Han övningskör, fästmannen, och i helgen har vi haft en fin liten Ford att träna i. Särskilt passande i och med det härliga snöfallet i fredags - gissa var vi styrde kosan på lördag morgon? Jomen; Lida friluftsgård, för några sköna mil; först i bil, sedan på skidor. Vilken dag! Och, som ni ser, lill-sport ger fint tioitvå-grepp, även på ratten. :-) Turligt, eftersom vi senare under dagen också fick göra en snödrivefickparkering de Luxe, vilket verkligen krävde verkligen säkert rattande. Men så är det ju en duktig elev också! Vroom!
Skidåkningen var skön men ovan, och jäklars så mycket folk i spåren! Som att åka Vasaloppet, ungefär. Jag tycker om att vara lite för mig själv sådär i skogen, men det var inte att tänka på i Lida. Nåja. Spåren var fantastiskt fina, alldeles nydragna. Och solen!
Någon som kände sig ensam i spåret, däremot, var en svartvit liten jycke som verkade kommit vilse. I full galopp kom han mot oss, för att sedan tvärnita, yla sorgset, irra hit och dit, trava med oss en bit, stanna och yla igen.. ja, det var ett rop på hjälp. HUSSE, MATTE, VAR ÄR NI?? Ja man undrar hur det gick, vi led med den lilla kraken.
På kvällen var det släktkalas och idag bestämde vi oss för en favorit i repris. Lidas långspår igen, fast vi klev på i Brantbrink i stället för Lida, för att slippa ifrån bilkö och parkeringskaos. Ett smart drag! Men spåren var rätt sönderkörda och kroppen mör, så det blev ingen snabbtur precis: 18 km på 1:29. (Ja, Lars hann förstås några km till på den tiden.. orättvist, är vad det är!).
Efter lunch och vila blev det så ytterligare biltur (börjar få ischias av allt sittande - ouch!), sedan lämna bilen till hyrstället och jogga hem. Det var åtta minus och minst sagt bitande vind.. 25 raska minuter fick räcka för mig medan Lars, som vanligt, avverkade några km till (hrm. Det är en viss obalans i detta förhållande - jag orkar för lite, helt enkelt!). 
Men nu ser jag fram emot läggdags, nöjd och trött efter skön helg. G'night!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar