hej fredag!

Efter gnällinlägg är det nu dags för lite positivt. Detta har nämligen varit en väldigt fin vecka, på springfronten. Formen infinner sig, otroligt nog!

Måndag: provspring på stukade foten
Tisdag: Ursviks Xtreme 15km
Torsdag: Bellmansstafett 5km

Fotleden visade sig ok så jag och Sara bestämde oss för att köra i Ursvik. Var dock lite halvmotiverade båda två, S efter en helvetesdag på jobbet och jag allmänt seg och lite oroad över foten. Men vi kom till start och sen var det bara att köra! Kommer höger! Kommer vänster! ropade vi och plockade långsammare löpare, en efter en. Skönt, och ovant - för mig! Milen passerades på 49 och 12 km på 59 och jag tänkte att nu minsann är nog de där sjuttiofem minutrarna inom räckhåll.. och det var de, trots stumma ben på slutet. 73:30!

Och så torsdag och stafett med mitt Karolinska-lag (jobbade där i somras). Jag tyckte jag åkt på en riktig nit som fick sistasträckan, men det var kanske rätt bra ändå. Visserligen dryg väntan men ingen trängsel i spåret. Banan var mycket asfalt, men gräs och grus på slutet vilket var väldigt skönt (shit vad benen stumnade av det hårda underlaget!). Förresten stumnade jag nog lite extra vid 2km-passeringen då klockan visade 8:14 - alldeles för snabbt! Fifan. Rena turen att jag kunde sakta in lite så jag hann se lagkamraterna som hejade vid målet. ;-)Sluttiden 22 blankt, sträckan 5100m.

En inte alltför tokig vecka! Jag måste påminna mig själv om hur annorlunda det var i våras, när allt gick segt och tungt.. det är en helt annan känsla nu! YEAH!

Får jag inte en silvermedalj på Lidingö så hänger jag mig.

fi fan

Om jag var gnällig igår, så är det inget mot vad jag är idag. Var nämligen tjurskallig nog att ge mig ut på spring, så farligt kunde det ju inte vara med det där skavet. Och det var det inte heller, mer än i branta uppförs. Men, sisådär tre-fyra km in i passet skulle jag göra ett spänstigt svanhopp över en lerpöl, och gissa vad som hände då? Jo, jag landade i en vänsterstukning de Luxe! Bara att linka hemåt med svansen mellan benen.

Men det finns saker att glädja sig åt. Jag är på väg till en after wedding-fest! Lars och Jonas är duktiga på fjället - för närvarande tvåa! Folk springer halvmara i Halmstad! Nya datorn är jättefin!

Fast mest spännande förstås killarnas framfart på fjället, mycket pirrigt att följa. Tyckte nog på förhand att de hade lite väl höga ambitioner. Men så påminner jag migsjälv, är det nån som kan det där, så är det väl just de!

Det är rätt lustigt för första intrycket av Lars var att han en typisk djuping, som läste massa böcker och lyssnade på udda musik. Som bara råkade vara lite bra på att springa. Lumpen var väl inget vi pratade om, men om nån frågat mig så hade jag nog sagt, Lumpen? Nej, Lars har inte gjort lumpen..! Det måste tagit ett år innan det framkom att han visst ägnat sig åt sådana ´grabbigheter´, och trivts väldigt bra med det. Och vid en rensning häromveckan kom följande plagg fram:

Jag har fått tänka om. Han är inte en djuping med springben utan tvärtom! Överraskningarnas tid äro ännu ej förbi.

Men nu måste jag fixa till mig, ju! Och, nej, de har halkat ned till tredje plats.. hur ska det gå?????

friday feeling?

Njae. Den är väl inget vidare, tyvärr, den där feelingen.

Egentligen har jag det rätt bra, nyss fått mig lite pestopasta och nu väntar kvällskaffe. Tv och datasurf. Surfet är ju kul, nu när vi har uppgraderat till en LAPTOP (var vi sist i hela världen?)! Och kanske det är nån bra film sen? Riktigt gemytligt, en dyster och mörk kväll som denna.

Så vad är felet?

Jo, det planeras för långpass imorgon bitti, träff vid utegymmet klockan 09. Jag å L å S. Men vad händer, jo, jag springer i nyskorna till jobbet idag och får skav! Skavet har nu utvecklats till den största blåsan i mannaminne och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ta hål på den?

Värre saker har hänt. Men jag behöver mina långpass, det är inte långt kvar till LL.. och det vore ju särskilt trevligt att springa med tjejerna, los Blondinos! Ja, vi får se. Om nån har tips, så, ja tack!

En som definitivt har det värre just nu är min Lars, som springer bergsmara i Björkliden. Någon mara är det väl egentligen inte, utan fjällorientering i sjumilaklassen, tvådagars-, i tvåmannalag. Det verkar jävligt jobbigt. Framför allt verkar det jävligt jobbigt att slå upp minitältet och krypa ned i en tunn sovsäck när det är stormbyar och +3, det är jag inte avundsjuk på (inget annat heller, förresten, jag har aldrig kunnat springa i stenskravel). Jag har i alla fall följt deras framfart via BAMM live (http://www.bamm.nu/), och de ligger fyra efter första dagen. Inte så pjåkigt, minsann!















Men nu ska jag som sagt roa mig med annat. Typ tv. Prova klänning, kanske. En jättefin. Men liten?

springtime!

Det har varit en fin springvecka. Inte så många pass (3), men bra pass!

• Tisdag: Ursvik Xtreme 15km



• Torsdag: intervall 4¤1000



• Lördag: långpass 23 km

Till extrembanan fick jag sällskap av arbetskamrat, Sara, och trodde vi skulle få en maklig skogstur. Sara springer visserligen en del, men aldrig terräng och aldrig med nummerlapp på sig.. Så gissa om jag blev paff när hon satte av i värsta farten! Det var bara till att försöka hänga på, vilket jag klarade i sisådär 4km.. Vilken resa! Jag låg i alla fall på så gott jag kunde och kom i mål sisådär två minuter efter, tid 76:26. Trevlig kväll som avslutades med pizza och öl. Och Sara, hon fick mersmak!

Torsdagens intervall kördes med Lars-hare, på grusväg. Jag tyckte haren bar sig konstigt åt hela första intervallet, då han låg bakom istället för framför.. sedan fattade jag varför - det gick alldeles för snabbt! 3:43, så fort KAN jag faktiskt inte springa. Var också ganska knäckt i kvarvarande tre intervall.. men samtliga gick iaf under 4:10. Väldigt ok för att vara jag!

Och så igår, långpass på kvällskvisten, Nackareservat och Hellasskog. Fint kuperade men bitvis dåligt märkta slingor. Fin kväll i alla fall!

Efter dusch, mat och lite vila stack vi sedan ut på stan och hejade på midnattslöpare. Väldigt jobbigt att stirra på alla orange tröjor (jävla omöjligt att känna igen nån!) men kul att se täten i alla fall. En duktig Hässelbytjej var helt ohotad, 33:55 blev hennes sluttid ser jag nu. Wow!

Övrigt på springfronten: de fina blå skorna har fått gå till sälla jaktmarker (hrm.. de är hos en arbkompis!), något var galet med hälkappan och jag fick ont! Eftersom jag är väldigt less på att bara springa omkring i Adidaspjäxorna så inhandlade jag samma dag ett par snabb-NewBalance till 70% rabatt. Ännu ej provsprungna men känns bra; lätta och inget hårt där bak.

Och här en nymornad Fia på väg ut på morgonjogg på Mare a monti-leden på Korsika.

Vi hörs!

skor!

Sneakershyllan får ständigt nya tillskott. Många färger blir det! Nästan så vi måste planera nu, när vi ska på stan ihop. Vem får ha sina Dragons på sig? DUDE, IT'S MY TURN!

Sandaler är en annan skotyp, en ganska tråkig sådan. Fast när det är som hetast kan det vara bra att ha ett par.. och på jobbet, förstås. Jag har behövt nya rätt länge. Mina Cats (som jag bloggade om för sisådär tre år sen) har verkligen gjort sitt. Men alla var så fula. Särskilt Tevasandaler. Vem fan köper Tevasandaler? Vem fan ritar Tevasandaler?

Så svor jag i varje sport- och fritidsbutik. Ända tills vi kom till klätterbutiken i Corte och jag fick syn på ett par käcka skapelser i cerise! Teva! Teva? Hur är det möjligt?!

Grattis Teva, äntligen!

Sedan finns det skor som ställer till bekymmer. Mina fina blå springskor, mina nyaste.. någonting är fel med bakkappan, den är för hård. Det blir ont i hälen! Och kryper upp mot hälsenan. Aj!

Nu har jag lärt mig av mäster Rune att man kan utföra vissa operationer på sina skor. Det kräver nog viss händighet, så jag är lite tveksam.. men det är synd på dyra fina skor, att inte använda dem, eller hur? http://www.loparlarsson.se/content/view/45/55//45/55/ Det känns inte heller särskilt kul att ta på de gamla trötta Adidasskorna som är ungefär hur klumpiga som helst. Pjäxor!

Men nu måste jag nog lägga mig. Arbetsdag imôra.

Och här är jag, i Teva! :-)

la Corse

Så har man tvättat Medelhavet ur håret för denna gång. Konstigt så mjukt och flygigt det blev, håret. Och luktar gott. Känslan är skön, men looken? Nja. Salt gör faktiskt bra för mitt hår. Skruvarna blir perfekt skruvade; rubbas inte av väder och vind. Strävt, hårt och totalt oborstbart är en annan sida av saken.

I alla fall så var det inte vilken resa som helst, det här. Det var Korsika, le GR 20, och västkust, nordkust, sol och bad. En fin ö! Exklusiv! Många spektakulära vyer, många spektakulära priser! Vad sägs t ex om en sandwich bestående av två skivor formfranska med en skiva ost emellan, 8euro (72kr). Eller bikinin som faktiskt passade perfekt (efter mycket spring och funderande för boutiquemadamerna), 75euro! Trés exclusif! OUI!

En speciell resa!

En veckas svettande i bergen. Några timmar upp, någon timme ned. Och så upp igen! Branta etapper var vår melodi, då var vi snabbare än de flesta. På slätten var det segare. Fast slätt var det inte så ofta. Ibland var det riktigt jättebrant så man fick klänga i kättingar och klättra på stege. Smått spännande, särskilt för stavgångande fransoser av äldre modell.

Sedan blev jag väldigt seg när temperaturen steg över trettio, tål inte värme så bra. Turligt nog fanns det ibland bra svalkställen!

Sedan en veckas rundresande, med tåg, buss, bil. Lite sightseeing, mycket bad, en båttur till Scandola naturreservat. Mycket vackert. Fast det där med att åka runt och bara titta, att ta det lugnt och "bara vara", blir snart långtråkigt. Måste blandas upp med lite spring, kajak eller annan aktivitet. Så det gjorde vi!

En väldigt skön resa.

Vår smekmånad!

komfortträsk, bye bye!

Värmen försvann, foten blev hel, och, vet ni vad, jag är på gång!

Dumt att ropa hej för tidigt, men nu har jag iaf lyckats tre veckor på rad att få till kilometerintervall i både terräng och på platt (inte fler än fyra-fem per gång, men ändå!)- med tider under 4:20. Hjärtat har nästan hoppat ur kroppen, särskilt i kväll.. men man hämtar sig snabbt! Och vill mer!

Och Xtremebanan har jag varit på igen, två gånger till och med, och det gick åt rätt håll hela tiden. Från 86 minuter till 77 på de kvistiga femton, sista gången med förnämlig draghjälp av Lars. Men det finns kanske mer att hämta? Tror nog det går att springa snabbare utför, när stukfoten är helt stabil.. hoppas! Xtreme, i höst!

Har även blivit mycket inspirerad av min käre Man, som sprang skogsmara i Oslo i helgen. Jag skulle agera hare sista fem kilometrarna men fick vackert "hara" åt långsammare typer medan Lars rygg försvann i fjärran. Hur fan kan man vara så pigg efter 38km? Fantastiskt att se i alla fall, jag bara skrattade. http://teamrockrunners.blogspot.com/2011/06/nordmarka-skogsmaraton.html

Ja nu jävlar. Nu får det vara slut på komfortjoggandet, även för mig!

Bye for now!

/S