runtime error?

Är hos föräldrarna för lite mellandagsvila. Det är lugn och ro, men också lite gnabb. Bland annat har morsan skällt på mig för att jag vallar, Du förstör skidera!, och jag har skällt på henne för att hon inte rör på sig. Till exempel provade hon idag en armhävning mot vägg och konstaterade: Nej det gick inte, jag driter i´t!, vilket jag då tyckte var felaktigt. (Obs! Våra ordväxlingar gör sig inte på annat än värmländska, hoppas ni fattar ändå).

Trots gnabbet är det ganska trevligt. Jag har pysslat också!

Bakat bröd med låtsassaffran (fuskkrydda från Tunisien; gav färg men noll smak), och kånkat tv i femtiokilosklassen, tillsammans med brorsan. Två trappor ned och en trappa upp.

Jag har också åkt lite skidor på längden och rotat i gamla papper.

Bland de gamla pappren hittade jag träningsanteckningar, eller, snarare, årssummeringar från 1996 och framåt, 2002 var nog sista året. Antal pass och km per vecka, eventuella lopp och eventuell "låtsasträning" (annat än spring gilldes liksom inte på den tiden, även om jag nog la ganska mycket tid på aerobics, gympa och sånt). Och för varje år, viktstatus och eventuella mål. Efter en period med mycket öldrickande i London stod det, fett understruket; är jag inte är nere på 65kg innan juni ska jag fanimej sluta äta! Där ser man. Jag hade förträngt dessa weight-issues.

Jag sprang en jävla massa, året om. Jag minns det så väl. 7km-rundan eller 9km-varvet, ibland fem dagar i veckan. Någon vidare kvalitet var det dessvärre inte. Alltid samma. Samma fart, samma sträckor, samma lunk! Det syns också på tiderna. Milloppen gick alltid på >50 och femton km Götajogg var rena döden.

Jäjä. Det är tur man blir äldre och snyggare. Eller iaf smartare!

Här, en bild på min stilige fästman, på självaste julafton. En riktigt rockrunner även om han denna dag utmärkte sig mest genom sin snowrunning! Jag hade stora problem att hänga med i djupsnön. Vilket iofs även kan ha med mitt 8v-springuppehåll att göra också.