Förkylt är det här! Inte jätte-, men tillräckligt för att inte kunna springa. Tråkigt!
Så under helgen har jag underhållit mig med att kolla in andra som motionerar. Längdåkare i dåliga spår vid Ågesta. Joggare, lite varstans (eller snarare överallt!). SM-tävlanden på tv. Läst träningsbloggar och hejat på Lars (som just nu avverkar helgens längre pass). Vi har förresten också varit ända ute i Bromma och tittat på sportgrejer på XXL! Är inte jätteförtjust i såna där megastores men det var ju kul att kolla. Och bra var det, förstås, att man kunde köpa springstrumpor för en femtiolapp! Sedan köpte jag ett snyggt linne också, i mera vanlig prisklass. Ska testa det på pump imorgon! Visst, jag e förkyld, men lite stå-på-stället styrka ger väl knappast TWAR iaf.
Apropå sjukdomar och andra farligheter så mötte jag i fredags morse Anorektikern. Hon rör sig längs min cykelväg någon gång ibland, på morgonen. Man ser henne på långt håll, en liten figur, ett skelett, som rör sig i en långsam jogg. Tights som fladdrar och ansiktet vitt, så vitt, under stora mössan. Hon ser förskräckt ut, flyttar sig långt ut i kanten, blicken alltid ned.
Tänk att bli sådär koko? Och att inte kunna bli kvitt det, kanske inte någonsin?
Fifan. Genast släpper jag tanken på att bli lite lättare och kunna springa lite fortare [hon verkar ju inte kunna springa fort alls!] Hrm, hoppsan. Men allvarligt! Jag är glad ändå över att vara av stadigare sort och äta all god mat och lite till. Och orka massa grejer! Det vore väl trist annars.
Men nu måste jag skölja ur hårfärgen som jag nästan glömt.. Ooopsi Daisy, danki waahl!
//S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar