Ni har väl kanske hört om mina husmoderliga sidor förr. Manglade lakan, gedigna matlådor, brödbak. Och bullar, inte minst! Fy fan vad jag har bakat mycket bullar genom åren.
Fast själva bakandet har nog egentligen inte så mycket med husmoderligheten att göra, inser jag idag. Där jag står och knådar och boxar, ältar degen och ältar Livet. Känslan i händerna, jaså fortfarande klibbig?, mera mjöl; as simple as that. Alla tankar. Knåda lite till, fem minuter vill den ha, för att bli luftig och fin. Ibland knådar jag in en tår, eller två.
Vanilj, citron, nystött kardemumma och riktigt smör. Och all denna frustration!
If you only knew. Men goda, det blir de!
.
Jag är så rädd för att bli bitter och tråkig, ändå är jag där och tassar och nosar, fäller dumma kommentarer och hyser agg. Gör mig till och med ovän, ibland. Jag är på god väg, mot Surträsk.
.
Så blir jag rädd för mig själv, och sätter en deg. Eller sätter mig på cykeln. Eller löper.
Mina ventiler.
.
Men. Om jag bara kunde få en kram!
1 kommentar:
Ett bristfälligt digitalt försök: Kram!
Skicka en kommentar