after work

Var på såndär after work i fredags, med några från jobbet. När man är med sina jobbarkompisar är det smart att hålla sig hyfsat städad. Det funkade dock inte så bra i fredags, men jag var i gott sällskap - tror och hoppas jag. Det blev väldigt mycket öl, och gratisöl. Och en salig drinkblandning. Allt från whiskey-sour till Piggelin.

Jag var tvär i humöret och kaxade både hit och dit, inte likt mig. Kanske var det för att kvällen börjat lite surt; först fick jag skäll för att jag lånat en stol från grannbordet och sedan även onda ögat på dansgolvet. Det är inte Societeten, det här! En sur raggarbrud som tyckte att jag och K tog för mycket plats, visst. Två amazondamer och några dreglande tyskar, mer ryms förstås inte på Harrys minidansgolv. Not that we cared, men ändå.

När jag kom hem kastade jag stövlar och kläder rätt av, i hallen. Satte på datorn och hällde i mig lite fil. Och ringde min M för att tala om hur jäkla bedrövligt snurrig jag blivit;
-Tänk om jag missar tåget till dig imorn, buhuuu...!
- Men gumman, jag ringer och väcker dig. Sätt dig nu bara inte vid datorn och skriv en massa trams! Det är bättre du sover!
Pliktskyldigast stängde jag av datorn. Konstigt hur det alltid kryper i fingrarna på nattkröken?

Nästa morgon var huvudet en tickande bomb, men jag tog mig upp och jag tog mig iväg, dock ej i finaste form. På tågresan funderade jag över hur mycket jag egentligen skämt ut mig. Jag kom fram till att det nog inte var så farligt.

Fast sedan insåg jag att jag inte mindes hemfärden. Hur i all sin dar..? Jag cyklar ju alltid genom skogen och särskilt när det blåser kraftigt, som i fredags, brukar man minnas suset i trädkronorna, och månen, om den tittar fram.. Näpp. Inte en susning, ingen månflört. Det var rent kusligt. En minneslucka!

Jag var kallsvettig ända tills M upplyste mig. Du sa ju att du haft följe till Almers med nån Londonsnubbe? Bitarna föll på plats. Inte undra på att jag inte mindes skogen, jag cyklade ju inte där! Istället hade jag fortsatt min kaxkarriär via Västra Vall. Och det var inte dåligt så jag kaxade. Nu började jag skämmas, på riktigt.

Det var den här snubben, bekant till en gymbekant, som visade sig vara på väg i samma riktning. Vi hade pratats lite under kvällen, och han var säkert jättetrevlig. Men det var något jag hängde upp mig på, om det var gubbkepsen eller skinnpajen eller uppsynen, eller alltihop.

Så när han, inte utan stolthet, berättade om sin utlandskarriär, spann jag igång och ondgjorde mig något alldeles otroligt. London, ett sånt jävla skithål till stad, jag tänker fanimej aldrig åka tillbaks dit!! Stackars dig!!!. Asien fick sig nog också en skopa, när jag tänker efter. Så till den milda grad luftade jag, att hans käcka, londonska gubbkeps (rutig dessutom!) flög rätt av och for iväg i riktning Mixen. Var det jag eller var det kulingen? Jag undrar ännu.

Är det det där som kallas dåligt ölsinne?

Upplys mig gärna.

___
Det konstiga är att jag själv trivdes väldigt gott i London, på tiden då det begav sig.