hungrig

Att vara hungrig, det är rätt jobbigt. Jobbigare för mig, tror jag, än för andra. Nu har jag varit hungrig i flera dar - hela den här veckan i alla fall.

Frukosten mättar inte, inte lunchen, och sen tar man mellis och det är bara som nån jävla aptitretare. MATGEMIGMAT! Innan jag tagit mig hem med cykeln har jag nästan tuppat av.

Hur är den där känslan egentligen, när man är riktigt jätteproppmätt? Äckligt mätt? Jag vet inte, minns inte.

Är det en allvarlig sjukdom? Binnikermask?

Stegräknaren. Det måste vara stegräknarens fel. Vi har fått sådana på jobbet och jag gillar det inte! Å andra sidan har jag den knappt på alls.

Nä. Då vet jag inte.

Caesar. Som han ser ut i Cannes

Efter den här fina salladen var jag väl ändå riktigt ordentligt mätt? Eller? Minns inte. Det är ju snart två veckor sen.

övning pågår

Jag fick hopprep när jag fyllde år, i april. Nu har jag äntligen börjat använda det. Från barndomen minns man långrep och hur man hoppade hela rasterna. En-en-två, två-en-två, tre-en-två... och det gick ju bra. Alla kunde det där. Nu ska man hoppa själv och utan dubbelhopp och faktum är att det går riktigt uruselt! Igår lyckades jag hoppa kanske 20s i sträck. Nu har jag satt upp ett mål. Kunna hoppa till 3½ minuts Telephone med Lady G. Helt utan avbrott och helst med några specialeffekter såsom typ korsade armar, enbens- och lite sånt. Jag har inte satt upp någon deadline, och inga delmål. Kanske jag borde. Vet ju hur viktigt det är för framgång.

Det finns också en annan sak jag vill lära mig och det är att stå på händer. Varför kan jag inte det?

Men nu. Måste jag. Till mitt andra hem. Konsum. MAT!

På vårt Konsum jobbar ett udda gäng. Tanter från Polen som alltid skriker i falsett och yngre herrar i olika tappning. En som snackar som en riktigt dryg Söderkis på femtiotalet. Vare bra, så´ra?, en som ser ut som Beatles..et c.

Off I go!

ett öga rött

Det skulle ju bli lite gôtt, sådär. Tillbaks till vardagslunken efter sköna dagar i Cannes med omnejd; lagomt solbrun och sådär go´ i kroppen som man bara kan bli efter diverse bergsaktiviteter.

Istället väntade pollenchock deLuxe och jag fattade ingenting. Fattar fortfarande ingenting. Såhär mycket allergisk har jag inte varit på år och dag, eller iaf inte sedan jag träffade Mallens katt (var det i mars?). Ett oavbrutet snorande och kliande och svårt att andas. Men värst av allt är ögonen. De är alldeles lysande. Röda. Folk stirrar och jag förstår dem. Jag stirrar med, varje gång jag går förbi en spegel.

.

Det var trevligt i Frankrike iaf. De har inga björkar, iaf inte där vi var. Vi sprang TBA (Trail des Balcons d'Azur), jag och Lars och ett helt gäng andra svenskar. Sprang är väl att ta i, iaf när det gäller mig. Jag har trippat TBA. Gått uppför, joggat på flackerna och trippat nedför. 33km tog nästan fem h. Då fattar ni. Stenig stig nedför är väl ungefär det allra sämsta man kan sätta mig på, jag tror alltid fotlederna ska gå av och knotorna flyga. Så tar man det lugnt och efteråt typ den enda som inte har minsta skråma, inte ens ett skav. Många är de som stått på näsan både två och tre ggr.

I am chicken!

Det roliga var iaf att det var en jättefin bana. Jag gillar att sega mig uppför sega backar, det är jag bra på. Vädret var perfekt med fuktigt, mulet och skön temperatur. Man träffade trevligt folk längs banan. Allra rarast var de fyra gubbar som dundrade förbi mig i varje nedförs. Vi följdes åt sista milen och lagom till röda mattan (slutspurten) vinkade de fram mig. Madamen ska minsann först över mållinjen! Hur ofta händer det i Sverige?

Jag är stolt över min Lars som kom på 19plats i sin 52km. Han kan det där! Jag är också mäkta imponerad av Amanda, Mimmi och Camilla som knep pallplatser i 33km och 52km. Det finns svenska tjejer som kan det där med berg! Wow!


Nu ska jag iaf ut och jogga lite. Benen är, märkligt nog, pigga. Pollenet till trots.

Salut!

smurf

Vårens bralla - här i het kombo med Larsmysfleece. Le Grande Smurf! Jag var väldigt nöjd, ända tills brallan invigdes, igår. Det var konsert. Gissa vad kören hade på sig? Just denna blå nyans, i olika tappningar. Flera i chinos. Efteråt ville folk komma fram och gratta till skönsången. Som om jag skulle sjunga gospel? Not.Men de hade god smak förstås. Blått är flott!

.

Aprilvädret har härjat rejält här på ostkusten. Lördag morgon vaknade vi till snöstorm och det var inte utan visst motstånd som frukosten snabbt fick klaras av. Vi skulle ju till skogs. Långpass. Hur långt man nu orkar i 1dm blötsnö? Ganska långt ändå. Det värsta var att jag nog egentligen bara orkade halvvägs. Så lagomt att inse det när man är mitt ute i skogen! Snön blev liksom allt blötare, skorna allt tyngre, fingrarna allt kallare.. Och vinden, den ska vi inte ens prata om. Ja, det var en mycket sliten fru Lars fick släpa hem.

Men en halvtimme i badet, lite mat och godis, lite vila. Solen tittade fram. Drippdropp. Gästerna kom. Vi ordnade med cyklar, vi tjejer. Trampade genom slasket till Hellasgården och fick en skön timme i bastun. Tre uppfriskande dopp i Källtorpssjön, precis enligt instruktion från fyllbultarna i herrbastun. Vilken eftermiddag!

Nu är det vår igen. Marken är helt bar. Idag var det åtta grader, sol. Fågelkvitter. Det är svårt att fatta. Vi skulle fotat i lördags - jag vill ha bevis! De enorma skoavtrycken i snön. Strl 50? Kan vi verkligen mött plogen i Älta? Och slasklervällingen innan Brotorp (så jag nästan ramlade, tre gånger), kan den varit sann?

Det är april. Minsann!

no expectations

Så var det färdigpåskat för den här gången. Vi har kört omkring i en fräsig S60. Ätit massa mat, umgåtts. Jag har fyllt Veteran. Fått Veteranvärdiga presenter såsom hopprep, Bobathboll, träningskläder, bikini. Och en dammsugare. Det ni!

Det var skönt med lite ledigt. Fast jag har suttit för mycket stilla. Blivit väldigt stel, värre än vanligt. Det gör ont, framför allt att springa.

Och det är bara ett par veckor kvar till Frankrike och trailspring. Lopp! Varför? I början hade jag en målformulering i stil med Att ta mig runt utan att skämma ut mig. Förresten så hade jag en annan dessförinnan: Att klara de 33km på 3½h. Tyckte jag lät lite lagom sådär. Det var före jag fattat att de allra snabbaste tjejerna brukar gå i mål på typ 3:35.(Det där med 1800 höjdmetrar sa mig inte så mycket, som ni fattar). Men nu har jag fattat. Nu är ambitionen så låg den kan bli. Att ta mig runt (och skämma ut Sverige), det duger väl? Jag tror vi är bortemot tjugo svennar som står på startlinjen och nån måste ju vara sist.

Tur jag har en duktig Lars som kan hålla fanan högt. Han kommer säkert kuta finfint i sin 52-klass. Med sjuttifem miljoner höjdmeter. Sån skit.

Tills dess så ska jag kajka runt i lilla Hammarby-slalombacken och kanske, kanske, försöka mig på nåt långpass. Vi får se hur det blir med stelbenen. Annars skiter jag i det! Jag ska ju bara ut på dagstur i bergen. Oh la la!

sick-o, del II

Jävligt dumt att tro att jag skulle vara frisk sådär direkt. Frisk. Vad är det?

Snor och rossel, det är jag det. Äckligt. Äckliga jag.

Samtidigt har våren kommit. Hem från jobbet, krysskörning mellan shortsbeklädda joggare längs Årstaviken, fjorton, femton grader.. Smått otroligt att det så sent som i måndags krävdes tumvantar för att inte fingrarna skulle trilla av.

Isen har gått. Den var så fin, det sista. En stilig, mörknad parkett med stråk i ljusare nyanser. Men nu är den borta. En båt försvann i samma veva, en gammal skorv där i viken. Plötsligt en morgon var den bara borta. Ur isen stack det upp lite bråte, och kättingarna, fortsatt fästa i bojerna på ömse sidor om vaken. Jag såg mig omkring. Var är den? Ser ni inte!? Men det var ingen annan som verkade märka nåt. Märkligt. En hel båt, liksom!



Jaha. Det är väl bara att gå till sängs. Sömn är viktigt, ju. Särskilt som jag ska orka med en tågresa till Gbg imôra.

sick-o

Igår var jag sjuk, så sjuk. Låg på soffan och ojade, hela dagen. Huvudvärk, feber, halsont. Ingen aptit.

Men idag. Idag är jag pigg!

Igår pärlade svetten i pannan bara jag gick nedför trappan. Idag hojar jag i racerfart till Globen, travar igenom nästan alla affärer och avslutar med storhandling på ICA. Visst, jag måste snyta mig ibland. Men ändå. Vilken skillnad!

Konstig bacill, det där. Kastade sig på. Försvann lika fort.

Ja, inte gör det mig nåt!

Men nåt spring blir det kanske inte denna helg. Det är ju lite tråkigt. Särskilt när Lars sitter med kartan här intill och förbereder långpass.. Jag får väl överväga en långpromenad. Om det inte vore för att det är så jävla trist, att gå, alltså. Eller så får jag passa på att gå på nåt såntdär tjejpass igen. Yoga eller nåt. Nåt lite lagom ansträngande sådär.

Jag testade ju pilates i torsdags. Det var verkligen lite lagom. Eller kanske snarare lite för lite. Vissa grejer var bra men annat på tok för lätt. Då tappar åtminstone jag intresset.

Menmen. Nu orkar ska vi ordna lite lördag här. Vin, någon? Något gott till?

Cheers, y'all!

vårspår

Det våras! Folk frisknar till. Blir lite gladare, kommer till jobbet. Det är skönt. Förra veckan var virrig. Plötsligt skulle man vara både gymnast, arbetsterapeut, pedagog. Och handledare till två studenter. Lite för mycket.

Men vår! Bästa årstiden. Folk fyller år. Snödroppar i rabatten. Ljusa morgonar, fantastiska solnedgångar - och klara kvällar. Lutar åt fullmåne, ikväll?

Gick hem tidigt idag. Pysslade. Tupplurade. Nu, väntan på maken. Intervall på schemat. Förra veckan begicks fartpremiär och som jag bävat! Hur skulle det gå? Jag kan ju inte längre! Men, tänka sig, det var inte så illa. Inte alls, faktiskt. Antagligen det just vad min protestantiskt stelbenta kropp behövde efter att ha tassat fram hela vintern med nåt konstigt antihalk-steg. Näpps. Inget bra. Fram för fart! Frånskjut, hållning, flyt.. någonting händer. Nåt bra.

(Säger hon och inser hur skönt soffhörnet är.. hur kallt och mörkt det är ute, hur det viner om knutarna.. Ska jag verkligen..måste jag? HJÄLP!).

...

Ses på andra sidan.. hoppas jag!