Mina fina löpskor pajade efter bara fyra månaders användning. Jag gick tillbaks till butiken och gnällde, fast bara lite. Jag är inte så duktig på att gnälla sådär offentligt. Min M blev sur på mig; jag borde inte bara gnällt utan skällt också, sa han. Han hade väl rätt. Skorna kostade 1300 kronor och ska ju inte paja sådär.
Butiksbiträdena höll med om att skorna inte borde gå sönder bara sådär, men de höll inte med om att jag borde få ett par nya, inte helt gratis i varje fall. Jag bjäbbade lite men böjde mig, såklart. Trehundra fick jag lägga för ett par nya, av samma modell som de gamla, fast ny färg. Jag gillar dem fast jag gillade de gula bättre, lightning blabla, vad de nu hette. De var skitsnabba. Nu blir jag lite långsammare.
Sedan så har jag fått låna min Ms fina cykel. Den lyder precis, växlar när den ska och rullar som en vind. Väger inget heller. Jag är i cykelbytartagen så det är bra att få provköra lite annat för att jämföra.. Har även fått låna riktiga cykelskor av en arbetskompis. Ska prova dem till jobbet imorgon, när jag har hjälmen på. Det är visst svårt det där, om man inte hinner lossa fötterna innan man stannat. :-)
Det här blev en jäkligt trist not, men så är det.
Imorgon är det måndag. Bäst att sova nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar