fast and furious?

Var ute och kollade på marathonfolk i helgen. Riktigt frysligt var det, på Västerbron. Fin utsikt, visst, men en snål nordväst som pustade på ordentligt. Brrrr! Händerna domnade av i kylan, alla applåder och inga vantar.

Det var många roliga typer. Otroliga stilar. Lite kul kläder. T-shirten nedan tyckte jag var rätt fin, men obs för killen framför - springer och snackar i mobil! Såg även flera som fotade/filmade sig själva och kringvarande, under vägen. Löpteknik i modern tappning? En snubbe stannade också till och tog Lars i hand, Känner du inte igen mig? Det är ju jag, naprapaten! Lars undrar fortfarande vem han var. Fast sedan var det ju ett par bekanta ansikten med, Krisse från Karlstad och så en ur rockrunners; Jonas. Roligt att få heja fram dem!

Men allra roligast var förstås de snabba tjejerna! Isabella, min idol!

Inte utan att man blev lite inspirerad. Vem vill inte vara riktigt snabb?

Så på söndagen satte vi oss på cyklarna för att få vara lite snabba. Sju mil, vad är väl det? We'd do it really fast! Eller.. Nähäpp. Regn, motvind och massa frys gav en jäkla seg cykeltur. Jag borde inte klaga som kunde få lä bakom Lars ryggtavla, men faktum är att man blev ordentligt duschad av hans bakhjul - grusvatten rann längs kinderna!

När vi äntligen kom fram (målet var Lars föräldrar) var i alla fall ovädersmolnen som bortblåsta, bara att hoppa ur alla blöta kläder och slänga sig raklång på altanen; solvarm trätrall, så gôtt! Tina fötter och räta ut ryggarna.

Efter dusch och fika och middag och fika igen satte vi oss åter på hojarna och, se, då fick vi känna på hur det är att vara snabb! Med uppehåll och vind i rygg kunde vi rulla furiously, stundvis i farter över 40km/h - på platten! Nästan ingen biltrafik och bara däckens sus, vilken känsla! Fast, ovan som jag är, mjölksyran gjorde sig påmind i alla uppförslut och fyra mil fick räcka. Pendeltåg från Västerhaninge, ja tack!

Tjings!

S