Det skulle ju bli lite gôtt, sådär. Tillbaks till vardagslunken efter sköna dagar i Cannes med omnejd; lagomt solbrun och sådär go´ i kroppen som man bara kan bli efter diverse bergsaktiviteter.
Istället väntade pollenchock deLuxe och jag fattade ingenting. Fattar fortfarande ingenting. Såhär mycket allergisk har jag inte varit på år och dag, eller iaf inte sedan jag träffade Mallens katt (var det i mars?). Ett oavbrutet snorande och kliande och svårt att andas. Men värst av allt är ögonen. De är alldeles lysande. Röda. Folk stirrar och jag förstår dem. Jag stirrar med, varje gång jag går förbi en spegel.
.
Det var trevligt i Frankrike iaf. De har inga björkar, iaf inte där vi var. Vi sprang TBA (Trail des Balcons d'Azur), jag och Lars och ett helt gäng andra svenskar. Sprang är väl att ta i, iaf när det gäller mig. Jag har trippat TBA. Gått uppför, joggat på flackerna och trippat nedför. 33km tog nästan fem h. Då fattar ni. Stenig stig nedför är väl ungefär det allra sämsta man kan sätta mig på, jag tror alltid fotlederna ska gå av och knotorna flyga. Så tar man det lugnt och efteråt typ den enda som inte har minsta skråma, inte ens ett skav. Många är de som stått på näsan både två och tre ggr.
I am chicken!
Det roliga var iaf att det var en jättefin bana. Jag gillar att sega mig uppför sega backar, det är jag bra på. Vädret var perfekt med fuktigt, mulet och skön temperatur. Man träffade trevligt folk längs banan. Allra rarast var de fyra gubbar som dundrade förbi mig i varje nedförs. Vi följdes åt sista milen och lagom till röda mattan (slutspurten) vinkade de fram mig. Madamen ska minsann först över mållinjen! Hur ofta händer det i Sverige?
Jag är stolt över min Lars som kom på 19plats i sin 52km. Han kan det där! Jag är också mäkta imponerad av Amanda, Mimmi och Camilla som knep pallplatser i 33km och 52km. Det finns svenska tjejer som kan det där med berg! Wow!
Nu ska jag iaf ut och jogga lite. Benen är, märkligt nog, pigga. Pollenet till trots.
Salut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar