Faktiskt så glada att vi knappt tog oss tillbaks till stan sedan. M hade fullt sjå med att ta sig upp på cykeln, och när hon äntligen fått benet över stången ramlade hon rätt in i husväggen. Två gånger! Med cykel och allt. Hjälp mig då!
.
Själva cykelturen är en historia i sig, men den orkar jag inte dra nu. Vi kom fram i alla fall, välbehållna. Och kvällen som helhet var nog rätt bra, även om avslutningen som relationsrådgivare kanske inte var den allra muntraste. Sedan var jag väldigt sur dagen efter också. Hade inte alls tänkt vika den dagen åt baksmälla! Korkat.
_________________________
_________________________
En annan sak är att Varbergs alla nyckelpigor verkar ha pinkat in revir på min cykel. Imagine that?! Det började i söndags och sedan dess finner jag varje morgon minst en liten piga på sadeln, styret, ramen, u name it. I början tyckte jag det var rätt sött. Men nu vet i fan. Det är liksom ingen hejd på vilka friheter de tar sig! Ni ser ju själva. Ett sådant oskick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar