov i Sundsvall inatt, på Södra Stadsberget, vilket faktiskt var ett riktigt BERG! Mycket trevligt. Och idag, fantastisk rosa morgonhimmel över E14s snöklädda vyer. Här skulle man bo! Eller?

Sen har jag lite att berätta från förra helgens festligheter.. Men det får bli senare.

Tjings!

loj

Det är svårt, när man inte kan röra sig som man är van. Framför allt Lars brukar vara rätt snabb på att deprimera sig när den vanliga veckospringdosen uteblir. Men jag får säga att vi klarat det riktigt bra denna höst och vinter. Jag har inte alls blivit galen. Inte han heller.

Bara väldigt loj. Och uppgiven.

Vi har ju haft annat att tänka på också.

Men det är det som är Livet, förstås. Saker går upp och ned. Plötsligt springer man igen, som om inget hänt! Man längtar efter den dagen. Ut och lufta sig! Bli svettig och gôrig. Ta en såndär riktigt skön dusch och äta när man är sådär riktigt hungrig. Allt liksom höjer sig ett snäpp, efter en springtur. Det vet alla inbitna.

Och nu väntar middag här, kreolsk gryta. Det blir gott. Men inte lika gott som efter Spring.

.

2012 - det blev som det blev

2012 var ett trevligt år, man kan inte säga annat. Men på sportfronten blev väl det sisådär. Jag hade ju planerat ett och annat, sånt jag inbillat mig skulle vara uppnåeligt. Det skulle bli mera spring och det skulle bli snabbare spring och framför allt så skulle det bli en silvermedalj i Lidingöloppet!

Av allt det där blev intet. Ja, jag sprang rätt långt, förstås, ända till augusti när häck och hamstrings satte stopp. Men fort gick det inte och någon start i Lidingö kom inte på fråga. Sedan tillkom en meniskskada. Plus nån form av främre knäsmärta i andra knät efter att jag stått på näsan, på självaste julafton.

Ja, det blev som det blev, helt enkelt. Och vad tjänar det till att älta?

Det var ju ett bra år ändå. Och "sportiga" höjdpunkter blev det, ett par, under årets första halva. Jag fick ju chans att prova Lars paradgren; bergslöpning. Två gånger till och med, i fantastiska Frankrike! Aldrig kommer jag bli så vidare värst inom detta (heller), men kul var det! Med ardennerben och lite envishet kommer man i alla fall rätt snabbt uppför. Och jag fattar verkligen varför folk blir så bitna.. Så mycket roligare än att nöta mil efter mil på platt asfalt!

För 2013 blir det inga löften. En anmälan till Axa Fjällmaras "öppet spår"-variant kastades in på impuls, så man hoppas förstås att det kommer funka att springa igen. Det är ju ett tag kvar.

Och så hade jag hoppats på snön. Åka längd funkar rätt bra, och efter några dar i Långberget vill man bara ha mer!  Men så for man därifrån och det enda som nu påminner om snö och avverkade kilometrar är en vag träningsvärk i häck och triceps. I Sthlm finns bara barmark och is varvat med en och annan skitig driva. Sorgligt.

vy över Fryken

Det var väl ungefär det jag hade att säg, för nu.

Tja!

det lackar

Minsann. Snudd på jul! Och vad ska man göra åt det?

Boka en tågbiljett kanske, till Värmland. Bestämma sig för var man ska vara på nyår. Köpa en och annan klapp? Ordna julgodis? Pepparkakor och knäck tar ju bara slut hela tiden.

Ja det är så fullt upp att jag tror jag skiter i´t.

Knät gnäller. De fina snödagarna bjöd skidåkning och sånt kan man inte motstå. Men helt bra är det inte, iaf inte att saxa uppför. Det är ju liksom sånt man måste göra ibland när tekniken brister (eller vallateamet misskött sig). Sen gnäller knät lite mer.

Jag vet inte. Till skogs bör man ju, för att behålla vettet. Och när springet känns som en utopi.. Det är väl bara att skida på, om minusgraderna nu bara håller sig.
.

Var på Nynäs havsbad med jobbet. Ett gäng effektiva och duktiga flickor som lönades rikligt med fin mat och diverse gotter. Av olika anledningar kunde jag inte hoppa i spat de här dagarna, men hade packat träningskläder förstås. Gym, var har ni det? frågade jag. Nänänänä, här har vi bara sådant som man njuuuuuter av! Allt är relativt.

Jag och kollegan försåg oss istället med stavar och ägnade oss åt Ringvägen runt, en riktigt fin och inte helt oäventyrlig promenad i vintermörkret. Vågskvalp, trolska molnslöjor och blankisad vägbana.. stavarna kom till sin rätt! Dock förde de massa oväsen. Och kändes rätt larviga. Någon riktig stavare lär man aldrig bli.

Vi funderade iaf över mörker och hur trevligt det är. I stan råkar man ju i princip aldrig ut för det - till och med i skogen lyser det fram till 22 varje kväll. Utemörker som är så skönt. Inbjudande! Fast jag trodde nog det var en tjusning jag var rätt ensam om. Nu vet jag bättre.

Men nu är man hemma och det är hög tid för Lägg. Som vanligt.

Natti!

snökaos

 

brillor som inte passar i mössa

 

Ja, nu snöas det. Kanske är det tre dm som kommit, eller fyra? Man är glad över snön, och väldigt glad över att bo såpass bra till att man inte måste åka kollektivt. Jag hatar kollektivt.  Idag fick dock lillScott vila hemma i förrådet till förmån för en polarexpedition till fots. Sydpolen (alltså Skarpnäck) väntade. Faktum är att jag inte är vidare förtjust i att gå heller. Jag vill verkligen ta mig fram, kvickt. Men idag tänkte jag att de lär väl inte hunnit ploga ännu och det finns bara en sak som är värre än att gå, och det är att gå och dra cykeln. Man blir så jävla svett.  

fûr alle, bitte!

Att beräkna gångtid är inte min grej. Idag gav jag mig 40 minuter för de ~5kilometrarna men det räckte inte alls. Hur kan man gå så sakta? Man skulle haft skidor? I alla fall hann jag ta lite foton på vägen. Bagis Folkets Hus såg till exempel väldigt inbjudande ut. 
















spoiler i tiden

obanat på Finn Malmgrens

...och en skidåkare mitt i vägen. Fast bäst var väl skidåkaren på Västerbron. Tyvärr hann jag inte få upp kameran.

















Men nu är det dags att skotta balkongen.

//S

Ps. Idag är det 28 år sedan morfar dog. Jag minns det märkligt nog ganska tydligt.

hej vinterland!

knegare på väg hem från t-banan

Såhär fint är det i Hammarbyhöjden ikväll. Och snön fortsätter att falla! Fantastiskt.

Idag har jag varit hemma från jobbet. Förkyld och risig, för vilken gång i ordningen? Vet ej.  



shopScott

Så var det det där med vila. Vad det nu är. Ja, jag borde vara bra på det nu när jag har ont i knät och knappt rör mig längre. Det började också rätt bra, med en tvåtimmars tupplur efter morgonens filtallrik. Sen piggnade jag till med lite kaffe och DN och så kom det sedvanliga krypet i benen. Vad ska man göra, skotta lite kanske? Så kom jag på att jag hade ärenden att göra, så det fick bli en tur till det tristaste av trista köpcenter, Globen shopping. Alltid typ tomt och en jäkla stank av avgaser från parkeringshuset. Det konstiga var att när jag kom dit sådär mitt på dagen så var det rusch! Långa köer till serveringarna och fullt av kontorsfolk i butikerna. Ja, kontorsfolk säger jag, för de måste väl jobba i huset när de kommer i dräkt och kostym och utan ytterkläder. Oväntat.

Inköpen gick bra. Ett stycke gangsterhatt, ett par hängslen, en ram, och lite kort.

Så hem. Skotta snö! Väldigt befriande att få ta i litegrann!

Och nu är det fredagkväll och Lars håller på att snitsa till sitt helskägg. Han har sparat hela veckan men nu ska det alltså bli nåt rysk mafia-aktigt. Imorgon väntar gangsterfest. Pickadoll och cigariller har jag ännu inte fått tag på.. ja vi får se!

Tjing.


multisport

I helgen har man roat sig med att titta på sportande människor. Först och främst var det skidor på tv. Norska idolerna hänger i.. helt vilt vad bra de är! Northug säger att svenskarna hatar honom, jag säger tvärtom. Vad vore längdskidor utan Petter? Fan så tråkigt!

Sedan var det stavspring i backen. Jag gick en gång uppför och konstaterade att det var ungefär det sämsta man kunde hitta på med mitt onda knä. Så jag fotade lite och tog sedan kortaste vägen hem. Nedför en brant. Där slant jag i geggan och nästan ramlade - ännu sämre för knät! Hem och lägga benet i högläge.

 

Frampå eftermiddagen hade jag hämtat mig tillräckligt för att vilja testa lite pingis med gubbarna. De var ganska förfriskade efter bastu och öl, mycket passande med tanke på mina pingpongskills (bristfälliga). Men rundpingis, det är ju kul ju! Lite svårt att hoppa runt bordet på ett ben, dock.

Dagen avslutes sedan med ett parti dart på Söderbiljarden. Vi spelade 501 och Lars ledde inledningsvis kalkonligan, på fem kastade omgångar hade han fortfarande inte kommit under 400 poäng. Vi andra skrattade rått. Ända tills samtliga ballade ur. Ingen klarade att gå ut enligt regelboken (på en dubbel), inte ens de mindre förfriskade. Fattar inte vad som hände men vi var väl trötta, allihop. Och jag hade ju ont i knät!

Men nu måste jag nog ta en promenad. Eller kanske dammsuga lite? Det är ju nästan så man går åt av allt detta stillasittande!

Cheerio!