chill

Så blev det vinter ändå, på riktigt!

Och frisk är jag, och snart foten med, tack och lov. Det var ingen fraktur, som först trotts, bara klämda nerver! Det konsterades efter röntgen med magnetkamera. Det var en ny upplevelse för mig, den där kameragrejen. Fötter och ben fick åka in i ett rör som förde ett fasans väsen, ja, det var riktigt skrämmigt - ända tills jag somnade (jag har ju en viss fallenhet för sådant, särskilt kring klockan tre på eftermiddagen). Så även idag när det skulle gjutas för inlägg. På mage fick man ligga, med fötterna inkletade i härligt ljummet gips.. zzzZZzzz.. fast ingenjören babblade på så det var bara att rycka upp sig.

Förresten så fick jag punka idag, när jag var som allra längst hemifrån. SkitSolna! Som tur var fanns en sömnig cykelhandel ett par kvarter bort och affärsinnehavaren verkade bli glad över lite arbete; slangen bytt på en kvart medan jag roade mig med att kolla på Orbearacers i prisklass 70-90 000. My oh. Sedan var det bara att vända styret hemåt. 15km och -10, tårna domnade strax bort, och vaknade inte ens i sista uppförsbacken där man brukar bli genomsvettig. Jag var förresten genomsvettig, om allt utom fötterna. Svårt att hitta nån slags balans i cykelkläder på vintern.

However. Nästa vecka ska de vara klara, skoinläggen, och då ska jag snart ut och springa igen. Hoppas det blir bra! Märkligt så halv man kan känna sig när man inte kan?

Nu, till tvättstugan!

/S