Det är svårt, när man inte kan röra sig som man är van. Framför allt Lars brukar vara rätt snabb på att deprimera sig när den vanliga veckospringdosen uteblir. Men jag får säga att vi klarat det riktigt bra denna höst och vinter. Jag har inte alls blivit galen. Inte han heller.
Bara väldigt loj. Och uppgiven.
Vi har ju haft annat att tänka på också.
Men det är det som är Livet, förstås. Saker går upp och ned. Plötsligt springer man igen, som om inget hänt! Man längtar efter den dagen. Ut och lufta sig! Bli svettig och gôrig. Ta en såndär riktigt skön dusch och äta när man är sådär riktigt hungrig. Allt liksom höjer sig ett snäpp, efter en springtur. Det vet alla inbitna.
Och nu väntar middag här, kreolsk gryta. Det blir gott. Men inte lika gott som efter Spring.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar