snyggt kaffe

Skiktad blev den, kvällens cappuccino. God. Och lite extra snygg.

Inte snyggare, men ännu godare, var nog apelsinerna. Färskpressad juice, finns det nåt bättre? Skulle kunna bälga flera glas!

Absolut inte snyggast, men godast av allt; JOGG! Hade nu vilat så länge så hela kroppen gått i strejk. Tung och trött. Känning av ryggskott och smärtsamt strama bakben. Men, nåt hände, redan när jag klev i träningskläderna. Springhållning! Sprittande ben! Växte nog ett par cm på kuppen.

Så, ut i friska kvällen, ut i skogen. Visst lättar det i ryggen, direkt? Och benen, lite mjukare? Lätt! Som en fjäder! Stora jag.

Rena healingen. Jogghealing!

Imorn blir det mera.

let's dance

Segdragen förkylning, detta. Det går lite upp, lite ned. I lördagskväll spratt det till benen, försökte mig till och på lite street á la -02.. hade glömt det mesta men rätt kul var det ändå. Pigg! Fast på natten; huvet klart för explosion (var det samma natt jag drömde om självmordsbombare?). Nåt fel. Bihålorna verkar fulla. Äckligt.

Idag slirade jag mig iaf iväg till jobbet. Uträttat en hel del, faktiskt! Bara ett par dar till nu, sen så. Lov! Och nu, vitt, fint, men ännu för milt. Men hoppet finns: skidor på lovet! Yeah!

I alla fall.

Har snart läst klart Life-boken (om Keith Richards). En självgod och tjatig typ, verkar det.. men vilken talang! Och vilket liv. Snacka om att ha varit med - om typ allt! Klart intressant.

Men nu gidder jeg ikke mer.

normaltillstånd?

Nu har jag varit förkyld en vecka. Det där med att träna känns avlägset. Har jag någonsin sprungit? Tror inte det. Bara att cykla Västerbron tar på krafterna - luften räcker liksom inte till. Idag är jag hemma.

Sitter i soffan och filosoferar. Lite tv. Kirschsteiger-pyssel i fyran, Falcon Crest på kanal 9. Brittiska husköpare på åttan. Ganska tråkigt. Kanske jag ska meka ihop nya bokhyllan? Städa lite? Sätta en pepparkaksdeg?

Kanske lite deg ändå. I min juliga sjuklingsoutfit.
.

På träningssajten har jag sett att folk börjat skissa inför för kommande år. Träningsupplägg och planerade lopp. Själv vill jag mest hålla ihop och kunna springa över huvud taget. Inte vara jävla sjuk och ha ont i fötterna.

Sedan inser jag att jag är anmäld till ett tremilalopp, redan i april. Snacka om nåt att bita i. Artonhundra höjdmetrar och bökig terräng, inte alls min cup of tea. Jag har ju stora problem bara på Ursviksspåret, och hur extremt är det? Not at all.

Så, även jag måste planera upp mig. Se till att få ihop mil, många. Och backar långa. Lära att springa på nedför, även i stenskravel. Tur vi bor granne med en slalombacke. Inte är den lång, men åtminstone lite brant!
Men först, bli frisk!

gabba hey, Friday?

Inget gabba-hey, idag. Bara gnäll och elände. Whisky och kaffe, för att kurera halsont. Min L, däremot, var smart nog att klara av förkylningen under veckan, således varit ute och rastat Garmin. Jag är avis.

Men lite gabba, över vädret imorse! Genomdränkt på några få minuter. Händer och knän, frys! Men härligt. Sjöng för mig själv i sadeln, vind i ryggen. Inte alls halt, som igår. Uppför Welanders, nästan framme, armarna mot himlen, enorma, blöttunga snöflingor, miljontals! Mäktigt.

Fan vad de missar, de som trängs i t-banan.

.

Gitarrkursen är slut. Men jag övar på. Skalövningar fick vi, att pyssla med under jul. Snart är jag bättre på gitarr än på piano. Skrämmande! (Tog ju ändå lektioner för en riktig Fûhrer, i tio år).

.

Förresten blev jag alldeles nedtryckt i skorna av jävla På Spåret förut. Cane toad och Brown snake! ropade jag, äntligen lite australiensiska djurfrågor,(geografi och Nobelpristagare är mera Lars område). Men då säger programledarna att det rätta svaret är AGAPADDA och.. och.. ja vadfandenukalladeden. Det såg iaf ut som en brown snake. Den var ju... brun.. och stor?

Ja det är tur man slipper vara med i sådana program och förnedra sig.

Men nu har jag suttit här för länge. Höfterna gör ont.

/S

how would u like to suck my balls?

Eftersom jag ännu inte lärt mig länka direkt eller embedda eller vad det nu heter.. så får ni detta stycke fredagsunderhållning på gammaldags vis. Hoppas ni orkar med ett extra klick, det är värt det! http://www.youtube.com/embed/Fkx8Jyrf6bk

Rätt passade för en sugig fredag som denna, eller va?

Jahapp. Ni andra har säkert en perfekt dag. Men eftersom jag som vanligt mest tänker på mig själv så tycker jag också lite synd om mig själv. Jobb till sent, sedan tvätt, och nu jobbsöknad. Jävligt vad energikrävande det är att söka jobb. Jag hann inte ens ut och kuta.

Nu är jag klar och tänkte sitta framför tvn. Men det är rätt sugigt på tvn med. Kevin Costner springer omkring och larvar sig, klädd i jutesäck. Känns skönt att jag inte uppskattade denna film ens 1991, då var jag ändå fjortis på riktigt, och rätt dum i huvet med.

Apropå film så hyrde vi igår Melancholia. Det var ju också en lustig historia. Koko brud som effektivt gör sig av med sin make på själva bröllopsnatten. Sedan eskalerar det hela och hon blir ännu mer koko, ja, helt apatisk faktiskt. Ända tills melakoliplaneten närmar sig, vill säga. För då blir hon normal, medan alla andra ballar ur. Sedan krockar planeterna och alla dör.

Det är härligt med filmer som ger något. Sånt man bär med sig länge.

- Eric, did u just say the f-word?
- Jew..?

God natt!

lördagsnöje

Fantiskt fin lördag, det var. Klarblå himmel, sex-åtta grader. I november! Sinnsykt. Vi roade oss på olika håll. Lars i Hammarbybacken, jag i Lill-Jansskogen. I Hammarbybacken ordnades ett psychomarathon (eller vad sägs om 23¤uppför denna korta men branta kulle?), i Lill-Jans var det Tömilen och Snöfemman. Lars start gick redan 0900 så jag hann ut och heja en sväng innan det var dags för mig att dra mot KTH. Det var inte värst många dårar som ställt upp i detta "Alpin-maraton", tjugofem kanske, varav tre tjejer. Många såg rätt springovana ut. Många, vet jag nu, gick inte heller i mål (hur vågar man ställa upp?). Lars tuffade på i vanlig ordning. Du ser pigg ut! sa jag. Ja-a, jag leder! Trevligt. Så hade han väl också en femton varv kvar.
Jag hoppade på tuben norrut. Gick till efteranmälan i KTH-hallen, vilade lite. Sträckte ut mig på golvet en stund, spelade spel på telefonen och kikade på löpare av olika slag. Underhållande. Särskilt en liten man med idoga töjövningar och blandade småhopp, en hel timme före start. Han kände sig stärkt av alla blickar, proffsig! Det var uppenbart. Så han tog hela serien en gång till. Och igen. Hade han några krafter kvar sen?

Sedan, toakö, uppvärmning, av med överflödiga kläder. Och start! Ca 300pers var vi, som gav oss ut på milbanan. Förresten var det en 5km-bana som man körde två varv. Jag gillade två-varv-grejen. Och kuperingen. Stigarna, även om de var lövleriga. Det enda jag inte gillade var tvära svängar, som det fanns många av. Riktiga hårnålskurvor, där det blev trängsel, iaf på första varvet. Runt varvning hade jag det jobbigt. Klockan visade 22:50. Som väntat, ingen superfart. Men hålla ihop det, måste hålla ihop - inte tvärdö som i Finalloppet! Och faktiskt, lite uppför och en lång nedför, krafterna återvände. Ryggarna omkring försvann inte i fjärran, jag hängde med! Plötsligt bara en km kvar, och jag visste ju, en liten uppförsknix, sedan ned-ned-ned, ända till mål! Bättre upplägg finns knappt för mig, som inte kan spurta. Vroooom nedför branten, och sedan rulla på, försöka hänga med gänget runtomkring. Nå, nu var det bara killar runtom och alla gjorde en H16-spurt sista hundra metrarna (varpå det blev helt tomt runt mig). Men tills dess var jag med! Sådetså.

Resultatet? 46:00 och tionde dam. Inte mitt livs bästa mil men klart en av de trevligare! En god känsla, lite gensvar från kroppen. Positiva tankar! Skönt.

Väl hemma hade Lars just kommit innanför dörren. Efter 3:59:00 i Hammarbybacken hade han korats till segrare - nästan! En annan snubbe kom nämligen och hävdade annat. God knows vem som hade rätt, bara att konstatera att det inte är helt enkelt att hålla koll på 22 varv!

Hur som helst så var skumbad, kall öl och chips precis rätt för oss båda efter dessa aktiviteter. Mm!

Och nu ôrker jag fanimej inte skriva mer.

Psssssst.

sukkerkald

Alla som följt Drengene fra Angora och deras egen Tour de France vet vad det innebär, att gå sukkerkald. Henning på Alp d'Huez, i vägkanten efter sexti meter, totalt dränerad på energi. Nu är det förstås inte så många här som känner till Drengene, men ett bra ord är det! Användbart, ibland. Sukkerkald. I eftermiddags hände det mig. Det var hemskt jobbigt att cykla med spagettiben. Backarna på slutet. Urk.

Men nu har jag kurerat mig, riktigt bra. Kaffe, bullar, innan dess även smörgås, vila. Ingen träning idag. Nöjer mig med att vinka av min hunchback husband som ska ut på skogsluff, mest för att testa lampan inför helgens Rogaine. Det är nog fint i skogen idag. En fantastisk fullmåne! Lite svalare. Förhoppningsvis blir det höst på riktigt snart. Med kyla! Igår kväll, intervaller på egen hand, på skogsslingan. Många var ute och joggade. De trodde det var höst på riktigt. Mössor, vantar, fladdriga Dobsomdressar. Svettigt! Men intervallerna då? Jo, vanliga 4¤1000, ganska ok med tanke på att jag var själv (med Larsdrag går det snabbare!). Tre stycken på 4:15, en på 4:21. Men nästa gång får det bli någonting på slätt underlag, behöver lära mig hur man springer fort. Jag kan liksom inte.

Det blir nästa vecka. Imorgon räknar jag med tidigt till-jobbet-jogg. På lördag kanske något längre pass, eller BIM med Lena? Vi får se.

/S