det lackar

Minsann. Snudd på jul! Och vad ska man göra åt det?

Boka en tågbiljett kanske, till Värmland. Bestämma sig för var man ska vara på nyår. Köpa en och annan klapp? Ordna julgodis? Pepparkakor och knäck tar ju bara slut hela tiden.

Ja det är så fullt upp att jag tror jag skiter i´t.

Knät gnäller. De fina snödagarna bjöd skidåkning och sånt kan man inte motstå. Men helt bra är det inte, iaf inte att saxa uppför. Det är ju liksom sånt man måste göra ibland när tekniken brister (eller vallateamet misskött sig). Sen gnäller knät lite mer.

Jag vet inte. Till skogs bör man ju, för att behålla vettet. Och när springet känns som en utopi.. Det är väl bara att skida på, om minusgraderna nu bara håller sig.
.

Var på Nynäs havsbad med jobbet. Ett gäng effektiva och duktiga flickor som lönades rikligt med fin mat och diverse gotter. Av olika anledningar kunde jag inte hoppa i spat de här dagarna, men hade packat träningskläder förstås. Gym, var har ni det? frågade jag. Nänänänä, här har vi bara sådant som man njuuuuuter av! Allt är relativt.

Jag och kollegan försåg oss istället med stavar och ägnade oss åt Ringvägen runt, en riktigt fin och inte helt oäventyrlig promenad i vintermörkret. Vågskvalp, trolska molnslöjor och blankisad vägbana.. stavarna kom till sin rätt! Dock förde de massa oväsen. Och kändes rätt larviga. Någon riktig stavare lär man aldrig bli.

Vi funderade iaf över mörker och hur trevligt det är. I stan råkar man ju i princip aldrig ut för det - till och med i skogen lyser det fram till 22 varje kväll. Utemörker som är så skönt. Inbjudande! Fast jag trodde nog det var en tjusning jag var rätt ensam om. Nu vet jag bättre.

Men nu är man hemma och det är hög tid för Lägg. Som vanligt.

Natti!