Veckan har varit fin. Faktiskt så har allting varit rätt fint - efter det senaste bullbaket då. Vad ska man säga, vi har väl alla våra cykler i tillvaron.. Att mina råkar falla sig mera som 'före eller efter bak', snarare än på typiskt kvinnligt vis, ja, det är kanske lite udda. Men jag får väl vara lite udda då.
Nu blir det i alla fall inga bullar på länge! Nu är det happy days!
Först och främst så har jag lagt i en högre träningsväxel. Det känns bra, nästan hela tiden. Igår sprang jag nio gånger över Apelvikskrönet och kände mig urstark! Sedan kom jag hem, slöpratade med löparnördar på nätet, och insåg snart att 9*250m backe är en fis i rymden. Abborrbacken, flicka lilla, Abborrbacken.. Till och med andra löpartjejer flicka-lillade mig, och ville tipsa om steglängd och passande stretchövningar. Det var nästan så jag brusade upp! MEN. Lite ilska kan nog vara bra. De kan ju inte veta att jag är född i en uppförsbacke!
Sedan så försökte jag även lägga i en högre växel på cykeln häromdagen, surprise surprise för mig, för istället för att växla hoppade hela växelarmen av och kilade in sig i hjulet. Tvärnit! Under bär-släpturen till verkstan hann jag tänka flera gånger, that was it, fina Nishiki, that was it.. Vi har rullat kanske tvåhundrafemtio mil ihop men redan; två stora haverier och klippkort på verkstan; nu är det framhjulet i graven..! Men, faktiskt, idag hämtade jag ut den från surfarbror Verkstad, and we're on the roll!
Jag skulle också gärna velat berätta lite om paddlesurfing men det får bli nästa gång. Klockan är snart spöktimma! Huuu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar